Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patagonien - Patagoniska kanalerna - Pataholm, Pataholms köping - Patañjali - Patarener, Pateriner - Pâte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patagoniska kanalerna—Päte
725
(Rhea), kondor, gamar, flamingo och
svart-halsad svan.
Infödingarna, tehuelche, av
upptäckarna kallade patagonier (storfotade), äro ett
högväxt, kraftigt nomadfolk. Från
hästryggen jaga de guanaco, struts och puma.
Ursprungliga vapen voro pilbåge och bolas (se
d. o.). Bostäderna äro enkla tältskjul (toldo),
det viktigaste klädesplagget guanacomanteln.
Tehuelche äro stadda i snabbt utdöende.
Huvudmassan av befolkningen består av vita
kolonister av många olika nationer.
Huvudnäringen är fåravel, som i södra P. bedrives i
mycket stor skala. Automobiler underlätta
förbindelsen mellan de inre delarna med deras
goda beten och kustorterna, varifrån ull och
fruset kött exporteras. Även
boskapsskötseln är viktig. Jordbruket har i senare tid
utvecklats i Rfo Negro och Neuquén men är
i övrigt obetydligt. Bergen äro fattiga på
malm; i kustområdet rika oljefält.
Största delen av P. tillhör Argentina och
omfattar territorierna Neuquén, Rfo Negro,
Chubut och Santa Cruz, tills, omkr. 835,000
kvkm med omkr. 125,000 inv. Av städer, alla
små, må nämnas Viedma, Rawson, Puerto
Deseado, Santa Cruz och Gallegos vid
Atlanten, Neuquén vid Rio Limay samt Bariloche
vid Lago Nahuel Huapi. Från de sistnämnda
gå järnvägar till Bahia Blanca. Flera andra
banor gå från kusten inåt landet. — Den
chilenska delen av P. består av en från v.
svårtillgänglig remsa av växlande bredd längs
Andernas östsluttning mellan 44° och 49°
samt hela sydligaste P. mellan 52° och
Ma-gellansundet. Huvudort är Magallanes (Punta
Arenas), omkr. 20,000 inv., huvudstad i
territoriet Magallanes, som även omfattar den
chilenska delen av Eldslandet.
P. upptäcktes av Magalhäes 1520; först i
samband med argentinsk-chilenska
gränstvisten i slutet av 1800-talet har det inre närmare
utforskats. Gränsen bestämdes 1902 genom
engelsk skiljedom. I det naturvetenskapliga
forskningsarbetet ha svenskar tagit livlig del.
— Namnet P. nyttjas stundom även för
kustremsan vid Stilla havet med tillhörande
skärgård, eljest kallad Västpatagonien; se
Patagoniska kanalerna.
Litt.: G. Musters, »At home with the
pata-gonians» (1871); »Frontera Argentino-Chilena»
(5 bd, 1902); T. H. Holdich, »The countries
of the King’s award» (1904); C. Skottsberg,
»Båtfärder och vildmarksritter» (1909); K.
och R. Barrett, »A yankee in Patagonia»
(1931); uppsats av C. C:son Caldenius i Ymer
1931. C. S-g.
Patagoniska kanalerna (i Västpatagonien,
s. Chile) kallas det system av
inomskärsfar-leder, som från 44° löpa i n.—s. riktning till
53° och s. om Magellansundet fortsätta i de
eldsländska (se kartan vid Chile).
Corco-vadobukten, innanför ön Chiloé, fortsättes
mot s. av Moraledakanalen mellan kusten och
Chonosöarna. Farleden avbrytes vid 45° 30’
av Taitaohalvön, som måste kringgås. S.
därom ligga den fruktade Penasbukten och en
skärgård av stora öar (Campana, Wellington,
Hannover m. fl.), skilda av smala sund, från
vilka, liksom från huvudleden, kanalsystemet
Messier—Sarmiento—Smyth, fjordar skära
djupt in i landet, bl. a. Baker, som avvattnar
726
flera patagoniska sjöar. Mäktiga glaciärer nå
flerstädes ned till vattnet.
Kanalområdet utmärker sig för vild
skönhet och erinrar starkt om det norska
fjordlandskapet. Klimatet är kyligt året runt
samt mycket fuktigt (nederbörd 3,000—4,000
mm per år) och stormigt. Ogenomtränglig
urskog av städsegröna bokar (Nothofagus
betu-loides, i n. även N. nitida) täcker de
vind-skyddade sluttningarna. Om geografi och
geologi se Chile, sp. 988—989. Fast befolkning
saknas nästan (Melinca på Guaitecasöarna);
i n. finnas dock ett par sågverk.
Urbefolkningen tillhör den utdöende älukulupstammen,
som för ett nomadiserande liv i kanalerna s.
om Penasgolfen. Chonos (jfr Eldsländare,
sp. 544) ha helt försvunnit.
Trots rikedomen på goda hamnar och det
i allm. rena och djupa farvattnet begagnas
kanalerna numera sällan för samfärdseln,
vilken föredrar öppna havet på gott avstånd
från den farliga yttre skärgården.
Litt.: C. Skottsberg, »Båtfärder och
vildmarksritter» (1909); H. Steffen, »Viajes de
exploraciön i estudios en la Patagonia
Occidental» (2 bd, 1909—10); se även Chile. C.S-g.
Pataholm, off. Pataholms köping,
förr lydköping (se K ö p i n g, sp. 520) i Ålems
socken, Kalmar län, vid Kalmarsund; 6 har,
71 inv. (1931). Var redan på 1600-talet
lydköping och blev 1686 nederlagsplats åt
Kalmar men har med segelfartens tillbakagång
nedsjunkit i obetydlighet. Bebos huvudsaki.
av sjömansfamiljer. Tax.-värde å fastighet
67,800 kr. (1930), tax. inkomst 73,360 kr.
Pata’njali, indisk grammatiker, levde i
Gangeslandet omkr. 150 f. Kr. P. är
författare till den under namnet Mahäbhäsya (se
d. o.) bekanta kommentaren till en del av
Päninis (se d. o.) grammatiska regler; hans
verk är av största betydelse för kännedomen
om sanskrit och om dåtida kulturella och
politiska förhållanden. J. Ch-r.
Patarèner, Pateriner (efter P a t a r i a,
lumpsamlarnas kvarter i Milano), blev
namnet på ett parti bland de lägre klasserna i
Milano, vilket omkr. 1050 sammanförde
kravet på sociala reformer med kyrkliga
Cluny-reformtankar. Denna revolutionärt
demokratiska rörelse riktade sig mot biskoparna och
den kejsarvänliga högadeln samt stöddes av
borgarna, som ville krossa biskoparnas makt,
och av påvestolen. Milano tvingades uppgiva
sin gamla kyrkliga självständighet, och de
demokratiska tendenserna inom kyrkan
främjades. P., urspr. ett smädenamn, blev
sedermera beteckning för katarerna (se d. o.), utan
att något historiskt sammanhang mellan dessa
båda rörelser finnes. —■ Litt.: J. Goetz,
»Kri-tische Beiträge zur Geschichte der Pataria» (i
Archiv für Kulturgeschichte, 12, 1914). Hg Pl.
Påte [pät], fr. (av lat. pa’sta, deg), deg,
deglik blandning, särskilt i betydelsen av
porslins- el. över huvud lergodsmassa. —
Päte dure [-dyr], hård el. svårsmält
massa, som brännes vid hög värmegrad (den
s. k. fina fajansen el. flintporslinet, det
eldfasta stengodset i de gammaltyska krusen
och liknande tillverkningar samt det vanliga
fältspatäkta porslinet). — Päte tendre
[-tädr], mjuk el. lätt smält massa, som
brännes vid något lägre värmegrad och vid högie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
