Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Périgueux - Perihelium - Perikarp - Periklas - Perikles - Perikondrit - Perikoper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
843
Perihelium—Perikoper
844
La cité, ruiner av en amfiteater från
200-talet och av Chäteau Barrière (huvudsaki.
från 1100-talet). Bland romerska
fornläm-ningar märkes Tour de Vesone, cellan till
ett tempel, helgat åt gudinnan Vesunna. P:s
forna katedral S:t-Étienne är från 1100-talet.
Utmärkt museum. Staden är bl. a. känd för
sin handel med tryffel och tryffelpastejer.
Perihelium, den punkt i en planets el.
komets bana, där avståndet till solen är minst.
Jfr A p h e 1 i u m, Apsider och B a n e 1
e-m e n t.
Perika’rp, bot-, fruktvägg (se F r u k t).
Perikläs, miner., ett vanl. grått till grönt
mineral av magnesiumoxid, Mg O.
Kristalliserar reguljärt, har hårdheten 6 och spec. v.
3,7—3,9. N. Zn.
Pe’rikles (grek. Periklès, lat. Pe’ricles),
atensk statsman av alkmaionidernas ätt, son
till Xanthippos, en av segrarna vid Mykale
(f. kort efter 500 f. Kr., d. 429). P.
framträdde i politiken
genom ett åtal mot den
då ledande
aristokratiske statsmannen
Ki-mon (se d. o.), som
strävade att
upprätthålla det goda
förhållandet till Sparta.
Kort därefter (461 f.
Kr.) genomdrevs
under ledning av
Efial-tes, biträdd av P., en
genomgripande
demokratisk reform;
areo-pagen miste sina
poli
tiska rättigheter, dagtraktamente för valda
ämbetsmän infördes m. m. Kimon
landsförvi-sades. Sedan Efialtes mördats, blev P. den
demokratiske ledaren. I vad mån P. inspirerat
Atens därpå följande aggressiva utrikespolitik,
vilken ledde till förvärv av Beotien och Megara,
är obekant. Han deltog i det olyckliga slaget vid
Tanagra 457 f. Kr., efter vilket Kimon
återkallades. Denne lyckades återupprätta Atens
vacklande prestige mot Persien men dog 449
f. Kr. och lämnade P. som ensam ledande
statsman. Då Megara, Beotien och Eubea
av-föllo och fingo understöd av Sparta (446 f. Kr.),
måste P. sluta en fred, genom vilken Megara
och Beotien prisgåvos men Eubea räddades
åt Aten. Sedan expansionen på fastlandet
stäckts, arbetade P. energiskt på att
konsolidera och stärka Atens sjövälde. Det attiska
sjöförbundet förvandlades alltmer till ett
attiskt rike, förbundskassan flyttades till Aten
(454). Kolonierna Amfipolis i Trakien och
Thu-rioi i s. Italien anlades. P. använde även den
fredliga propagandans medel för att höja
Atens ställning, sökte samla en panhellensk
kongress för uppbyggandet av de av perserna
nedbrända templen och förvärva en central
ställning åt den eleusinska kulten. Då Atens
fiender snart samlade sig till anfall
(peloponnesiska kriget, se Grekland, sp. 1030),
sökte P. korsa deras intriger och upptog
striden med kraft. Hans plan var, alt Aten,
tryggat inom sina murar, som förenade det
med Peiraieus, skulle upptaga striden till
sjöss, medan landsbygdens intressen prisgåvos.
Under den fredliga tiden 446—433 utövade
P. en storartad verksamhet som själen i
Atens prydande med monumentala byggnader
(Parthenon, propyléerna, det s. k. Theseion
m. m.) och konstverk. Feidias var hans
främste hjälpare häri. Detta underströk Atens
härskande ställning, men de oerhörda
kostnaderna väckte opposition hos många, i
synnerhet som de till stor del bestredos med
bundsförvanternas tribut. P. delade tidens
nya filosofiska och intellektuella strömningar,
filosofen Anaxagoras var hans vän, och hans
mätress den sköna Aspasia spelade en
ledande roll i dessa kretsar. P:s fiender vände
sig först mot hans vänner, Feidias blev dömd
för försnillning, Anaxagoras landsförvisades.
P:s egen ställning skakades först av de
fruktansvärda olyckorna (pestens utbrott m. m.)
under tredje krigsåret. 430 blev han icke
återvald till strateg, anklagades och dömdes till
höga böter. Snart nog ångrade sig folket och
återvalde honom till strateg, men han dog
kort därpå i pesten.
Om P:s politik gå meningarna isär. Han
började som partipolitiker men växte till
verklig statsman. Man kan säga, att han
under senare hälften av sin bana förde en
juste-milieupolitik, som varmt försvaras av
en så konservativ och realistiskt tänkande
man som Thukydides. Utan tvivel vilade hans
demokratiska politik på en ideell grund;
därom vittnar hans berömda tal över de fallna,
återgivet av Thukydides, II, 35 ff. (sv. övers,
av F. Horn 1919). — P:s levnadslopp är
skildrat av Plutarchos. Bland nyare litt. må
nämnas A. Schmidt, »Das perikleisehe
Zeit-alter» (2 bd, 1877—79), och H. Delbrück, »Die
Strategie des P.» (1890). — En idealiserad
porträttbyst finnes i British museum och i
Vatikanen. M. Pn N-n.
Perikondrlt. med., inflammation i
brosk-hinnan (jfr Bindesubstansvävnad).
Periköper (av grek, perikopdi’, eg. avskurna
stycken), utvalda bibelstycken, som föreläsas
vid varje gudstjänst alltefter söndagens
karaktär, inom romerska kyrkan kallade
lec-tiones. Seden att läsa dylika fasta texter
torde ha uppstått på 400-talet. Med smärre
avvikelser bibehölls det romerska lektionariet
(se L e c t i o) även inom luterska kyrkan,
ehuru Luther i allm. intog en fri ställning
till p. Reformerta kyrkan har alltid ställt
sig avvisande mot perikoptvånget. Men även
inom protestantiska kyrkan har motståndet
mot perikopsystemet gjort sig gällande,
särskilt då perikopen ständigt brukades som
pre-dikotext. I Tyskland har därför detta tvång
nära nog upphävts. Inom svenska kyrkan
brukades vid reformationens inbrott det
medeltida lektionssystemet, vilket Olaus Petri
ersatte med lectio continua (se Lee t i o).
Men 1614 års kyrkohandbok föreskrev åter
de gamla p., och detta fastslogs ytterligare i
1686 års kyrkolag. Under 1800-talet
arbetades flitigt med en förbättring av
evangelieboken, och genom k. br. av 26 okt. 1860
till-lades två nya årgångar predikotexter. För
att icke upphäva kyrkoårets enhet äro de
nya p. valda efter kyrkans kalendarium och
högtider. Den 1919 tillsatta
evangelieboks-kommittén har bibehållit det gamla
perikopsystemet med en del förändringar, och såväl
kyrkomötet som evangeliebokssakkunniga
gillade denna princip. O. Hpl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
