Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pelorus - Pelotas - Pelott - Peltaster - Peltier, Jean Charles Athanase - Peltonen, V. - Peltonhjul - Peltura - Pelusker - Pelvis - Pelvoux - Pemar - Pemba - Pembroke - Pembroke, earl av, titel - Pemmikan - Pemphigus - Pen - P. E. N. - Peña - Penaeus - Penalism - Penang - Penarth - Penater - Pence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
Pelorus—Pence
798
Pelörus, instrument, medelst vilket ett
fartygs kompass kan kontrolleras genom pejling
(se d. o.) av en himlakropp, företrädesvis
polstjärnan (a polaris), varför
instrumentet stundom kallas polaris. P. består av
pejlinrättning med en vridbar kompasskiva
utan magnetnål. Av pelorusinstrument
märkas bl. a. solskivan och d e v i at o m
e-tern. Jfr Na vis asimut. ö-g.
Pelotas [-låHaJ], stad i sydligaste
Brasilien, staten Rio Grande do Sul, nära s.
stranden av Lagoa dos Patos; 82,300 inv. (1920).
Slakterier och handel med soltorkat kött.
Pelo’tt (fr. pelote), se Bråckband.
Pelta’ster (grek, peltastdi’, av pe’lte, en
liten rund sköld), det lätt rustade, rörliga
infanteriet i det gamla Grekland. I äldre tid
dominerade de tungt rustade hopliterna, men
sedan i samband med den rikliga tillgången
på legosoldater rustning och övning
förbättrats, visade sig p. som ett mycket användbart
truppslag och farliga motståndare till
hopliterna (jfr Ifikrates). M.PnN-n.
Peltier [-tie’], Jean Charles
Atha-n a s e, fransk fysiker (1785—1845). Var
urmakare i Paris till 1815 och levde därefter
som privatman. P. undersökte den
atmosfä-riska elektriciteten och fann 1834 den efter
honom benämnda termoelektriska effekten
(Peltiereffekten), som visar sig däri,
att ett lödställe mellan två olika metaller
antingen uppvärmes eller avkyles, när en
elektrisk ström ledes därigenom, beroende på
strömriktningen. Jfr
Termoelektricitet. J. T.
PeJtonen, V., se Linnankoski.
Peltonhjul, se Turbin.
Peltüra, paleont., se O le n i d ae.
Pelu’sker (ty. Peluschken), namn på
foderväxten gråärt (Pisum arvense).
Pe’lvis, lat., anat., bäcken.
Pelvoux [-vo’], glaciärrikt bergmassiv i
Dauphinéalperna, ö. s. ö. om Grenoble,
Frankrike. Når i Barre des Écrins 4,103 m och i
det mycket branta La Meije 3,987 m. P.
be-sökes mycket av turister. Se bild på pl. till
art. Glaciär.
Pe’mar, fi. PäPmio, socken i Äbo och
Björneborgs län, Finland; 229 kvkm, 5,097 inv.
(1930), finsktalande. O. Brn.
Pemba [pe’mbe], ö vid Afrikas ö. kust,
48 km n. n. ö. om Sansibar, med vilken ö
den bildar ett sultanat under brittiskt
protektorat; 984 kvkm, 88,691 inv. (1924). P. är
en bördig korallö. Den producerar mest
kryddnejlikor och kokosnötter.
Pembroke [peTnbrok]. 1.
(Pembroke-s h i r e.) Engelskt grevskap, i s. v. Wales; 1,599
kvkm, 87,172 inv. (1931). Kusten är klippig
med fjordliknande vikar. Betydande
boskapsskötsel. Brytning av stenkol, järn-, zink-,
bly- och kopparmalm samt eldfast lera. —
2. Stad i grevsk. P., vid den djupt
inträngande Milford haven, 70 km v. om Swansea;
12,008 inv. (1931). Ruiner av ett normandiskt
slott från 1000-talet. Nära staden ligger P
a-ter el. Pembroke dock med sjöarsenal
och örlogsvarv. Inloppet till Milford haven är
starkt befäst. ö.; L. af P.
Pembroke [pe’mbrok], earl av, engelsk
adelstitel, som innehafts i flera olika släkter
och under medeltiden åtföljdes av jurisdik-
tionsrätt inom »pfalzgrevskapet»
Pembroke-shire i Wales. F. ggn gavs titeln, av konung
Stefan 1138, åt Gilbert de Clare,
övergick efter honom till hans son Richard de
Clare (se Strongbo w) och sedan genom
dennes dotters giftermål med William
Mar-shal till släkten Marshal (se d. o.),
var-inom den förblev till 1245. Den bars
sedermera av bl. a. konung Henrik III:s halvbror
William de Valence (d. 1296) och
dennes son Aymer de Valence (omkr.
1265—1324), vilken förde befäl i flera fälttåg
mot Skottland, och 1414—47 av Henrik lV:s
son Humphrey av Gloucester (se G 1 o u c e
s-t e r). 1468 förlänade Edvard IV titeln earl
av P. åt en av Yorkpartiets anhängare, W i
1-liam Herbert; den återupplivades 1551
för dennes ättling sir William Herbert och
har sedan dess alltjämt burits av
huvudmannen för släkten Herbert (sed. o.). — Litt.:
G. T. Clark, »The earls, earldom, and castle
of P.» (1880). V.S-g.*
Pe’mmikan (indianskt ord), kött av
bison-oxe el. älg, skuret i skivor och soltorkat;
numera även namn på konserv av torkat oxkött
och talg, sorn pulveriserats och pressats till
kakor med en del tillsatser. (D-e.)
Pemphlgus (av grek. pe’mfix, blåsa),
hudsjukdom, som utmärkes av olikstora blåsor.
P., som ibland är av syfilitisk natur, kan
antingen vara medfödd el. förvärvad.
Blå-sorna kunna forma sig på mycket olika sätt,
varigenom sjukdomen fått ett otal namn. P.
kan uppträda akut eller kroniskt, både med
och utan feber el. klåda, med och utan
förebud, och ge upphov till enormt smärtsamma
hudförändringar. E. L-g.
Pen, den förligaste delen av ett träfartyg,
till vilken gallionen, där sådan finnes, är
byggd- Jfr G a 11 i o n och Skägg.
P. E. N., se Pennklubben.
Pena [pä’nja], sp., »klippa», ingår i flera
spanska bergnamn, t. ex. P. Golosa i Iberiska,
P. Vieja och P. Labra i Kantabriska bergen.
Penae’us, zool., se Räkor.
Penali’sm, se P e n n a 1 i s m.
Penang [pinä’n el. penä’p], en till brittiska
Straits setllements hörande ö på v. kusten
av Malackahalvön, Bortre Indien; 278 kvkm.
Inberäknat prov. Wellesley och Dindings
342,028 inv. (1929), därav 2,021 vita.
Producerar kokosnötter, ris och socker.
Huvudort: George town (se d. o.) el. Penang.
Penarth [pl’nep el. pinä’p], engelsk stad i
Wales, 6 km s. om Cardiff, vid Bristolkanalen;
15,520 inv. (1921). Kol- och järnvaruexport.
Penater (lat. penätes el. di venates, ordet
alltid i pluralform), hos forntidens romare
skyddsgudar för hem och härd. Deras dyrkan
var därför alltid förenad med Vestas. Urspr.
tänktes de utan bestämd personlighet och
dyrkades utan bild; senare valdes till de
olika hemmens p. grupper ur den erkända
gudakretsen (Vesta, Jupiter, Venus o. s. v.,
vanl. ett par), och dessas bilder fingo då
plats vid härden. Minnet av denna sed är
bevarat i pompejanska väggmålningar.
Romerska staten hade även sina p., tidigast
dyrkade jämte Vesta i hennes tempel. När
dessa p. i senare tid framställdes i bild, gav
man dem Dioskurernas gestalt. E. St.
Pence [pens], eng., se Penny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
