Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Passy, Frédéric - Passy, Ludvig Anton Edvard - Passy, Paul Édouard - Pasta - Pasta, Giuditta, f. Negri - Pastej - Pastell - Pastellage, Pastillage - Pasternak, Boris Leonidovitj - Pasteur, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
Passy, L. A. E.—Pasteur
delen av sin levnad ail sin verksamhetskraft
åt fredsarbetet. Han var ordf, i den av honom
stiftade franska fredsföreningen. Jämte
Randal Cremer tog P. 1888 initiativ till
bildandet av Interparlamentariska unionen (se
d. o.). Han blev 1892 led. av Internationella
fredsbyrån i Bern och erhöll, jämte H.
Du-nant, Nobels fredspris 1901, första gången det
utdelades. Under den svensk-norska krisen
1905 uppträdde P. med värme för det svenska
kravet på de norska gränsfästningarnas
nedläggande. — Bland P:s många skrifter må
nämnas »Conférence sur la guerre et la paix»
(1867), »Historique du mouvement de la paix»
(1905) och en postum samling ȃloges, notices
et souvenirs» (1913). (F. K. J.)
Passy [pasi’], Ludvig Anton Edvard,
musiker (1789—1870). P. föddes i Stockholm
av franska föräldrar, studerade bl. a. för John
Field i Petersburg, var pianist i hovkapellet
1818—23, blev organist i Slottskapellet och
fick professors titel. Som lärare utbildade han
många elever, bl. a. W. Bauck och I.
Hallström. För orkester skrev han mest i
programstilen. Två ouppförda operor finnas i
Mus. akad:s bibliotek. I övrigt skrev han
mest pianoverk och solosånger. Hans stil är
klassiskt solid men rik på passager i dåtidens
smakriktning. T. N.
Passy [pasi’], Paul Édouard, fransk
fonetiker (f. 1859), son till F. P. Har utgivit
mycket använda framställningar av det nuv.
franska uttalet, »Le frangais parlé» (1886;
4:e uppl. 1897), »Les sons du frangais»
(1887; 9:e uppl. 1922), »Dictionnaire
phoné-tique de la langue frangaise» (1897; 2:a uppl.
1914; tills, m. H. Michaelis) samt ȃtude sur
les changements phonétiques» (1890;
gradual-avh.) m. fl. fonetiska arbeten. Han redigerar
fr. o. m. 1914 Le Maltre Phonétique, organ
för den av P. ledda föreningen Association
phonétique internationale. A. Lbd.
Pasta, lat., »deg». 1. (Farm.) En av gummi,
växtslem, stärkelsehaltiga ämnen o. dyl. tills,
m. en viss mängd socker och vatten beredd,
mjuk el. täml. fast massa, i vilken ofta vissa
läkemedel äro inmängda. Sv. farmakopén hade
förr tre slag av p. upptagna, näml,
lakrits-pasta, P. glycyrrhizae, och P. cacao,
chokladkaka, vilka ibland nyttjades som bindemedel
vid beredning av t. ex. järnpiller, samt
tidigare även »jungfruskinn» (se d. o.). Dessa
preparat äro numera uteslutna. I stället ha
upptagits tandpasta (P. dentifricia) av
kalciumkarbonat, vit tvål, glycerin samt litet
pepparmynt- och anisolja jämte tymol för
användning vid tandborstning samt z i n
k-oxidpasta (P. zinci oxidi) av lika delar
zinkoxid och vetestärkelse samt dubbla
mängden vaselin — en ganska fast, torkande och
adstringerande salva, som nyttjas vid
behandling av fuktande eksem. Andra pastor beredas
med dextrin, gummi el. dyl. C. G. S.
2. P. av glasfluss, till avgjutningar av
gemrner (se d. o., sp. 488) o. dyl. och till
mosaik (se d. o., sp. 348).
Pa’sta, Giuditta, f. N e g r i, italiensk
sångerska (1798—1865), elev av Asioli i
Milano. Firade på 1820- och 1830-talet triumfer
som koloratursopran och glänste särskilt i
Bellinis operor. Hennes röst var smidig och
mjuk, spelet dramatiskt uttrycksfullt. T. N.
718
Paste’j (av lat. pasta, deg), bakverk med
fyllning vanl. av kött, fisk el. frukt.
Paste’11 (it. paste’Uo, av pasta, deg),
målning med pastellkritor. Pastellfärgerna
beredas av fint malen krita el. gips, som blandas
med färgstoft i olika grader för uppnående
av olika ljusstyrka. Massan utröres med
vatten samt något svagt bindemedel, i regel
dra-gantlösning, till en deg, varav formas små
stänger, som få torka, varefter de äro färdiga
till användning. Papperet el. duken, varpå
p. utföres, måste ha en viss skrovlighet, för
att färgstoftet skall kunna sitta kvar. Vid
målningen kunna färgerna läggas i streck el.
fördrivas med fingret el. med stornp. Ofta
fixeras målningen genom besprutning med en
svag hartslösning i sprit, pastellfixativ, som
måste användas ytterst sparsamt, enär annars
färgförändringar kunna ske. P. bör alltid
inramas under glas och med ordentligt
mellanrum mellan glaset och målningen.
Pastellmåleriet torde ha uppkommit ur den
sedan långt tillbaka övade kritteckningen.
Särskilt under 1700-talet var pastelltekniken
på modet. Mera framstående pastellmålare
voro fransmännen M. Q. de Latour (1704—
88) och J. B. Perronneau (1715—83),
schweizaren J. É. Liotard (1702—89), italienskan
Rosalba Carriera (1675—1757) samt svensken
G. Lundberg (1695—1786). Under senare delen
av 1800-talet kom p. åter till heders, och
många oljemålare från denna tid voro även
förträffliga pastellister, t. ex. Manet, Degas
och Liebermann. Nationalmuseum i
Stockholm äger p. av bl. a. G. Lundberg, Egron
Lundgren, C. Larsson, A. Zorn och R. Bergh.
Jfr avd. »Pastell und Aquarell» i M. Doerner,
»Malmaterial und seine Verwendung im Biide»
(3:e uppl. 1928). A-e K-n.
Pastellage, Pastillage [-lä’J*] (av it.
pasta, deg), degartad, hårdnande massa,
använd bl. a. vid ramtillverkning för
framställande av ornament i relief. Massan
framstäl-les på olika sätt, innehåller i regel gips, rivet
papper, limvatten, olja o. s. v.
Framställningen avser att ersätta den tidigare använda
dyrbarare träskärningen. Ovanpå p. lägges
ett el. ett par lager av poliment, ovanpå
vilket förgyllningen utföres. A-e K-n.
Pasterna’k, Boris Leonidovitj, rysk
skald (f. 1890), son till målaren Leonid
Osipovitj P. (f. 1862), mest bekant
genom porträtt av L. Tolstoj och illustrationer
till hans arbeten. Efter att ha passerat
symbolismen och futurismen har P. tillkämpat sig
en plats bland det moderna Rysslands främsta
skalder genom formellt mästerliga lyriska
dikter om stad och land, kärlek och filosofi,
ett epos om händelserna 1905, en
självbiografisk roman på vers samt prosaberättelser.
Pasteur [pasto’r], Louis, fransk
naturforskare (1822 27/i2—9 5 28/o). Studerade vid
École normale i Paris, där han 1859—89 var
prof, efter att tidigare ha haft lärartjänster
i Strassburg och Lille. Under sina sista år
var P. föreståndare för det genom
internationell insamling skapade
Pasteurinstitu-t e t (se d. o.) i Paris.
P. började som kemist: hans i och för sig
värdefulla undersökningar över isomera
syror, särskilt vinsyror, ledde honom till studiet
av sockerarter och detta till
jäsningsproces
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
