Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peder Månsson (Petrus Magni) - Pedersen, Holger - Pedersen, Peder Oluf - Pedersen, Thomas Vilhelm - Pedersen, Viggo - Peder Sunnanväder - Peder Svart el. Peder Andersson Svart - Pedersöre - Pediatrik - Pedicularis - Pediculati - Pediculosis - Pediculus - Pedicure - Pedigree - Pedigreemetoden - Pedites - Pedogenes, Larval partenogenes - Pedologi - Pedrell, Felipe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Pedersen—Pedrell
772
Fornskrift-Sällskapet utgivits »Peder
Månssons skrifter på svenska med inledning» (1913
—15) och »Vadstenabrodern Peder Månssons
bref på svenska från Rom till Vadstena kloster
1508—1519» (1915). Jfr även uppsats av R.
Geete i »Ur språklådan» (1924). R. G.*
Pedersen, Holger, dansk språkforskare (f.
1867). Studerade i utlandet, blev 1897 fil. dr
samt 1900 docent, 1903 e. o. prof, och 1914
prof, i jämförande språkvetenskap vid
Köpenhamns univ. P:s mångsidiga författarskap
berör den jämförande lingvistiken (»Le
grou-pement des dialectes indo-européens», 1925),
den keltiska (»Aspirationen i Irsk», I, 1897;
gradualavh.; »Vergleichende Grammatik der
keltischen Sprachen», 2 dir, 1908—13;
grundläggande arbete), albanska (»Albanesische
Texte mit Glossar», 1895; »Zur albanesischen
Volkskunde», 1898) m. fl. Populärt hållna äro
»Et blik på sprogvidenskabens historie» (1916)
och »Sprogvidenskaben i det nittende
aar-hundrede» (1924; sv. övers, s. å.). A. Lbd.
Pedersen, Peder O 1 u f, dansk
elektrotekniker (f. 1874). Utexaminerades 1897 från
Po-lyteknisk læreanstalt i Köpenhamn,
samarbetade med V. Poulsen (se d. o.) för utveckling
av dennes uppfinningar inom telefoni och
trådlös telegrafi, blev 1909 docent och 1912
prof, vid sagda anstalt och 1922 dess dir.
Räknas till de internationellt erkända
auktorite-terna inom svagströmselektrotekniken. G.H-r.
Pedersen, Thomas Vilhelm, dansk
tecknare (1820—59), officer vid flottan.
Studerade vid konstakad. och för Marstrand.
Mycken popularitet vunno P:s älskvärt naiva
illustrationer till »Andersens sagor»; i en
1902—03 utg. »Kunstudgave» med varianter
och studier återges de i faksimile. G-g N.
Pedersen, V i g g o, dansk målare (1854—
1926), son till Th. V. P. Studerade vid
konstakad. i Köpenhamn, för P. C. Skovgaard och
J. La Cour; vistades länge i Paris och
Italien. Försökslysten och mångsidig, odlade P.
det intima landskapet i kraftfull koloristisk
hållning, därjämte interiörer och hemliv,
italiensk natur och även stiliserade
kompositioner (»Kvinnorna vid Kristi grav» m. fl.). I
kärnfulla teckningar har han illustrerat
danska dikter. — Hans bror T h o r o 1 f P. (f.
1859) ägnade sig åt marin- och teatermåleri
samt var dekorationsmålare vid kungl.
teatern i Köpenhamn 1897—1930. G-gN.
Peder Sunnanväder, se Peder Jakobsson.
Peder Svart el. Peder Andersson Svart
(lat. Petrus Andreæ Niger), biskop,
krönike-skrivare (d. 1562 5/io). Var trol. född och
uppväxt i Västerås stift, var kollektor for vissa
reducerade kyrkliga intäkter där 1539—47,
läsmästare i Västerås (1546—50?), prost i
Tuhundra 1547—49, blev kyrkoherde i
Västerås 1549, kungl. hovkaplan 1550 och
ordi-narius (biskop) i Västerås 1556. Om P:s
offentliga liv är föga känt. Gustav Vasa synes
tidigt ha skänkt honom sitt förtroende, och
P. har i sina skrifter ådagalagt sin
tacksamhet härför. Äldst bland skrifterna är det
»Gensvar» mot den danska rimkrönikan, som
utgavs 1558 (omtr. — sedan den första
upplagan tagit slut — 1561?) på konungens
föranstaltande. Vid Gustavs begravning höll P.
huvudtalet (utg. 1620 av Sylvester Johannis
Phrygius). Det förhärligar med starkt och
äkta patos Gustavs kungagärning. Samtidigt
påbörjade P., tydligen på kungligt uppdrag,
en »Krönika» (utg. 1870 av G. E. Klemming,
1912 av N. Edén) om den avlidne konungen.
Arbetet avbröts snart (hösten 1561?), trol.
genom P:s sjukdom; det går blott till 1534
och är mycket ojämnt, ej minst som historisk
källa. Till grund för krönikan ligga nog
delvis muntliga meddelanden från Gustav Vasa,
vars politiska åskådning spåras i krönikans
framställning, samt från Gustavs omgivning
och kvarlevande medarbetare från 1520-talet.
Därjämte har P. uppenbarligen haft tillgång
till vissa nu saknade skriftliga källor, av
vilka trol. en mera omfattande legat till
grund för krönikans vederhäftiga skildring av
befrielsekriget, medan andra, smärre, anlitats
för berättelsen om Västerås riksdag 1527. P:s
stil är i krönikan enkel, frisk och folkligt
drastisk. — Den krönika över Västerås stifts
biskopar, som tidigare tillskrivits P., är en
förfalskning. Litt.: Uppsatser i Hist. Tidskr.
1881 av E. Hildebrand, 1890 av H.
Wiesel-gren, 1914 av N. Edén och 1927 av L. Sjödin;
A. Nelson i »Uppsala universitets
minnesskrift 1621—1921» (1921); N. Ahnlund, »Nils
Rabenius» (1927). L. Sj-n.
Pedersöre, fi. PPetarsaari, kustsocken i
Vasa län, Finland, invid staden Jakobstad;
414 kvkm, 7,891 inv. (1930), svensktalande.
P. är jämte Korsholm (Mustasaari) s.
Österbottens äldsta församling. O. Brn.
Pediatrik (av grek, pals, barn, och iatriké,
läkekonst), läran om barnsjukdomarna. —
Pediatriker, barnläkare.
Pediculäris, bot., se Spiresläktet.
Pediculäti, zool., se Djuphavsdjur.
Pediculösis, med., se Lussjuka.
Pedi’culus, zool., se Löss.
Pedicure [-ky’r], fr., fotvård, särskilt av
liktornsbildningar. —■ P e d i k u r i’s t,
yrkesmässig utövare av fotvård.
Pedigree [pe’digri], eng., stamtavla.
Pedigreemetoden [pe’digrl-], metod vid
förädling av självbefruktande växtarter.
Avkommorna av enskilda plantor odlas var för
sig, och urvalet göres på grundval av dessa
avkommors resultat och ej direkt genom
bedömning av ursprungsplantornas egenskaper.
Metoden, som var känd redan under förra
hälften av 1800-talet, infördes i den moderna
växtförädlingsmetodiken 1891 av N. Hj.
Nilsson i Svalöv. G. N.-L.
Pe’dites, lat., fotknektar, hos de gamla
romarna benämning på fotfolket, infanteriet, i
motsats till rytteriet (equites, se d. o.) och
marinsoldaterna (classiarii).
Pedogenès, Larväl partenogenès,
en form av förökning, varvid obefruktade
ägg utvecklas hos varelser, som ännu stå på
larvstadiet. P. förekommer bl. a. hos
tvåvingar (vissa gallmyggor) och sugmaskar (t.
ex. levermaskar). T. P.
Pedologl, dets. som marklära (se d. o.).
Pedrell [päörä’1], F e 1 i p e, spansk musiker
(1841—1922), prof, vid konservatoriet i
Madrid från 1894. Blev känd som
operakompositör genom flera verk, som med framgång
uppfördes i Spanien och Sydeuropa, bl. a.
trilogien »Los Pireneos» (1902). Därjämte skrev
han symfoniska verk, kammarmusik,
solosånger m. m., vilka gåvo honom anseende som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
