Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Penningvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penningvärde
807
på det hela taget får för pengarna, när man
använder sin penninginkomst till förvärv av
sådant, som betingas av gängse
levnadsstandard. Penningens köpkraft gentemot varor
och tjänster är större vid låga och mindre vid
höga pris, d. v. s. står i omvänt förhållande
till den allmänna prisnivån. Förskjutningar
konstateras med indextal (se Index 2).
Starkare förskjutningar medföra alltefter sin
styrka märkbarare gynnsamma, resp,
ogynnsamma verkningar för skilda grupper av
inkomsttagare och därmed materiella orättvisor samt
svåra rubbningar i samhällsekonomien.
Sjunkande p., d. v. s. allmän prisstegring, skadar
i regel inkomsttagare med fasta inkomster
(löntagare, kapitalister, ss. innehavare av
värdepapper med fasta räntor, m. fl.) men
gynnar producenter, som omedelbart tjäna på
prisstegringen men en kortare el. längre tid
betala arbetslöner, lån m. m. i oförändrade
nominella belopp, innehavare av varulager,
arrendatorer, gäldenärer, aktieägare. Omvänt
är förhållandet vid stigande p., d. v. s.
fallande prisnivå. Eftersom framsteg i
produktionen, som medföra möjligheter att producera
billigare, rimligen kunna synas böra komma
allmänheten till godo, har en fallande
prisnivå med successiv stegring av p. funnits
teoretiskt rimlig och en reglering av p.
rättvisast, om den kunde ske i omvänd proportion
till produktivitetens ökning (el. minskning).
Erfarenhetsmässigt har emellertid penningens
köpkraft på det hela taget minskats med den
historiska utvecklingen av
penninghushållningen (se d. o.), vilket ännu ej allsidigt
förklarats. En fortsatt utveckling i samma
riktning med småningom stigande prisnivå
betraktas av praktiker ofta såsom stimulerande
till produktiva framsteg, bl. a. genom därmed
följande lättnader för kredittagare, som äro
verksamma i produktionen, medan
kreditgivarna mera representera passivt kapital. I
den mån en successiv prisstegring kan
påräknas, borde den dock komma att diskonteras
i förväg; oberäknelig, utlämnar den
företagsamheten åt slumpen. En stabilisering
a v p. (år från år i möjligaste mån med
revidering av index för levnadskostnader vid
konsumtionsförskjutningar m. m.) torde
därför allmänneligast omfattas såsom ett
eftersträvansvärt mål. Av statsfinansiella skäl
skjutes det i bakgrunden i fall av krigsfara
el. krig för det ögonblickliga behovet av
mycket ökade betalningsmedel (jfr Inflation).
Penningväsendets återställande kräver
därefter myntrealisation (se d. o. och Deflation)
o. dyl. P:s stabilisering under normala tider
kräver i första hand en ändamålsenlig
diskontopolitik (se d. o.). Vid guldmyntfot med
fri prägling blir en stabilisering av den
inhemska prisnivån dock oförenlig med
upprätthållandet av den egna valutans likvärdighet
med guldet, om dettas värde fluktuerar till
följd av upptäckter av nya fyndigheter
(Kalifornien vid mitten, Transvaal från slutet av
1800-talet) el. avtagande utbyte vid de gamla
(som det befaras för 1930-talet). P:s
stabilisering blir därigenom ett internationellt
problem. En reglering av den cirkulerande
penningmängden ankommer i varje land på
centralbanken (riksbankens utelöpande
sedelstock). Därvid undandra sig dock de kontant-
808
fria betalningarna med checker och giro, som
i senare tid hastigt tilltagit, kontrollen,
liksom kreditbegränsningar icke omedelbart
influera krediter man och man emellan och
boü-krediter (se K r e d i t).
Penningmängden är emellertid icke ensamt
avgörande utan även penningens
omloppshastighet, i det att t. ex. tiokronan, om den går
ur hand i hand tio gånger under en viss
tidsperiod, förmedlar betalningar för 100 kr., men
för 200 kr., om omloppshastigheten
fördubblas, o. s. v. Penningens omloppshastighet,
som påskyndas vid utvecklat kredit- och
bankväsen, förändras knappast mycket från år till
år, eftersom den beior av folkets
konservativa betalningsvanor och hela den bestående
apparaten för penning- och kreuitväsendet,
men den avtar otvivelaktigt starkt vid kris
och under depression samt tilltar under
uppåtgående konjunkturer. Om p:s stabilisering
genom reglering av penningmängden sålunda
redan ur monetära synpunkter erbjuder
betydande svårigheter, möta än större med
hänsyn till förändringar i den med penningar
omsatta varumängden, närmast i
konsumenthandeln. Folkökning och produktionsökning
ställa under eljest lika förhållanden anspråk
på ökning i betalningsmedlens mängd. Under
det att den förra försiggår successivt och
relativt kontinuerligt, ske däremot
produktions-framstegen mera sporadiskt efter upptäckter
och uppfinningar, vilkas exploatering medför
ökad efterfrågan på arbetskraft och
råmaterial m. m., därav följande prisstegring, som
genom ökade arbetslöner m. m. sprides till
konsumtionsvaror samt leder till uppåtgående
konjunkturer. Investeringarna, som främst
ske inom de nyöppnade verksamheterna, där
de visa sig lönande, bli efter hand mindre
lönande genom stigande arbetslöner och
råmaterialpriser samt sjunkande produktpriser till
följd av ökat utbud. Missräkningarna leda till
kreditsvårigheter och konjunkturomslag. Trots
mycket ökad insikt om och överblick över
näringslivet ställes penning- och kreditpolitiken
vid försöken att motverka
konjunkturväxlingarna och att stabilisera p. inför problem,
som äro mycket svåra att bemästra. Detta
så mycket mera som förtroendet till
marknaden starkt påverkar företagsamheten,
vilken ömsevis bäres av optimism eller lamslås
av pessimism. Med penning- och framför allt
kreditväsendets dominerande betydelse är den
allmänna tillitens rubbning genom inre el.
yttre politiska störningar en mycket
betydelsefull faktor, som penning- och
bankpolitiken icke behärskar. Kravet på stabilisering
av p. utmynnar sålunda i krav på stabila
samhällsförhållanden.
Det är knappast möjligt att jämföra p. i
olika länder med mycket skilda ståndpunkter
i kultur och levnadsvanor. Lika meningslöst
är det i allm. att t. ex. på grundvalen av vad
ett g silver el. guld kunde köpa av spannmål
m. m. (arbetarbudgeter) under olika årh.
försöka bilda sig en föreställning om p. under
tidigare årh., jämfört med p. i vår tid (se
Penninghushållning). Däremot kan
man givetvis sluta sig till förändringar i
silver- el. guldvärdet genom sådana
jämförelser, vilket är av stor vikt för förklaringen av
betydande prisrevolutioner, som gått över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
