Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paulli, Jakob Peter Mynster - Paulli, Simon - Paulsen, Andreas Stephan Mygind - Paulsen, Christian - Paulsen, Friedrich - Paulsen, Julius - Paulskatedralen, S:t (S:t Paul’s) - Paulson, Johannes - Paulsson, Gregor - Paulun - Paulus (Paulos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Paulli, S.—Paulus
752
dikanten stiftsprost Just Henrik V o
1-t e 1 e n P. (1809—65). Blev teol. kand. 1868
samt, liksom förut fadern, präst vid Vor Frue
kirke i Köpenhamn (1876), stiftsprost (1892),
kungl. konfessionarius (1884) och lärare vid
prästseminariet (1887). P. var en
framstående predikant och verkade även som
religiös och lyrisk författare. P. E-t.
PåuTli, Simon, dansk-tysk anatom och
botanist (1603—80), prof, i Rostock och 1640—
48 i Köpenhamn. P. inrättade där en
»anatomisk teater» 1645 samt föreläste och
demonstrerade ej blott på latin för studenterna
utan även, i strid mot tidens vetenskapliga
fördomar, på tyska för kirurger
(barberarlär-lingar) och farmaceuter. 1650 blev han
hov-medikus. P. utgav 1648 »Flora danica d. e.
Dansk vrtebog» med beskrivning på omkr.
400 växter med illustrationer.
PåuTsen, Andreas Stephan Mygind,
dansk skulptör (1838—1915), elev av Bissen,
titulärprof. Bland hans verk äro statyer av
Bernstorff och av språkforskaren R. K. Rask,
relief i Holdings kyrkmur över krigare,
fallna under striderna 1849, och flera
monument (skisser i Hirschsprungs museum i
Köpenhamn). G-gN.
PåuTsen, Christian, slesvigsk rättslärd
(1798—1854). Blev 1824 prof, i Kiel i dansk,
slesvigsk och holsteinsk rätt. Från 1830 var
han ledaren i arbetet på att skaffa danskt
språk dess rätt i Sönderjylland och var 1838
medstiftare av tidningen Dannevirke. 1848
måste han fly till Köpenhamn, blev 1850
medlem av overjustitskommissionen i Flensburg
och 1851 av notabelförsamlingen. P. E-t.
PåuTsen, Friedrich, tysk filosof och
pedagog (1846—1908), prof, i Berlin. Skrifter:
»Geschichte des gelehrten Unterrichts auf den
deutschen Schulen und Universitäten» (1885),
»System der Ethik» (2 bd, 1889), »Einleitung
in die Philosophie» (1892; »De metafysiska
problemen», 1904) m. fl. Som filosof mest
påverkad av Kant och Fechner, utvecklade P. en
idealistisk monism, enl. vilken det kroppsliga
är fenomen av en inre andlig verklighet. Den
mekaniska kausaliteten fattade han som
medel för en inre teleologi. All verklighet har
enl. P. såväl en andlig som en kroppslig sida
(parallellism och panpsykism).
Självbiografien »Aus meinem Leben» utkom 1909. G. O-a.
PåuTsen, Julius, dansk målare (f. 1860).
Studerade vid konstakad. i Köpenhamn och
var prof, där 1908—20. En känslofull
kolorist, har P. både som figur- och
landskapsmålare lämnat ett stort antal betydande
alster, dansk natur — gärna i stämningar av
poetisk känsla, av mild lyrik och klangfull
färgkonst —, nakna figurer i av Rembrandt
påverkat ljusdunkel (»Nymf», »Adam och Eva»,
»Maria med barnet», »Unga kvinnor»),
interiörer med figurer i ljussken, porträtt och
grupper, bland de sistnämnda »Carl Jacobsen
med fru» och den imponerande, monumentalt
hållna framställningen av Glyptotekets
byggnadsnämnd (1905, Ny Carlsberg glyptotek). En
ständigt sökande natur, har P. utvecklat sin
från början subtila kolorism till dristigt bred
och kraftfull behandling. I Nationalmuseum
i Stockholm finnas bl. a. »Självporträtt» och
»Interiör», i Göteborgs museum »Modellerna
vänta» och landskap. G-g N.
Paulskatedralen [pä’ls-], S:t (S:t PauFs),
i City, London, byggd 1675—1710 av
Chri-stopher Wren på platsen för en vid den stora
eldsvådan 1666 förstörd medeltidskyrka. Se
Wren och London, bild 11, 12.
Paulson [päT-], J ohannes, klassisk
filolog, högskollärare (1855—1918). Disputeraue
1887 i Lund för graden med »Studia
Hesio-dea I. De re metrica» (i Lunds Univ:s Ärsskr.,
XXIII) och blev 1889 docent i klassisk
filologi där. Han var 1891—1913 prof, i samma
ämne vid Göteborgs högskola och 1893—99
högskolans rektor. P. utvecklade som
klassisk filolog en synnerligen flitig och för
ovanlig grundlighet i forskningen utmärkt
verksamhet. Han författade bl. a. »Index
Hesio-deus» (1890), »Oidipussagan i den grekiska
tragedien» (1895), »Lukrezstudien» (1897),
»Index Lucretianus» (1911; 2:a uppl. 1926)
och »Från antiken och senare tider» (1911)
samt utgav bl. a. »Symbolæ ad Chrysostomum
patrem» (2 dir; i Lunds Univ:s Ärsskr., XXV
—XXVI), »Latinska skalder i urval, till
skolans tjenst» (1891 ff.; tills, m. K. Wintzell)
samt Petius de Dacias levnadsteckning av
Kristina från Stumbelen (i den av P. tills, m.
L. Wåhlin redig, saml. »Scriptores latini
medii ævi suecani», I, 1896). På P:s
femtio-årsdag ägnades honom en festskrift
(»Com-mentationes philologæ»). J. C.*
Paulsson [på’l-], Gregor, konsthistoriker
(f. 1889 27/8). Blev fil. lic. 1911 och fil. dr 1915
i Lund, amanuens vid Nationalmuseum i
Stockholm 1913, var intendent där 1916—20, blev
docent vid Stockholms
högskola 1920, dir.
för Svenska
slöjdföreningen s. å. Han var
generalkommissarie
för svenska avd. på
internationella
konstindustriutställningen
i Paris 1925, för
svenska konstindustriutställningen i U. S. A.
1927 och för
konstindustriutställningen i
Stockholm 1930. — P.
har utom doktorsavh.,
»Skånes dekorativa konst under tiden för den
importerade renässansens utveckling till
inhemsk form» (1915), den estetiska
undersökningen »The Creative element in art» (1924),
programskriften »Nya museer» (1920) och
uppsatser om äldre konst skrivit »Den nya
arkitekturen» (1916), »Vackrare vardagsvara»
(1918) o. a. om nutidens konst och
konstindustri. Hans verksamhet i Svenska
slöjdföreningen har varit av stor betydelse. E. L-k.
Paulün, säng (med omhängen).
PåuTus (PauTos), apostel,
urkristendomens störste missionär och teolog, var född
i Tarsos i Cilicien av judiska föräldrar och
härstammade sålunda från en
hellenistiskjudisk miljö; hans språk var grekiskan. Som
vanligt i dåtiden bar han dubbelnamn: Saulus
Paulus; såsom kristen missionär använde han
alltid det senare namnet, som är latinskt och
erinrar om att han var romersk medborgare.
Han fick en skriftlärd utbildning hos rabbi
Gamaliel II och blev laglärd farisé av
strängaste observans, en av de mest fanatiska
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
