Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Periskopisk - Perisperm - Peristaltiska rörelser - Peristom - Peristyl - Perithecium - Peritoneum - Peritonit - Peritricha - Perk, Jacques - perkal - Per kassa, Per kontant - Perkele - Perkin, sir William Henry - Perkin, William Henry j:r - Perkins violett - Perklorat - Perkunas - Perkussion - Perkussionsinstrument - Perkussionslås - Perkutera - Perla, Perlidae - Perlit - Perm - Perman, Emil Samuel - Perman, Hans - Permanens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
849
Perisperm—Permanens
850
konvexa el. konvex-konkava linser (jfr Lins),
som anbringas med den konkava ytan inåt
ögat. Genom lämplig slipning kunna linserna
korrigeras för avbildningsfel med hänsyn till
ögats vridningspunkt, så att skarpa bilder
erhållas även av föremål, som betraktas i en
riktning, bildande en relativt stor vinkel med
linsens optiska axel. Jfr ö g o n g 1 a s. J. T.
Perispe’rm, bot., se F r ö v i t a.
Perista’ltiska rörelser (av grek,
peristalti-ko’s, sammantryckande), den vågformigt
fortskridande kontraktionen av väggen i ett
rör-formigt organ, särskilt i tarmen. Tarmväggen
innehaller dels ringformigt anordnade glatta,
dels längslöpande muskeltrådar och mellan
båda lagren Auerbachs nervplexus,
som behärskar tarmrörelserna. Vid retning
sammandraga sig de ringformiga
muskeltrådarna omedelbart ovanför retningsstället, d.
v. s. åt magen till. Även de längsgående
sammandraga sig, varvid tarmväggen skjuter
sig över innehållet. J. E. J-n.*
Peristom [-stä’m], bot., se Bladmossor.
Peristyl (grek. peri’stylon, av peri’,
omkring, och stylos, kolonn), en av kolonnader
omgiven gård. Exempel erbjuda grekiska
gymnasier, det yngre grekiska huset, som
även övertogs av romarna (t. ex. i Pompeji),
samt förgårdar till vissa äldre kyrkor och
större moskéer. Jfr Bostad, sp. 936. I.G.C.*
Perithècium, bot., se Askomyceter.
Peritonéum, zool., se C e 1 o m.
Peritonlt, med., se
Bukhinneinflam-mation.
PerBtricha, zool., se Infusionsdjur.
Perk, Jacques, holländsk författare (1859
—81), vart genom sina »Gedichten» (utg. 1882)
1880-talsmodernisternas banbrytare. Monogr.
av Betsy Perk (1902) och W. Kloos (1909).
Perkäl, ett slags tätt bomullstyg, vävt som
lärft. Benämningen är av ostindiskt ursprung.
P. nyttjas företrädesvis som blus- och
skjort-tyg i tryckta mönster. G. H-r.
Per kassa, Per kontant, se Kontant.
Pe’rkele, se Mytologi, sp. 578.
Perkin [pä’kin], sir William Henry,
engelsk kemist (1838—1907). P. är bekant
som upptäckare av det första
anilinfärgäm-net, mauvein (1856), och riktade senare under
privat forskarverksamhet den organiska
kemien med viktiga experimentella och
teoretiska arbeten. G. S-ck.
Perkin [pö’kin], William Henry, j : r,
engelsk kemist (f. 1860), son till föreg., från
1912 prof, i kemi i Oxford. P. är en ansedd
forskare inom organisk kemi. G. S-ck.
Perkins violett [pö’kins-], kem., se
Tjär-färger.
Perklorät, kem., mycket syrerika
klorför-eningar (se d. o.), t. ex. ammoniumperklorat,
som läi t avge sitt syre och därför fått stor
användning som oxidationsmedel.
Perkünas, se Mytologi, sp. 576 och 578.
Perkussiön (lat. percu’ssio, slag, stöt), stöt,
genomborrning, krossning. 1. (Med.)
Medicinsk undersökningsmetod, som består i att
man genom knackning el. anslag mot någon
del av kroppsytan av ljudet och motståndet
sluter till underliggande organs el. kroppsdels
läge, gränser el. beskaffenhet. E. L-g.
2. (Mus.) Användning av pianots
hammarmekanik vid orgelharmonium. Då tangenten
nedtryckes, slår en hammare omedelbart till
tungan och sätter denna i svängning, så att
luftströmmen sedan blott har att upprätthålla
rörelsen. T. N.
Perkussionsinstrument, mus.,
slaginstrument. I den moderna orkestern puka, trumma,
bäcken, triangel, klockspel m. fl. (T. N.)
Perkussionslås, äldre benämning på
slaglås, se H a n d e 1 d v a p e n, sp. 447.
Perkutéra, med., skaka, genomborra;
använda perkussiön (se d. o. 1).
Pe’rla, P e’r 1 i d a e, zool., se Sjösländor.
Perllt, kem., se Metallografi, med bild.
Perm. 1. F. d. guvernement i ö. Ryssland,
på ömse sidor om Uralbergen, ingår i nuv.
Uralregionen. P. har givit namn åt permiska
systemet (se d. o.). — 2. Stad i Uralregionen.
förr huvudstad i f. d. guv. P., vid den
segelbara floden Kama och flera järnvägslinjer;
84,815 inv. (1926); med det 1928 inkorporerade
Motovilicha (kanongjuterier, maskinfabriker)
på Kamas v. strand omkr. 120,000 inv.
Tran-sitostation för handeln mellan centrala
Ryssland och Sibirien. Tillv. av
jordbruksmaskiner (separatorer m. m.), superfosfat,
tändstickor m. m. P. har ett statsuniv. samt ett
polytekniskt institut.
Perman, Emil Samuel, kirurg (f. 1856
B/e), med. dr 1889, docent i kirurgi vid Karol.
inst. 1891. Var 1892—99 överläkare vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn
och 1899—1919 vid kir. avd. av Sabbatsbergs
sjukhus. Medicinsk författare. T. R.
Perman, Hans, se Olivecrona, släktart.
Permane’ns (av lat. permanère, förbli,
fort-vara), fortvaro, varaktighet, beständighet.
Teorien om geologisk p. framställdes 1846—
47 av J. D. Dana (se d. o.), som ansåg de
allmänna formerna av kontinenterna och
oceanerna »i stor utsträckning bestämda i de
tidigaste jordperioderna». Kontinenterna vore
tidigt stelnade block av jordskorpan,
oceanbäckenen tunnare delar av skorpan, som med
olika hastighet ständigt sjunkit nedåt. Danas
åsikter vunno stor anslutning, särskilt i
Amerika. Djur- och växtgeografer framhöllo dock,
att djur- och växtvärldens nuv. och tidigare
utbredning i många fall krävde antagandet
av forna förbindelser mellan de nuv. konti-
Bild 1. Fältperiskop.
Bild 2. U-bätsperiskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
