Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patriksorden, Sankt - Patrimonialjurisdiktion - Patrimonium - Patrimonium Petri, Patrimonium sancti Petri - Patriot - Patriotiska sällskapet - Patriotism - Patriotligan - Patris - Patristik el. Patrologi - Patroklos - Patrologi - Patron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patrimonialjurisdiktion—Patron
737
gyllene inskrift »Quis separabit (Vem skall
kunna åtskilja?) — MDOCLXXXIII» och
därutomkring en gyllene rand med gröna
väpplingsblad. Medaljongen bäres i 2)
ljusblått band från högra axeln till vänstra
höften el. vid särskilda tillfällen i 3) k e d j a,
sammansatt av rosor, harpor och knutar.
4) På vänstra sidan av bröstet bäres en
åttauddig kraschan av silver. S. Lpt.
Patrimonialjurisdiktion (jfr P a t r i m
o-n i u m), jur., den med besittningen av viss
fastighet förenade befogenheten att utöva
domsrätt. En dylik befogenhet förlänades
under medeltiden i flera länder av furstarna åt
ägarna till vissa gods, åt kloster o. s. v. och
fortfor flerstädes långt in i nyare tid. Spår
av p. funnos även i Sverige under äldre
tider Så hade ägarna till Ängsö (se d. o.)
sedan urminnes tider »hals- och handrätt» (se
d. o.). Ägaren till Bergkvara gård hade egen
»borgrätt» (se Bergkvara, sp. 4). Redan
under Karl XI :s tid blev dock i Sverige
denna särskilda jurisdiktion icke vidare
erkänd, och i 1734 års lag förekommer den ej.
Efter 1848 är p. överallt avskaffad. L. A.*
Patrimönium, lat-, fadersarv, arvgods. —
Adj.: Patrimoniäl el. Patrimonie’11.
Patrimönium Pe’tri (»Petrus’ arvgods»),
även Patrimönium sancti Petri
(»den helige Petrus’ arvgods»), kallades det
komplex av jordbesittningar, som
utgjordes av de äldsta gåvorna till påvestolen i
Rom. Benämningen kom senare att beteckna
Kyrkostatens världsliga område i allm.
Patriot (jfr Patria), fosterlandsvän. —
Adj.: Patriotisk.
Patriotiska sällskapet har till ändamål att
främja näringslivets förkovran och utveckling
samt uppmuntra arbetsamhet och idoghet på
det praktiska livets alla områden. Tidigare
inriktade sällskapet sitt arbete i detta syfte
på en omfattande upplysningsverksamhet samt
utgav åtskilliga periodiska skrifter: Kongl.
Svenska Patriotiska Sällskapets Handlingar
(1770—82), Hushållnings-Journal (1776—89)
och Ny Journal uti Hushållningen (1790—
1813), men har nu inskränkt sin verksamhet
huvudsaki. till utdelande av medaljer för
långvarig och trogen tjänst eller kommunal
verksamhet, framstående praktisk
företagsamhet, odlingsflit; för odlingsflit kunna även
penningbelöningar ifrågakomma. Sällskapet
stiftades 1767, stod först i samband med
sällskapet Pro Patria (se d. o.) men blev 1772
ett självständigt samfund med av K. m:t s. å.
stadfästa grundregler. Nu gällande
grundregler tillkommo 1849 och ett särskilt
reglemente 1931. Ett förvaltningsutskott på tolv
pers, bildar sällskapets styrelse. Sällskapet
räknar f. n. (1931) 142 medl. Dess egna
fonder uppgingo 31 dec. 1930 till omkr.
370,000 kr. Till allmännyttiga ändamål ha
under det senaste årtiondet årl. utdelats
8,000—15,000 kr. Sedan 1929 förvaltas av
sällskapet Björnska donationsfonden, som 31
dec. 1930 uppgick till omkr. 790,000 kr. Av
räntorna härpå utgå årl. pensioner på 800 kr.
till ålderstigna tjänarinnor. Pensionärernas
antal är f. n. 39. E. Spr.; S. Drbg.
PatriotPsm (av lat. pa’tria, fädernesland),
fosterländskt sinnelag, fosterlandskärlek.
738
Patriotligan (fr. Ligue des patriotesj, se
Déroulède, P.
Patrls, se Matris.
Patristik el. P a t r o 1 o g i, den särskilda
del av den historiska teologien, som har till
föremål för sin behandling kyrkofäderna (lat.
patresj, deras liv, lära och skrifter, utgörande
från flera synpunkter ett gränsområde mellan
exegetik och kyrkohistoria. Skiljer man
mellan p. och patrologi, menas med den förra
den i kyrkofädernas skrifter framställda läran
och med den senare den vetenskapliga
behandlingen av kyrkofädernas liv, lära och
skrifter. — Adj.: P a t r i’s t i s k. — Om
kritiska editioner av p:s underlag,
kyrkofädernas skrifter, se Kyrkofäder. Den
fullständigaste och mest anlitade uppl. är den av
J. P. Migne utg. »Patrologiae cursus
comple-tus», vars lat. serie utgavs i 221 bd 1844—64
med 4 bd index och grek, serie i 161 bd
1857—66 (index 1912 och 1928 ff.). Senare ha
vet.-akad. i Wien och Berlin utgivit kritiska
upplagor, den förra av de latinska och den
senare av de grekiska kyrkofäderna. 1903
påbörjades en edition, »Patrologia
orientalis», av förut outgivna arabiska, armeniska,
etiopiska, grekiska, koptiska och syriska
kyrkofäderstexter med övers., ledd av R.
Graffin och F. Nau. G. A-n.
Pa’trokios, se H o m e r o s, sp. 1237.
Patrologi, se Patristik.
Patron. 1. Skyddshelgon, skyddsherre;
bruks- el. godsägare.
2. Uppritat (»patronerat»)
bindningssche-ma för utförande av mönstrade vävnader (se
Bindning). P. nyttjas även i ung. samma
betydelse som schablon för att beteckna en i
papp el. metallbleck uthuggen figur, med vars
hjälp målningar kunna utföras på en vägg,
en tapet o. s. v. (E. L-k.)
3. (Krigsv.j Ett skotts ammunition,
innesluten i en patronhylsa, fordom av
papper, numera av mässing. Då p. saknar kula
el. har en kula av trämassa, som vid
skottlossningen söndersmulas, kallas den lös, då
den även saknar krut, kallas den
blind-el. övningspatron och nyttjas för
övningar i laddningshandgrepp, i andra fall
kallas den skarp. — Papperspatronen, som
hade cylindrisk form, kom först i bruk i
Gustav II Adolfs armé men innehöll då endast
krutet; i svenska armén nyttjades från
samma tid för gevärspatronernas förvaring
patronkök el. patronväskor av
läder (jfr Kartusch 2). Kula och krut
förenades först i slutet av 1600-talet; då
sedermera även tändhatten tillkom, uppstod en
s. k. e n h e t s p a t r o n (se d. o., med bild).
Mässingspatroner började användas först på
1860-talet vch underlättade i hög grad
repetergevärens och ännu mer kulsprutornas
tekniska utveckling. — Vid grövre
artilleripjäser, där enhetspatroner bli för tunga, är
projektilen skild från p., och krutladdningen
kvarhålles i hylsan (laddningshylsa)
med ett lock av papp. Jfr
Handeldvapen. G. af W-dt.
4. (Jaktv.) För jaktbruk avsedda p. likna,
om projektilen utgöres av en enhetlig kula,
de för krigsbruk avsedda handeldvapnens; om
de innehålla en samling hagel, göras de vanl.
XV. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
