Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pergamon (Bergama) - Pergamott el. Bergamott - Pergamyn - Perge (Perga) - Pergola - Pergolesi el. Pergolese, Giovanni Battista - Perho - Perhydrol - Peri- (grekiska) - Peri (persiska) - Peri, Jacopo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Perganiott—Peri
840
Pergola.
ten om Telefos, vilken räknades som det
pergameniska folkets stamfader. Denna
senare fris är återfunnen i ganska
fragmentariskt och stympat skick, gigantfrisen var
däremot till stor del ganska väl bevarad, då
blocken inbyggts i en bysantinsk
fästningsmur. Skulpturerna och delar av arkitekturen
fördes till Berlin, där altarets framsida
återuppbyggts och skulpturerna infogats på sin
plats i det nyligen fullbordade
Pergamon-museet. Betydelsefulla kopior av äldre
konstverk ha påträffats, t. ex. av Alkamenes’
»Hera» och hans herm samt en kolossal replik
av Feidias’ »Athena Parthenos», som var
uppställd i biblioteket. Även talrika och viktiga
inskrifter ha påträffats.
Litt.: Historia: Rostovtzeff i »The
Cambridge ancient history», bd VIII (1930). Den
arkeol. speciallitt. är mycket omfattande.
Här må endast anföras den stora av
preussiska undervisningsministeriet utg. off.
publikationen »Altertümer von Pergamon» (8
bd, 1885—1912); E. Pontremoli och M.
Collig-non, »Pergame, restauration et description
des monuments de 1’acropole» (1900).
översikt: J. Ussing, »Pergamos, dens historie og
monumenter» (1897). Senare grävningar
skildras i Mitteilungen des Deutschen
Archäologi-schen Instituts zu Athen 1899 ff. M. Pn N-n.
Pergamo’tt el. B e r g a m o’t t, en
päron-sort, se Päron.
Pergamyn, se S m ö r p a p p e r.
Pe’rge (Pe’rga), forntida stad i Pamfylien,
11 km från havet, med ett stort
Artemistem-pel, teater, palestra m. m. från romersk tid.
Aposteln Paulus besökte staden under sin
första missionsresa. Ruiner vid det nuv.
Mur-tana, n. ö. om Adalia. (M. Pn N-n.)
Pe’rgola, it., »berså», »lövsal», av
slingerväxter övervuxen pelargång. Använda
slingerväxter äro bl. a. för mindre gynnsamma
lägen vildvin el. humle, för soliga och
skyddade ställen rosor (se bild) el. vissa enåriga
klätterväxter, ss. Ipomoea- och
Tropaeolum-arter. Ett särskilt slags p. har man i den
s. k. lövgången, järnbågar, förenade med
vågrätt uppspända trådar, eller en trä- el.
järnstomme, övertäckt av ett spjälverk. De
beklädas vanl. med slingerväxter el. i
konstlade former uppdragna fruktträd. C. G. D.
Pergole’si el. Pergolese, Giovanni
Battista, italiensk tonsättare (1710—36).
P. vann i början föga framgång med
sina operor. Hans opera seria »Il pri-
gionier» (1733) hade
emellertid ett litet
komiskt intermezzo, »La
serva padrona», och
då detta snart
uppfördes för sig, vann
det en exempellös
framgång och gav
upphov till en ny
operastil, opera buffa. I
Sverige uppfördes
intermezzot 1781 på
Eriksbergsteatern i
Sthlm (»Pigan
husbondefru»; i
Göte
borg 1783). Av P:s andra verk blev
körverket »Stabat mater» mycket berömt och
uppföres alltjämt ofta. P. räknas bland
Italiens främsta tonsättare. — Biogr. av G.
Radiciotti (1910). T. N.
Pe’rho, socken i Vasa län, Finland; 724
kvkm, 3,055 inv. (1930), finsktalande.
Perhydröl, kem. farm., koncentrerad lösning
av 30 viktprocent vätesuperoxid (se d. o.) i
vatten. P. är en klar, färglös vätska, som
vid beröring med allehanda, särskilt
organiska, ämnen skummar starkt, i det att
väte-superoxiden sönderdelas i vatten och syre,
som avgår i form av gasblåsor. Vid
användning (som antiseptiskt medel) spädes p. med
destillerat vatten så, att lösningen kommer
att innehålla 3—1 % vätesuperoxid. C. G. S.
Peri’-, grek, (i sammansättningar), omkring.
Perl, pers., i persernas mytologi odödliga,
välsinnade andeväsen (féer), som
härstamma från de fallna andarna och därför äro
uteslutna från paradisets fröjder. P. bo i
luftens övre regioner, leva av blomdoft och
bistå människorna mot de onda andarna. De
kvinnliga p. äro underbart sköna. K. F. J.*
Pe’ri, J a c o p o, italiensk tonsättare (1561
—1633), hovkapellmästare hos Medicéerna i
Florens. Var en av de ledande tonsättarna i den
nya musikdramatiska stilen, som sedan ledde
till operans skapande. Den första operan blev
P:s »Dafne» (1594); sedan följde »Euridice»,
vilken huvudsaki. med hans musik uppfördes
vid Henrik IV:s bröllop i Florens (1600;
delvis med musik av Caccini, vars egen opera
till samma text fick sin premiär 1602). P:s
musik är mera dramatiskt verkningsfull än
Caccinis, om än ej så sångtekniskt fulländad.
Hans andra operor äro »Tetide» (1608), »Adone»
(1620) och den tills, m. Gagliano komponerade
»La Flora» (1628). P. utgav därjämte en del
1—3-stämmiga sånger. T. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
