Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelarne - Pelarordning - Pelasger - Pelasgiska murar - Pelecanidae - Pelecanus - Pelée, Montagne - Pêle-mêle - Pelerin - Peleus - Pelew islands - Pelham, släkt - Pelham, Henry - Pelham, Thomas (Pelham-Holles) - Peligner - Pelikanfot - Pelikanfåglar - Pelikansläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Pelarne—Pelikansläktet
792’
Pelarne, socken i Kalmar län, Sevede
härad, s. v. om Vimmerby, mellan Stångådalen
i n. ö. och Silveråns dal i s. v.; 57,39 kvkm,
535 inv. (1931). Kuperad höjdplatå, huvudsaki.
bebyggd på kullarnas krön. I n. v. Mossjön.
775 har åker, 4,060 har skogsmark.
Egendomar: Rostorp, Mossebo, Herrstorp. Ingår i
Vimmerby stads- och landsförsamlingars samt
P. pastorat i Linköpings stift, Tunaläns och
Sevede kontrakt.
Pelarordning, oriktig benämning på
kolonnordning; se Kolonnordningar.
Pela’sger (grek, pelasgol’, lat. pela’sgi)
nämnas av antika författare som Greklands äldsta
inbyggare. Namnets innebörd är skiftande
och osäker. M. PnN-n.
Pela’sgiska murar, se Cyklop i sk a murar.
Pelecanldae, zool., se Pelikanfåglar.
Pelecänus, zool., se Pelikansläktet.
Pelée, Montagne [mäta’nj pole’], se
Marti n i q u e.
Pèle-mèle [päl-mäl], fr., huller om buller,
om vartannat.
Pelerln (fr. pèlerine, av pèlerin, pilgrim),
urspr. pilgrimernas vida, med musslor
besatta kappa; vid, kortare kragkappa.
Peléus (grek. Peléu’s), grek, myt., var urspr.
en tessalisk sagohjälte, samhörig med berget
Pelion, men göres till son av Aiakos på Egina.
Landsflyktig därifrån på grund av ett mord,
kom han till Akastos i lolkos, vars gemål
efter ett misslyckat förförelseförsök förtalade
honom hos sin make. Denne ville låta P.
omkomma i vildmarken, men P. räddades ur
faran genom Hefaistos’ dolk. Mest bekant är
han genom sin förbindelse med Thetis (se
d. o.) och som far till Akilles. M. Pn N-n.
Pelew islands [pilö’ äPløndz], se P a 1 a
u-öarna.
Pelham [pe’løm]. gammal engelsk
adelssläkt. Thomas Pelham (se nedan) lade 1711
som systerson och adopterad arvtagare till
John Holles, hertig av Newcastle-upon-Tyne,
till släktnamnet namnet Holles
(Pelham-H o 11 e s). Hertigtiteln av Newcastle
övergick vid hans död 1768 till systersonen
Henry Fiennes Clinton, vilken därför för sig
och efterkommande antog släktnamnet P e
1-ham-Clinton. En bror till Thomas P.
var Henry P. (se nedan). Om släkten se
Lo-wer, »The P. family» (1873). V. S-g.
Pelham [pe’lom], Henry, engelsk
statsman (1696—1754), bror till Th. P. Blev 1721
genom Walpoles inflytande skattkammarlord,
var 1724—30 krigsminister och 1730—43
generalkrigskommissarie (paymaster of the
for-ces). 1744 blev P. premiärminister och
därjämte (till 1751) skattkammarkansler. P.
lyckades genom sin fogliga läggning till sin
död sammanhålla de rätt stridiga elementen
inom kabinettet. Han var synnerligen
benägen för fredlig utrikespolitik. V. S-g.
Pelham [pe’løm], Thomas (från 1711
Pelham-Holles), engelsk statsman (1693
—1768); se släktart. Verkade, trogen släktens
whigtraditioner, för hannoverska tronföljdens
befästande samt upphöjdes 1714 av Georg I
till earl av C 1 a r e, 1715 till hertig av N e
w-castle-upon-Tyne. Han inträdde 1724
i Walpoles ministär som statssekr., var länge
endast ett redskap åt Walpole men började
1737 närma sig dennes motståndare. S ats-
sekr. var han även under Wilmington och
under Henry P., blev efter broderns död 1754
själv premiärminister, avgick nov. 1756 och
fick då titeln hertig av
Newcastle-un-der-Lyme. Redan i juli 1757 blev han
ånyo som förste skattkammarlord kabinettet»
nominelle chef (Pitt d. ä. var den verklige),
men 1762 undanträngdes han av lord Bute.
Han var sedermera sigillbevarare i
Rocking-hams kabinett (juli 1765—aug. 1766) och
ivrade därunder för upphävande av den för
de nordamerikanska kolonisterna förhatliga
stämpelskatten. P. var en flitig ämbetsman
och skicklig parlamentstaktiker. V. S-g.
Peligner, se Italiska folk.
Pelikänfot, Aporrha’is pes pelecäni, en
gastropod, som fått namnet av att utskotten
på skalets ytterläpp likna pelikanens fot;
finns vid Sveriges västkust och i dess kvartär.
Pelikanfåglar, Pelecanldae, fam. av de
stork-artade fåglarnas ordning. De ha simhud
mellan de fyra tårna, näbben är lång, rak, i
spetsen försedd med en hake, och huden mellan
undernäbbens båda grenar bildar en starkt
tänjbar säck. Kroppen är klumpig, benen
korta men vingarna långa och kraftiga. Till
p. hör ett släkte, pelikansläktet (se d. o.).
Vanlig pelikan, Pelecänus onocrotalus.
Pelikansläktet, Pelecänus, bildar fam.
pelikanfåglar (se d. o.) och omfattar omkr. 10
arter från jordens tropiska och tempererade
områden, där de leva i sumptrakter el. vid
flacka stränder. Den vanliga
pelikanen, P. onocrotalus, är jämte den k r u s h
u-vade pelikanen, P. crispus, den största
av alla simfåglar. Båda nå en längd av intill
180 cm, och bredden mellan vingspetsarna kan
uppgå till 260 cm. Honan är något mindre,
ögonkrets och kinder äro nakna, men hos
den förra bildar fjäderfästet vid pannroten
en spets, hos den senare en inbuktad linje.
Den förra är vit med rosenröd anstrykning,
den senare övervägande vit med på
undersidan blågrå anstrykning. Båda finnas i s. ö.
Europa samt i n. Afrika och v. Asien, den
Senare går österut genom Centralasien ända
till Kina. Den allmännaste amerikanska
pelikanen är den bruna pelikanen, P. occi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
