Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passion - Passionato - Passionsblomma - Passionsbrödraskap - Passionshistorien el. Kristi pinas historia - Passionspredikan - Passionsspel - Passiv - Passiva - Passivitet - Passivt motstånd - Passivum - Passow, Franz - Passpoal - Passus - Passy - Passy, Frédéric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Passionato—Passy, F.
716
känsla, som i viss ensidig riktning leder
begären. — Adj. : Passionerad. G. O-a.
3. (Mus.) P. el. Passionsmusik,
episkt-dramatiskt tonverk, skildrande Jesu
lidandes historia. Alltsedan 300-talet uppföres i
katolska länder passionshistorien efter
evangeliernas text i recitativisk form. På
1100-talet delades föredraget på flera personer.
På 1400-talet inkom flerstämmigheten i dessa
passioner, antingen så att folkets parti
utfördes i fyrstämmig form (turbae,
koralpassion) el. så att hela evangelistens text
utfördes flerstämmigt (m o t e 11 p a s s i o n).
Den senare formen försvann under 1600-talet.
Inom protestantiska kyrkor upptogs
koralpassionen i skolorna och utvecklades till
självständig recitation med tillägg av körer
(i början blott en större slutkör). H. Schütz’
p. äro de första mera konstnärliga.
Sebas-tiani (Königsberg 1672) upptog den luterska
koralen, för att församlingen skulle kunna
deltaga. Snart förlorade även texten sin
förbindelse med evangelierna och omarbetades
fritt (Hunold Menantes »Die
Passionsdich-tung des blutigen und sterbenden Jesu», 1704,
musik av R. Keiser). S. Bach upptog det nya
behandlingssättet, och hans båda storverk
Johannespassionen (1724) och
Matteuspassio-nen (1729) ha sedan blivit mönstret för den
moderna passionsbehandlingen med inströdda
lyriska ariosa partier, omväxlande med
dramatiska körer. Kort efter Bachs död uppgick
p. i oratoriet. — Litt.: Ph. Spitta, »Die
Pas-sionsmusiken von Seb. Bach und H. Schütz»
(1893); O. Kade, »Die ältere
Passionskompo-sition» (s. å.). T. N.
Passionato [pasiåna’tä], it., mus., lidelsefullt.
Passionsblomma, bot., se Passiflora.
Passionsbrödraskap, se Co n f r é r i e de
la passion.
Passionshistorien (jfr Passion 1) el.
Kristi pinas historia kallas de fyra
evangelisternas berättelser om Kristi sista
lidande. Vanl. förstås med uttrycket den i
svenska evangelieboken införda
framställning, som benämnes »Vår Herres Jesu Kristi
lidande». Den är indelad i sex »akter», vilka
genomgås i sv. kyrkan under fastlagstiden;
se vidare Passionspredikan. O. Hpl.
Passionspredikan, namn på predikningar
om passionshistorien (se d. o.). Sådana p.
hållas under fastlagstiden en av veckodagarna
och i dymmelveckan varje dag. På
långfredagen är alltid »femte akten» högmässotext
och »sjätte akten» aftonsångstext. O. Hpl.
Passionsspel (ty. Passionsspielé), andliga
skådespel el. mysterier (se d. o. 2, sp. 562)
med Jesu lidandes historia som huvudämne.
Under århundradena före reformationen
diktades ett stort antal sådana p. på ty. och
uppfördes på en mängd olika orter. I Schweiz och
Sydtyskland uppfördes dylika skådespel även
långt efter reformationen. Ryktbara äro de
sedan 1780 återupptagna p.
iOberammer-gau; om dem se vidare d. o. och bild, sp. 107.
Framgången i Oberammergau har givit an
ed-ning till återupplivande av likartade spel
bl. a. i Tyrolen.
Pa’ssiv, overksam, viljelös, oföretagsam; ej
arbetande, blott betalande (föreningsmedlem);
motsats: aktiv. — Passiv handel, se
Aktiv handel. — Passiv f o r m (p a
s
s i v u m, passiv), gramm-, verbform, som
uttrycker, att subjektet är föremål för en
verksamhet, t. ex. (boken) läses.
Passiva, se Aktiva.
Passivitet (jfr Passiv), overksamt
tillstånd, brist på initiativ. — Inom kemien
hos vissa metaller, ss. järn, krom, nickel
och aluminium, ett tillstånd av anomal
motståndsförmåga mot kemisk inverkan
av luft, oxiderande syror (salpetersyra)
och mot elektrolytisk oxidation, som vanl.
tillskrives ett tunt oxidskikt på metallens
yta. Hos krom är p. starkt utpräglad och
uppkommer redan vid förvaring i luft; järn,
som legeras med krom, får en väsentligt ökad
p. (rostfritt stål). Aluminiums användning
för elektrisk likriktning (se Elektriska
likriktare) torde sammanhänga med dess
förmåga att antaga p. G. S-ck.
Passivt motstånd, politisk taktik, som går
ut på att ej åtlyda olagliga maktpåbud och
ej i någon form låna sin medverkan till deras
genomförande. Särskilt anlitades denna
taktik i Finland mot ryska olagligheter under
de s. k. ofärdsåren 1899—1917. Jfr
Finland, sp. 411 ff. V. S-g.
Passivum, gramm., se Passiv och Verb.
Passow [pa’sä], Franz, tysk lexikograf
(1786—1833). Kallades 1807 av Goethe till
Weimars gymnasium som överlärare i grekiska
och blev 1815 prof, i klassisk fornkunskap i
Breslau. P. är mest känd genom
»Handwörter-buch der griechischen Sprache» (1819—24; 5:e
uppl 1841—57; »Grekiskt och svenskt
lexikon», 2 bd, 1841, övers, av G. W. Gumælius).
Passpoa’1 (fr. passepoil), en remsa el. ett
snöre, insytt i sömmen på el. kanten av ett
klädesplagg, t. ex. i sömmen på
uniformsbyxor. P. har ofta annan färg än det övriga
materialet.
Pa’ssus, lat., »steg». 1. Romerskt
längdmått, omfattande avståndet mellan samma
fots två olika ståndpunkter; det var således
dubbelt så stort som ett »steg» hos oss. 1 p.
var = 5 rom. fot = något mindre än 1,5 m.
— 2. Yttrande, ställe i en skrift. R. Tdh.*
Passy [pasi’], stadsdel i Paris (se d. o., sp.
666 och karta).
Passy [pasi’], Frédéric, fransk
nationalekonom, politiker, fredsvän (1822 20/5—
1912 12/e). Var 1846—49 tjänsteman vid
Con-seil d’état men ägnade sig sedermera åt
författar- och
föreläsnings-verksamhet på
nationalekonomiens område, där han förfäktade
frihandelns
grundsatser. Hans harm över
statskuppen 1851
förmådde honom att
avböja en erbjuden
nationalekonomisk professur 1863 och
kandidatur till
lagstiftande kåren 1869.
Efter kejsardömets fall
framträdde P. som
aktiv politiker samt tillhörde
nationalförsamlingen 1874—75 och deputeradekammaren 1881
—89. P. var en bland stiftarna av Ligue
in-ternationale de la paix 1867 och under många
år dess generalsekr. samt ägnade under senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
