Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pepparkusten - Pepparling - Pepparmynta - Pepparnötter - Pepparriska - Pepparrot - Pepparsläktet - Pepparträd - Pepparätare el. Tukaner - Pepsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825 Pepparkusten—Pepsin 826
Pepparkusten, namn på kustområde i v.
Afrika mellan Kap Mesurado och Kap
Palmas, ingår i nuv. republiken Liberia.
Pepparling, bot., se R i s k a.
Pepparmynta, drog, som erhålles ur Me’ntha
piperita (se Mentha). Genom destillation
utvinnes ur de ovanjordiska delarna en
flyktig olja, pepparmyntolja, som
innehåller 45—65 % mentol — Sv. farmakopén
fordrar minst 50 % — och ingår som beståndsdel
i flera läkemedel (t. ex. i Thielemanns
droppar), i munvatten och tandpasta m. m. Den
är den verksamma beståndsdelen i p e
p-parmyntpastiljer, som begagnas mot
kväljningar el. för att borttaga elak smak,
och brukas även vid likör- och
konfektfabrikation. G. M-e.
Pepparnötter, knappt valnötsstora,
brun-gräddade bullar av pepparkaksdeg.
Pepparriska, bot., se R i s k a.
Pepparrot, jordstammen av Nastu’rtium
ar-moräcia (Armoräcia rusticäna), en i ö.
Ryssland inhemsk, högvuxen, storbladig ört, som
odlas i köksträdgårdar och i s. och mell.
Sverige ofta anträffas förvildad. P. är cylindrisk,
onikr. 3 cm tjock, inuti vit och saftig. Den
förvaras under vintern i fuktig sand. Med p.
kryddas vissa kött- och fiskrätter
(pepparrotskött, pepparrotsgädda). När p. rives, bildas
samma flyktiga olja som hos senap; den
sticker starkt i ögonen och retar till tårar. G. M-e.
Pepparsläktet, Pi’per, utgör typen för fam.
Piperaceae bland koripetalerna och omfattar
bortåt 700 arter, i tropiska länder växande,
upprätta el. klättrande buskar, sällan små
träd, med spiralställda blad med stipler.
Blommorna sitta i ax, sakna hylle och äro
vanl. enkönade. Ståndarna äro 2 el. 3, sällan
6, fruktämnet enrummigt, med ett upprätt,
rakt fröämne. Frukten utgöres av ett
enfrö-igt bär. Frövitan är till största delen bildad
av den utanför embryosäcken befintliga
nu-cellarvävnaden (perisperm). Den viktigaste
arten är svartpeppar el.
peppar-ranka, P. nigrum (se Peppar). I det
indomalajiska området växa även
betel-peppar, P. betle (se B e t e 11 u g g n i n g),
och långpeppar, P. longum, vars endast
omkr. 4 cm långa, torkade ax förr hade
användning som läkemedel el. krydda.
Rötterna, bladen el. bären av flera andra arter
brukas i resp, hemland, särskilt i Sydamerika,
som läkemedel el. som kryddor. Svartpeppar
och vitpeppar voro förr officinella. G. M-e.
Pepparträd, bot., se S c h i n u s.
Pepparätare el. Tukäner, Rhampha/stidae,
fam. av underordn. hackspettfåglar bland de
blåkråkartade fåglarna. P. utmärkas framför
allt av sin stora, egendomligt formade, i
kanterna sågtandade näbb, som är ihålig och
genomdragen av luftrum. Tungan är lång och
smal. Fjäderdräkten är mjuk och brokigt
färgad i likhet med näbben och de nakna
hudpartierna kring ögonen. P. förekomma i
Amerikas varma delar, där de parvis el. i
små flockar vistas i skogarna. De jagas för de
vackra fjädrarnas skull men hållas även som
burfåglar. — Pepparätarsläktet,
Rham-phastos, igenkännes på ovanligt stor, vid
basen tjock, mot spetsen hoptryckt näbb,
kraftiga ben, kort, trubbig stjärt och korta
vingar. Den största arten är jättetuka-
Fruktbärande kvist av svartpeppar, Piper nigrum.
nen el. t o k o n, R. toco, som når en längd
av 57 cm och förekommer i de högt belägna
delarna av Sydamerika från Guayana till
Paraguay och Argentina. Fjäderdräkten är
övervägande svart, gumpen blodröd, kinder
och strupe vita, näbben röd med svart spets
och ögonringen liksom fotterna blå. Hos
arassarierna, släktet Pteroglossus, är
näbben mindre och fjäderdräkten brokig i
övervägande grönt och gult. Mest bekant är
den 44 cm långa arassarin, P. aracari,
från Brasilien. T. P.
Pepsin (av grek. pe’psis, matsmältning, eg.
kokning), ett äggvitespjälkande enzym
(proteinas). P. spjälkar de flesta naturliga
äggviteämnen men ej fullständigt utan till
peptider (se d. o.) eller pepton (se d. o.). Keratin
angripes däremot ej. I. B.
P. avsöndras av körtlar i människans
mag-slemhinna och upptäcktes där 1836 av
Schwann; frånsett en del fiskarter, påträffas
p. hos varje fullväxt ryggradsdjur. I ren
form utgöres p. av ett gulvitt vatten- och
Jättetukan, Rhamphastos toco.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
