Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peerage - Peeress - Pegamoid - Pegas, Pegasen - Pegasos - Pegasus - Pegel, Vattenståndsmätare - Pegelow, Fritz (Fredrik Wilhelm Henrik) - Pegli - Pegmatit - Pegnitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
779
Peeress—Pegnitz
780
»andra titel» (en hertigs son vanl. markis
o. s. v. nedåt); alla pärssöner ha rätt till titeln
esquire (förk. Esq.). Yngre söner till en hertig
el. en markis ha rätt till titeln lord framför
dopnamnet, döttrarna (ävensom earldöttrar)
till titeln lady, ävenledes framför dopnamnet.
Yngre söner till en earl samt söner och
döttrar till viscounter och baroner tituleras
honourable (förk. Ilon.). — Kännetecknande
för p. är sålunda, att dit hör endast en av
ättens medlemmar och detta i kraft av det
ärvda ledamotskapet av överhuset (eller i
Skottland valbarhet till ett sådant).
Skottlands p. representeras i överhuset av 46
där-inom valda pärer. — Litt.: Whitaker’s
Pee-rage (årlig); O. Durchman, »Det engelska
adelsväsendet» (i Genealogiska Samfundets i
Finland Årsskrift 1930). (V. S-g.)
Peeress [pFeris], eng., hustru till el. änka
efter en pär (peer). Se även P e e r a g e.
Pegamold, ett slags konstläder, tillverkat
genom att en vävnad el. papper överdrages
med celluloidmassa och kamfer samt vanl.
färgas till läderimitation. P. är tvättbart och
begagnas till möbelklädsel, bokband,
resef-fekter, tapeter o. dyl. G. H-r.
Pegäs, Pegäsen, se Pegasos.
Pègasos (lat. Pégasus), grek, myt., en
bevingad häst, son till Poseidon och gorgonen
Medusa, ur vars blod han framsprang, då
Per-seus avhögg hennes huvud. P. svingade sig
upp till himmeln, där han blev bärare av Zeus’
åska och blixt. Enl. en annan saga fångades
han och tämjdes med Athenas tillhjälp av
Bellerofon (se d. o., med bild), som sedan
ridande på P. besegrade Chimaira. Musernas
källa på berget Helikon, Hippokrene
(»hästkällan»), sades P. ha framkallat genom ett
hovslag. — P. (skämtsamt »pegas») som
riddjur för poeten, symbol för den diktande
fantasien, är en modern bild. A. M. A.*
Pégasus, astron., stjärnbild på n.
himmels-sfären, belägen mellan 21 och 24 tim.
rekta-scension och mellan 0° och 36° deklination. P.
innehåller omkr. 150 för blotta ögat synliga
stjärnor. De tre ljusstarkaste och den
ljusstarkaste i Andromeda bilda den markanta
figuren »kvadraten i Pégasus». K. Lmk.
Pegel, ty. (boll, peil; jfr Pejla),
Vatten-stå nd smätare, en i floder, sjöar, vid
havskuster m. m. lodrätt uppställd graderad
mätstång för observation av vattenståndets
växlingar. Som nollpunkt brukar man vanl.
välja en fastställd nivå något under lägsta
medelvattenståndet. Sedan gammalt kända p.
äro Nilmätare (se d. o.). Jfr Limnimetri.
Pégelow, Fritz (Fredrik Wilhelm
Henri k), ingenjör, järnvägstekniker (1852—
1925).
Utexaminerades från Teknologiska
institutet 1873,
anställdes s. å. vid S. J.
och blev 1890
maskin-dir. där. 1899 blev P.
verkst. dir. vid
Stockholm—Västerås—
Bergslagens nya
järn-vägs-a.-b. Han var
1907—13 generaldir.
och chef för
Järnvägsstyrelsen. P. ansågs
som en av landets
främsta järnvägsadministratörer. Under hans
chefskap för statsbanorna inföllo öppnandet av
ångfärjeförbindelsen Trälleborg—Sassnitz,
införandet av elektrisk drift på Riksgränsbanan
samt påbörjandet av Inlandsbanan. G. H-r.
Pegli [pe’lji], havsbadort och vinterkurort,
10 km v. om Genua, Italien.
Pegmatlt (av grek, pègma, något som är
sammanfogat), en urspr. skriftgranit (se
Grått i t.) avseende benämning, som sedermera
kommit att beteckna det slags bergarter, i
vilka skriftgranit förekommer. P. definieras
numera som storkorniga bergarter av
mag-matiskt (se M a g m a) ursprung, vilka
uppträda i form av gångar el. stockar, mestadels
i tydligt genetiskt sammanhang med större
djupbergartsmassiv. P. utgöra
kristallisa-tionsprodukter av magmornas moderlutar (se
d. o.). Dessa s. k. restmagmor anrikas först
och främst på mineralisatorer (se Agents
minéralisateurs). Jämte de för den
tillhörande djupbergarten utmärkande
mineralen föra p. därför gärna sådana mineral,
som innehålla flyktiga beståndsdelar, t. ex.
turmalin (bor) och topas (fluor). Det torde
också vara genom mineralisatorernas
inverkan, som p:s storkorniga utbildning kommit
till stånd. Restmagmorna anrikas vidare på
många eljest sällsynta grundämnen, t. ex.
be-ryllium, litium, niob och tantal, zirkonium,
hafnium, torium, uran samt cerium och
yttri-um m. fl. sällsynta jordartsmetaller. Alla dessa
sällsynta element utmärkas därutav, att deras
atomer, resp, ioner (av allt att döma på grund
av sina storleksförhållanden) ej el. blott i
ringa mån upptagas i atombyggnaden hos de
vanliga mineralen i eruptivbergarterna. I
restmagmorna blir koncentrationen av dessa
grundämnen ofta så stor, att särskilda
mineral utkristallisera, i vilka de ingå: t. ex.
beryll och phenakit (Be), amblygonit, petalit
och spodumen (Li), betafit, columbit, euxenit.
fergusonit, tantalit, yttrotantalit, wiikit (Nb
och Ta), zirkon (Zr) med alvit (Hf), torit (Th),
pechblände (U), gadolinit, ortit, thortveitit,
monazit och xenotim (sällsynta
jordartsmetaller). Detta utgör förklaringen till att många
förekomster av p. höra till de mest givande
fyndorterna för mineral med sällsynta
grundämnen och därför kommit att spela en viktig
roll i ej blott mineralogiens utan även kemiens
historia. Liksom många p. utgöra värdefulla
fyndigheter av fältspat (se d. o.) och kvarts, kan
f. ö. halten av mineral med sällsynta
grundämnen ibland också vara så stor i en p., att
denna i det avseendet blir av kommersiell
betydelse. De viktigaste grupperna av p. äro
granitpegmatiter och
nefelinsye-n itpegma t i ter, genetiskt förbundna med
granit, resp, nefelinsyenit (se S y e n i t). Ex.
på granitpegmatiter erbjuda de bekanta
mineralfyndorterna Ytterby och Utö i
Stockholms skärgård samt Broddbo, Finnbo och
Kårarvet vid Falun; vidare Impilahti, Kisko,
Kimito och Tammela i Finland; trakterna av
Arendal och Moss samt i Setesdalen och på
Hundholmen i Tysfjord i Norge. Bland
nefe-linsyenitpegmatiterna märkas främst de vid
Langesundsfjorden (se d. o.) i Norge. N. Zn.
Pégnitz, högertillflöde till Mains biflod
Reg-nitz i mell. Bayern, flyter genom Nürnberg
och utmynnar i Regnitz vid Fürth; 85 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
