Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patkul, Johan Reinhold - Patmos - Patna - Patna (vasallstat) - Patna (stad) - Patnas - Patogenes - Patografi - Patois - Patologi - Patologisk - Patos - Patras - Patrask - Patrasviken - Patres - Patria - Patria potestas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
Patmos—Patria potestas
734
den svenska regeringen mycket aggressiv
hållning. Återkommen till Livland, arbetade
P. med stor energi för sitt lands frigörelse
från Sverige och invecklade sig i vidlyftiga
politiska stämplingar.
1694 dömdes han som
högförrädare till
döden men lyckades fly
till utlandet. Under
sina resor vann han
bl. a. anknytning till
kurfurst August den
starke av Sachsen,
åtnjöt för en tid i hög
grad dennes
förtroende och kunde i jan.
1699 framlägga en
sachsisk-polsk-rysk
al-liansplan, riktad mot
Sverige, vilken vann kurfurstens gillande.
På våren s. å. lyckades P. under en
beskickning till Köpenhamn även vinna
Danmark för alliansen, som bl. a. skulle ha till
syfte östersjöprovinsernas lösbrytande från
Sverige. Efter en av väsentligen personliga
orsaker föranledd brytning med den
sachsiske kurfursten trädde P. 1701 i rysk tjänst.
Här nedlade han ett betydelsefullt arbete på
försvarsverkets organisation samt nyttjades
även i viktiga diplomatiska uppdrag. 1703
utnämndes han till generalmajor och tsarens
sändebud vid de kejserliga och sachsiska
hoven. P:s hänsynslösa intrigspel och oftast
av rent personliga ställningstaganden
motiverade politik medförde dock snart en
brytning med tsar Peter. 1705 överlämnade han
sina i Sachsen stående ryska trupper till
kejsaren, varefter han arresterades. Enl.
bestämmelserna i fredsfördraget i Altranstädt
(1706) utlämnades P. till Karl XII, som 1707
lät dödsdomen från 1694 gå i verkställighet;
exekutionen utfördes på ett även för
samtiden synnerligen brutalt sätt och bidrog ej
oväsentligt att skänka P. en täml. oförtjänt
martyrgloria. — Litt.: O. Sjögren, »J. R. P.»
(1882); A. Buchholtz, »Beiträge zur
Lebens-geschichte J. R. P:s» (1893); C. Hallendorff,
»Bidrag till det stora nordiska krigets
förhistoria» (1897); C. Schirren, »Zur Geschichte
des nordischen Krieges» (1913); uppsatser i
Karol. Förb:s Årsbok 1915 och 1921 av N.
Herlitz samt 1923 av H. E. Uddgren. B. E-r.
Pa’tmos, ö i ital. ögruppen Tolvöarna (se
d. o.) i ö. Egeiska havet; 32 kvkm, 2,550 inv.
(1927), greker. Enligt traditionen nedskrev
aposteln Johannes Uppenbarelseboken under
en förvisning till P. Där ligger det 1088 gr.
S:t Johannesklostret med värdefullt bibi.
Patna [eng. uttal pä’tno], vasallstat i britt.
-ind. prov. Behar och Orissa, kring floden
Ma-hanadi; 6,213 kvkm, 494,456 inv. (1921).
Huvudstad är den obetydliga orten Bolangir.
Patna [eng. uttal pä’tnø], huvudstad i
britt.-ind. prov. Behar och Orissa, vid Ganges, mitt
emot Gandaks mynning och vid East indian
railway; 119,976 inv. (1921). Den egentliga
staden ligger utmed floden, v. och s. v. därom
förstaden Bankipur med järnvägsstation och
den nya staden, New P., säte för
provinsstyrelsen. P., som blev huvudstad 1912, har
flera moskéer, univ. (gr. 1917) och
provinsmuseum. P:s handel är nu blott av lokal
bety
delse. I närheten det fornindiska Pätaliputra
(utgrävningar 1892—99 och 1912—16),
konung Chandraguptas (jfr d. o.) huvudstad.
Pa’tnas, se C e y 1 o n, sp. 842.
Patogenès (av grek. pa’thos, lidande, och
ge’nesis, uppkomst), en sjukdoms orsak och
uppkomstsätt. Läran därom heter p a t o g
e-n i. — Adj.: Patogén, sjukdomsalstrande.
Patografl (av grek. pa’thos, lidande, och
gra’féin, skriva), med., »lidandesbeskrivning»,
sådan levnadsskildring, där föremålets liv och
livsgärning främst belysas ur medicinsk el.
psykopatologisk synpunkt. Bland mera
kända p. må nämnas sådana av P. J. Möbius om
Goethe, Nietzsche och Schopenhauer.
Patois [patcoa’], fr., landsmål, dialekt;
obildat, oriktigt uttryckssätt.
Patologi (av grek. pa’thos, lidande, och
lo’gos, lära), läran om de levande
organismernas sjukdomar. Jfr Medicin, sp. 1101.
— Patolog [-lä’g], kännare av patologien.
Patologisk, som hör till patologi (se d. o.);
som har avseende på organismen i sjukt
tillstånd (t. ex. patologisk anatomi, i motsats
till normal); även om det intryck, vilket
framkallas av en kropps- el. själssjukdom. I
sistnämnda bemärkelse säger man t. ex. om
en estetisk framställning (t. ex. en målning)
el. om en samhällsföreteelse, att den verkar
patologiskt, har patologiskt intresse. (E. Abr.)
Pätos (grek. pa’thos, eg. lidande),
lidelsefull känsla; passionerat och högstämt
framställningssätt. Falskt patos, svulst,
upp-styltning. — Inom skådespelets estetik
betecknar p. den särskilda lidelse el. entusiasm,
som behärskar den tragiske hjältens viljeliv.
— Patetisk, fylld av patos, lidelsefull;
högtravande.
Pa’tras, grek. Pa’tral, lat. Pa’trae,
huvudstad i grek, nomos Achaia och Elis, på n. v.
Peloponnesos, vid s. kusten av Patrasviken;
61,278 inv. (1928). Biskopssäte. Flyghamn.
P. är Peloponnesos’ största stad och viktigaste
hamn. Livlig handel; överfartsort till Italien.
— P. deltog tills, m. de övriga städerna i
Akaja i stiftandet 281 f. Kr. av Akajiska
förbundet (se A k a j a). Förstört under
romarnas krig med detta förbund 148 f. Kr.,
återställdes det av kejsar Augustus som romersk
koloni och uppblomstrade med livlig industri
och sjöfart. Blomstringen fortfor under
medeltiden. I P. utbröt resningen mot turkarna
1821. S. å. förstördes staden av Jussuf pascha;
den återuppbyggdes efter frihetskriget med
breda, arkadomgivna gator och en
ståtlig kaj. M.;M. PnN-n.
Patra’sk (fr. patraque), slödder, pack.
Patrasviken, se Lepantoviken.
Pa’tres, plur. av pater (se d. o.).
Pa’tria, lat., fädernesland, fosterland.
Pa’tria pote’stas, lat., fadersmakt, jur.,
enl. romerska rätten den lagliga makt, som
en pater familias (se d. o.) hade över sina i
lagligt äktenskap födda el. adopterade barn
(och med dem likställda), oberoende av deras
ålder och samhällsställning. I början var
denna makt mycket vidsträckt och
innefattade t. o. m. rätt att för begången
förbrytelse straffa ättlingen med döden. Husfaderns
religiöst färgade makt var grundvalen för
familjen, släkten och den primitiva staten.
Han upptog medlemmar i släkten, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
