Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pauli brev - Paulicianer - Paulin, Johan - Paulinaneroid - Paulinus - Paulinus av Nola, Meropius Pontius Paulinus - Pauliström - Paulli, Holger Simon - Paulli, Jakob Peter Mynster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Paulicianer—Paulli, J. P. M.
750
Denna samling av Paulusbrev var fullbordad
omkr. år 100; vi veta ej var, men man bar
förmodat i Efesos, Korint eller Rom. — Brevet
var för aposteln det medel, varigenom han
under sina vidsträckta resor uppehöll
förbindelsen med sina församlingar, vilka voro
ständigt hotade av yttre och inre faror. Av hans
säkerligen mycket omfattande korrespondens
äro endast 13 brev kvar, och av dessa 13
torde åtm. 4 vara en senare tids alster,
utsända under apostelns signatur: Efeserbrevet
och de s. k. pastoralbreven. Även om
äktheten av 2:a Tessalonikerbrevet och
Kolosser-brevet råder tvekan.
Säkert paulinska äro: l:a
Tessalonikerbrevet, skrivet från Korint i början
av 50-talet till den unga församlingen i
Tes-salonika i Makedonien; Galaterbrevet,
trol. skrivet från Efesos ett par år senare
till församlingarna i Galatien i n. Mindre
Asien; de två Korinterbreven, det
första skrivet från Efesos, det andra från
Makedonien till församlingen i Korint;
Ro-marbrevet, skrivet från Korint omkr. år
57 till församlingen i Rom;
Filipperbre-v e t, skrivet trol. under fångenskapen i
Cae-sarea 58—60 till församlingen i Filippi i
Makedonien; brevet till Filemon, ett litet
brev av rent privat karaktär. — 2 :a T e s s
a-lonikerbrevet varnar för falska
förväntningar beträffande Kristi återkomst och
domen; trots vissa påfallande drag torde det
dock efter all sannolikhet vara paulinskt.
Detsamma gäller Kolosserbrevet, som
är riktat till församlingen i Kolossai i
Fry-gien och varnar för vissa personer, vilka
uppträda såsom lärare och sprida farliga
läror. Efeserbrevet däremot har både
sakligt, stilistiskt och språkligt alla en senare
tids kännemärken; det är intet verkligt brev
utan en uppbygglig traktat, som utvecklar en
dogmatisk-mystisk kyrkotanke. Orden »i
Efesos» i brevets början (1: 1) äro ej
ursprungliga; vi veta ej till vem brevet urspr. var
riktat, möjl. var det från början utan bestämd
adress. Tills, m. Fil., Kol. och Filem. bildar
Ef. en grupp, som kallas
»Fångenskapsbre-ven». De s. k. pastoralbreven (se d. o.)
äro den kyrkorättsliga litteraturens första
alster, som ha form av förmaningar och
anvisningar i paulinsk stil. — Genom de äkta
Paulusbreven lära vi känna aposteln såsom
människa och missionär, skriftställare och
teolog. Han är den enda urkristna gestalten,
vars individualitet framträder gripbart för
oss. På samma gång ge dessa urkunder
ovärderliga inblickar i den äldsta
missionskyrkans inre förhållanden och problem.
Litt.: J. Weiss, »Das Urchristentum» (1917)
och »Die Schriften des Neuen Testaments neu
übersetzt und für die Gegenwart erklärt», II
(3:e uppl. s. å.); L. Brun, »Det nye
testamente i lys av historisk forskning» (1922);
R. Knopf, »Einführung in das Neue
Testament» (3:e uppl. 1930). Moderna
vetenskapliga övers.: K. Weissäcker (ty.; 10:e uppl.
1922), E. J. Goodspeed (2:a uppl. 1923) och
J. Moffatt (1913; båda eng.). Jfr
Paulus-litteratur. A. Fr.
Paulicianer, en gnostisk dualistisk sekt,
grundad omkr. 650 i Armenien av syrern
Konstantin. P. erkänna liksom Marcion endast
ett evangelium och Paulusbreven som helig
skrift. De ville fullfölja Paulus’ verk, och deras
ledare togo namn efter hans följeslagare; så
kallade sig Konstantin Silvanus. De lära, att
»allt kött» skapats av ett ont väsen, Denna
världens Herre, vilken bekämpar Den
himmelske Fadern, änglarnas skapare. Kristus
är en ängel, som Fadern sänt till jorden och
låtit födas som människa. P. fatta
sakramenten allegoriskt, fördöma korsets dyrkan och
se i munkväsendet djävulens påfund. Från
1100-talet försvinna de ur historien. T. A-æ.
Paulin, Johan, se O 1 i v ek r an s.
Paulinanerold, en av svenske ingenjören J.
G. Paulin konstruerad aneroid, till principen
ett nollmätningsinstrument, där lufttryckets
verkan på den evakuerade metalldosan (se
Barometer) kompenseras med en yttre,
ställbar fjäderkraft. Visarens rörelse är gjord
oberoende av all friktion genom s. k.
fjäd-rande lagringar, varigenom stor känslighet
och frihet från eftersläpning vinnas. P. har
fått vidsträckt användning som barometer
och höjdmätare. J. T.
Paulinus, romersk präst i England (d. 644).
Påven Gregorius I sände 601 P. till England
som biträde åt den till ärkebiskop av
Canterbury s. å. invigde Augustinus. P. blev 625
missionsbiskop, predikade evangeliet i
Nor-thumberland och döpte 627 konung Edvin.
Denne anvisade honom York som biskopssäte,
men det är osäkert om P. bör räknas som den
förste ärkebiskopen av York. Det pallium
påven 634 sände honom framkom näml, först
sedan P. efter Edvins död återvänt till Kent,
där han blev biskop av Rochester.
Paulinus av Nola, Meropius P o n t i u s
Paulinus, biskop och skald (omkr. 353—
431). Blev först ståthållare i Kampanien och
lät döpa sig på 380-talet. Efter sitt enda
barns död gav han bort sin förmögenhet och
blev präst 395. Senare slog han sig ned i
Nola (i Kampanien) i den där av honom
grundade anstalten för munkar och fattiga. 409
valdes han till biskop. Av hans skrifter
återstå 49 brev och 33 dikter, som vittna om
stor formtalang. Jämte Prudentius räknas
han som den kristna antikens främste
diktare. — Litt.: M. Schanz, »Geschichte der
römischen Litteratur», IV: 1 (1914; med
bibliogr.). Hg Pl.
Pauliström, bruksegendom i Karlstorps
socken, Jönköpings län, vid Emmåns biå
Järeda-ån; 1,746 har, därav 184 har åker; tax.-värde
364,000 kr. (1929). Anlädes på 1720-talet som
järnbruk av W. M. Pauli. Järndriften
ned-lades på 1870-talet. 1898 anlades ett
pappersbruk, senare träsliperi, snickerifabrik och
elektr. kraftstation. Bland äldre ägare
märkes C. F. Pechlin. Nuv. ägare: H. Drangel.
PåuTli, Holger Simon, dansk musiker
(1810—91). Blev 1828 violinist i hovkapellet
i Köpenhamn, 1849 andre och 1864 förste
hovkapellmästare; avgick 1883. P. blev 1866
tills, m. Gade och Hartmann meddirektör för
Köpenhamns nygrundade konservatorium och
fick professors titel. Han skrev musik till
flera av Bournonvilles baletter. En av hans
baletter, »Blomsterfesten i Genzano», gavs i
Stockholm 1887. T. N.
Påu’111, JakobPeterMynster, dansk
präst (1844—1915), son till den uppburne
pre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
