Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peel, sir Robert - Peel, William Robert Wellesley - Peele, George - Peeliter - Peene - Peenemünde - Peer - Peerage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peel, W. R. W.—Peerage
777
liberala i deras reformsträvanden. Han avled
till följd av ett olycksfall vid en ridtur.
P. var en bland Englands av nationen med
det största förtroende omfattade statsmän.
Varm fosterlandskärlek, kraftig vilja och
stor uthållighet, när han omsider träffat sitt
val, utomordentlig administrativ skicklighet
och överlägsen debattörsförmåga
kännetecknade honom som statsman. — En samling av
P:s tal i underhuset (»Speeches») utgavs i 4
bd 1853, hans självbiografiska »Memoirs» ha
utgivits av earl Stanhope och viscount
Card-well (2 bd, 1856—57), hans enskilda
korrespondens av C. S. Parkes (»Sir Robert P.,
from his private papers», 3 bd, 1891—99) och
G. Peel (»The private letters of sir R. P.»,
1920). — Litt.: Bland mängden av biogr. över
P. märkas sådana av lord Dalling (1874), lord
Hardinge och A. W. Peel (1891), J. R.
Thurs-field (s. å.), J. Mc Carthy (1892) och lord
Rosebery (1899). V. S-g.
Peel [pil], William Robert Wellesley,
viscount Peel, engelsk politiker (f. 1867); se
släktart. Blev 1900 led. av Londons
grev-skapsråd, där han 1908—10 var det
kommunala reformpartiets ledare och 1914 rådets
ordf. Han var (unionistisk) led. av
underhuset från 1906 till 1912, då han ärvde
faderns viscountvärdighet. P. inträdde 1917 i
Lloyd Georges ministär som understatssekr.
för civil värnplikt, var 1919—21
understatssekr. för krigsärenden, 1921—22 kansler för
hertigdömet Lancaster och 1924—29 minister
för Indien i Baldwins andra ministär. Han
är sedan 1930 medlem av
»Rundabordskon-ferensen» ang. Indiens författning och ingick
aug. 1931 som sigillbevarare i MacDonalds
samlingsministär. V. S-g.
Peele [pil], George, engelsk dramatiker
(omkr. 1558—98), tillhörde gruppen university
wits. Hans dramer bäras av liv och fantasi
(»The arraygnement of Paris», 1584, och »The
old wives’ tale», 1595). — P:s verk utgåvos av
A. H. Bullen 1888, 2 bd. Se R. Laemmerhirt,
»G. P.» (1882).
Peeliter [pilrtor], anhängare till sir Robert
Peel (se d. o.), en politisk partigrupp i
England. Då Peels frihandelspolitik 1846
framkallade en splittring inom det konservativa
partiet, blevo omkr. 120 underhusmedlemmar
partichefen trogna; gruppen sammansmälte
vid 1847 års parlamentsval till omkr. hälften
och upphörde 1859 att existera. P. sökte
trygga fri handelssystemets bestånd och stödde
därför till en början den liberala ministären
Russell, men då striden om frihandeln
småningom upphörde, stödde de 1852 den
konservativa ministären Derby. Flera p. voro
medlemmar av koalitionsministären Aberdeen
(1852—55), vars chef själv tillhört peeliterna.
Efter dess fall hamnade de flesta p., däribland
Gladstone och Cardwell, småningom hos
liberalerna. V. S-g.
Peene [pé’no]. 1. Oders v. mynningsarm,
från Stettiner Haff till Östersjön; bildar
mellan ön Usedom och fastlandet sjön Achter
Wasser. — 2. Flod i Mecklenburg och
Pommern; genomflyter flera sjöar, upptar från
höger Tollense, från vänster Trebel och
mynnar nedanför Anklam i Oderarmen Peene (se
ovan). Var 1720—1814 gräns för svenska
Pommern.
778
Peenemü’nde [pèno-], köping och skans på
n. v. Usedom, Pommern. När svenska armén
1630 överfördes till Tyskland, utskeppades
den vid P. (med början 26 juni). P. ingick i
Sveriges förvärv i westfaliska freden,
uppgavs 4 juli 1676 till kurfursten av
Branden-burg efter en dags belägring, togs 22 aug.
1715 med storm av de allierade och
avträddes 1720 till Preussen. Under 1757—62 års
krig erövrades och förlorades P. ett par
gånger; det togs av svenskarna från
fransmännen 28 mars 1807, varefter befästningarna
fullständigt raserades. (Wdt.)
Peer [pi’o], eng., pär, lord; led. av engelska
överhuset; medlem av högadeln i England,
Skottland el. på Irland. Se vidare Peerage.
Peerage [pi’orid-§], eng., pärsvärdighet; de
världsliga medlemmarna av eng. överhuset
(lorderna); medlemmar av Englands,
Skottlands och Irlands högadel (nobility). P.
omfattar de fem ranggraderna duke (hertig),
marquess (markis), earl (greve), viscount
(vi-komt) och baron (en baron tituleras endast
»lord»). Under hela 1200-talet brukades ordet
pares (peers) endast i betydelsen »jämlikar»
(en stormans liksom en ofrälses), men före
1300-talets mitt hade ordet peers inskränkts
till att beteckna de (världsliga el. andliga)
stormän, som enl. hävd emottogo regelbunden
personlig kallelse till parlamentet. Titlarna
earl och baron gjordes på 1300-talet
uttryckligen till adliga värdigheter (earl 1328, baron
1387), varjämte tre nya, höga ranggrader
till-kommo: duke (1337), marquess (1385), viscount
(1440). Alla, utom hertigarna, titulerades
redan under medeltiden i dagligt tal »lord». —
Såväl Skottland som Irland ägde, innan de
förenades med England, sin adel med samma
fem ranggrader. De förenade rikenas p. har
därför kommit att innefatta följ, grupper:
peers of England och peers of Scotland (från
tiden före unionsakten 1707), peers of Great
Britain (från tiden mellan unionsakterna 1707
och 1800), peers of Ireland (från tiden före
unionsakten 1800), peers of the United
king-dom (efter maj 1800), irländska peers (efter
1800) samt livstidspärer. Inga nya skotska
pärer ha utnämnts sedan 1707. En engelsk
lord kan inneha en högre skotsk el. irländsk
titel än den, under vilken han sitter i
överhuset. I brist på manliga arvtagare kan
pärs-värdigheten övergå till en kvinna. En sådan
peeress in her om right kan även utnämnas.
Hon har alla en pärs privilegier, utom säte
i överhuset. Förslag om att ge dem säte i
överhuset och valbarhet till underhuset ha
flera ggr förkastats. Antalet pärer är ej
begränsat genom lag. — Endast få av
peerage-titlarna gå tillbaka till 1400- och 1500-talet
öch endast sex till 1200-talet. detta enär
me-deltidsätterna mestadels föröddes i »rosornas
krig». — Ett p. anses förverkat endast genom
vanfrejdsstraff el. i kraft av ett
parlamentsbeslut. Bland en pärs privilegier må nämnas
rätten att få audiens hos suveränen ang.
ämnen, som röra allmänt väl, samt rätt att i
kriminalmål om treason (se d. o.) och felony (se
F e 1 o n i) dömas av överhuset.
Barnen till en pär äro till borgerlig
ställning ofrälse (commoners) men hedras med
vissa artighetstitlar. Sålunda bär äldste
sonen till en hertig, markis el. earl sin faders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
