Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perim - Perimeter - Perimetritis - Perimorfos - Perinaeum - Perinefrit - Peringer, släkt - Preingskiöld, Johan - Peringskiöld, Johan Fredrik - Perino del Vaga (Piero Buonaccorsi) - Periocha - Period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
845
Perim—Period
846
Perim, britt, ö i Bab el-mandebsundet, vid
inloppet till Röda havet; omkr. 18 kvkm,
200 inv. P. är av vulkaniskt ursprung och
har en god hamn. Kol- och kabelstation. P.
besattes 1799 av engelsmännen och
administreras från Aden.
Perimèter. 1. (Mat.) Omkretsen av en
sluten plan figur (jfr Periferi).
2. (Fys.) Av R. Förster konstruerat
instrument för mätning av ögats excentriska
synförmåga, bestående av en graderad båge, som
genom att vridas kring en axel kan ställas
i alla meridianer och på vars insida ett
rörligt objekt kan flyttas i alla grader. Fältet,
inom vilket objektet kan uppfattas, kan
sålunda uppmätas och plägar vanl.
representeras grafiskt. F. B-m.*
Perim etrltis, med., se Kvinnosjukdomar.
Perimorfös, miner., se Pseudomorfos.
Perinäè’um (grek. peri’neon), mellangärden,
mjukdelspartiet mellan stolgången och
köns-delarna. — Perineäl, vad som tillhör el.
avser p., t. ex. perinealbristning vid
förlossning och perinealsutur, hopsy
-ning av sådan bristning. Bvn.
Perinefrlt, med., se Njursjukdomar.
Peringer, svensk släkt, urspr. från
Ober-franken. Lauritz Fredrik P. (1613—
87) inkom 1646 till Sverige och var lektor
vid Strängnäs gymnasium. Han var fader
till Gustaf P., adlad L i 11 i e b 1 a d (se d. o.),
och Johan P., adlad Peringskiöld (se
d. o.; släkten utdöd 1725).
Peringskiöld, Johan, fornforskare (1654
nho—1720 24/3); se Peringer, släktart. Kom
tjuguårig till Uppsala, fick i uppdrag att rita
och gravera i fornforskningens tjänst, blev
1680 auskultant vid
Antikvitetskollegium
och fick s. å. det
stipendium och
benefi-cium, som Rugman
innehaft. P. blev en
flitig arbetare:
tecknade för kollegiet,
översatte isländska sagor
och gjorde studier och
forskningar för stora
genealogiska verk.
Han fick senare följa
Hadorph på dennes
forskningsresor i och
för avteckning av runstenar och äldre
monument samt reste sedan på egen hand. P. blev
assessor i kollegiet 1687 och 1693. efter
Ha-dorphs frånfälle, sekr. och antikvarie vid
Antikvitetsarkivet, som kollegiet i den
reducerade formen benämndes. — Betydande äro
P:s insatser i fråga om de fornsvenska och
särskilt de isländska handskriftssamlingarnas
tillväxt. Ur statliga och enskilda
arkivförråd drog han fram el. avskrev viktiga
historiska dokument, som jämte Hadorphs och
örnhielms efterlämnade papper lämnat
betydande, i många fall oersättliga bidrag till ett
kommande svenskt diplomatarium (se d. o.).
För den isländska litteraturens
bekantgörande var han ivrigt verksam, bl. a. som
trans-lator vid arkivet 1698—1711. Han verkställde
själv några översättningar, och under hans
inseende och ledning utkom 1697 första uppl.
av »Heimskringla» samt »Vilkina» el. »Piö-
reks saga» 1715. Hand i hand härmed gingo
hans genealogiska arbeten (större delen i
manuskript). P:s mest betydande antikvariska
verksamhet koncentrerar sig i hans resor och
hans därunder gjorda anteckningar och
utförda avbildningar. Till sina egna samlingar
lade han sedan sina företrädares och skapade
så en väldig materialsamling, ett
antikva-riskt-topografiskt arkiv, hans »Monumenta
Sveo-Gothica» i 10 foliovolymer, nu i Kungl.
bibi, i Stockholm. P:s avsikt var att
bearbeta detta material och utge det
landskaps-vis som »Swea och Götha minnings-merken».
Han började med Uppland och medhann
Tiundaland i två ståtliga volymer (1710 och
1719), ett betydande verk, framfört under en
svår tid av krig och nöd. Adlad 1693; fick
1719 kansliråds värdighet. — Litt.: V. Gödel,
»Riksantikvarieämbetet» (1930). V. G-l.
Peringskiöld, Johan Fredrik, filolog
och fornforskare (1689—1725), son till J. P.
Studerade i Uppsala och blev 1712 efter
fadern translator vid Antikvitetsarkivet, fick
1719 n. h. o. v. som sekr. och antikvarie och
efterträdde 1720 fadern vid
Antikvitetsarkivet. Som översättare utgav P. Adams av
Bremen »Beskrifning öfver Sverige» (1718)
och Jordanes’ »Beskrifning om gothernes
ursprung» (1719). Han utgav och översatte från
isländska »Hjälmtérs saga ok Qlvis» (1720),
som fadern redan påbörjat, samt »Sqgubrot
af nokkorum fornkonungum i Dana ok Svla
veldi» (1719) och »Asmundar saga kappabana»
(1722) med lärda kommentarer. V. G-l.
Peii’no del Va’ga, italiensk målare (1499—
1547), hette eg. P i e r o Buonaccorsi.
Var i Rom elev av Rafael, medverkade vid
dekoreringen av loggiorna m. m. i Vatikanen,
flyttade efter Roms plundring 1527 till Genua
och utförde där i Palazzo Doria en av de
yppersta interiörer i Rafaels stil. Efter sin
återkomst till Rom utförde P. bl. a. plafonden i
Sala regia i Vatikanen. G-gN.
PerFocha, lat., sammandrag.
Period (av grek. peri’odos, omgång,
kretslopp), tidsskede, tidrymd, tidsförlopp.
1. (Mat.) Se Periodiska funktioner.
2. (Fys., astron.) Den tid, som förflyter, tills
en viss föränderlig företeelse åter kommer till
samma fas. En odämpad pendels svängning
är exempel på regelbundet föränderliga
företeelser. I solfläckarnas förekomst har man
däremot ex. på en oregelbundet föränderlig
företeelse, enär p:s längd är utsatt för till synes
oregelbundna växlingar. (K. Lmk.)
3. (Elektrotekn.) Se Elektriska
maskiner, sp. 599 ff.
4. (Kronol.) Tidrymd, efter vars förlopp
vissa kronologiska fenomen återkomma. En
p. består i allm. av ett helt antal år.
Begreppet p. och cykel sammanfalla i sak. Se
Cykel 3 och Kronologi 1. K. Lmk.
5. (Geol.) Se Geologiska
forma-tionsserien.
6. Stilistiskt namn på satser, som höra
närmare tillsammans och äro på ett visst
harmoniskt sätt ordnade i förhållande till
varandra samt bilda en (sats-)mening el.
sammansatt sats. I tryck åtskiljas p. i allm.
genom punkt. — Populärt nyttjas termen p.
även för en stilistiskt avrundad och ordnad
sammanställning av satsen i allm. K. F. J.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
