Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peronosporaceae - Perosi, Lorenzo - Perov, Vasilij Grigorjevitj - Perovskaja, Sofia Lvovna - Peroxid - Peroxidas - Perpendikel - Perpendikelstil - Perpetua och Felicitas - Perpetuell - Perpetuum mobile - Perpignan - Perplex - Per procura - Perrache - Perraud, Jean Joseph - Perrault, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Perosi—Perrault, Ch.
856
överhuden, frambrytande bärare. Av
koni-dierna bildas antingen svärmsporer
(Phytoph-tora, Plasmopara) el. myceltrådar
(Perono-spora); hos Bremia förekomma växelvis
svärmspor- och direkt mycelbildning. Inuti
substratet alstras oogon, som efter
befruktning genom anteridier bilda oosporer. Många
till P. hörande arter förorsaka viktiga
växt-sjukdomar, ofta kallade bladmögel el. falsk
mjöldagg (se dessa ord och
Potatissjukdomar). Th. Lfs.
Perosi [perå’si], L o r e n z o, italiensk
tonsättare (f. 1872). Var elev av konservatoriet
i Milano och Habarl i Regensburg och blev
1898 körledare i Sixtinska kapellet. P. har
vunnit berömmelse genom sina oratorier, vilka
betecknats som ett glänsande försök att
återuppliva den gamla katolska kyrkomusiken.
P:s stil bygger närmast på Palestrina, men
han har därjämte sökt tillägna sig den
protestantiska polyfonien hos Bach och Händel,
varjämte P. upptagit Wagners och Liszts
rikare massorkester. Hans berömdaste verk
äro en trilogi 1897: »Marcuspassionen» —
»Kristi förklaring» -— »Lasari uppväckande»;
ett påskoratorium (1898); »Moses» (1901); »Leo
den store» (1902); »Yttersta domen» (1903);
»Transitus animæ» (1908); »In patris
memo-riam» (1910); »Vespertina oratio» (1912). P.
har även skrivit mässor, rekviem, psalmer
m. m. samt även orgelstycken och en opera.
— Monogr. av A. Damerini (1924). T. N.
Perov [-å’f], Vasilij Grigorjevitj,
rysk målare (1832—82). Målade realistiska
genrebilder ur folklivet och en rad porträtt,
av Dostojevskij, Turgenjev m. fl.
Pero’vskaja, Sofia L v o v n a, rysk
revolutionär (1854—81), dotter till en guvernör
och sondotter till en inrikesminister. 1870
lämnade hon föräldrahemmet och ingick i den
terroristiska organisationen Narodnaja volja.
Hon tog verksam del i förberedelserna till
mordet på Alexander II 13 mars 1881,
häktades efter mordet och avrättades. — Ry.
monogr. av N. Asesov (1920). A-d J.*
Peroxid, kem., se Oxid.
Peroxidäs, ett vid oxidationen i organismen
behjälpligt enzym.
Perpendi’kel. 1. En rät linje, vinkelrät mot
en annan. — 2. Lodrät linje, dragen i
skärningspunkten mellan ett fartygs stävar och
konstruktionsvattenlinjen (se d. o.). Avståndet
mellan dessa linjer utgör måttet på fartygets
längd i denna vattenlinje. Jfr S k e p p s b y
g-g e r i.
Perpendikelstil (eng. perpendicular style, av
perpendicular, lodrät), engelsk sengotik i
arkitekturen, se Engelsk konst, sp. 823
och bilder på pl. 1.
Perpe’tua och F e 11 c i t a s, martyrer 202
under Septimius Severus’ förföljelser mot de
kristna. Berättelserna om P:s och hennes
kamraters lidanden torde gå tillbaka till
Ter-tullianus. P:s dag 11 jan. el. 7 mars. A. G-w.
Perpetue’11, ständig, oavbruten. Om
perpe-tuell ränta på statslån, s. k. räntelån, se
Obligation 2.
Perpe’tuum möbile, lat., »ständigt rörligt»,
evighetsmaskin; anordning, som ständigt av
sig själv presterar ett nyttigt arbete.
Mycken möda har av uppfinnare nedlagts på att
kombinera hjul, hävstänger,
pumpanordning
ar o. dyl. för att åstadkomma ett mekaniskt
p., men alla närmare kända försök ha
undantagslöst resulterat i misslyckande. På
basis-härav har fysiken uppställt satsen om
omöjligheten av ett p. av första slaget.
Hit räknas alla förslag till mekaniska
utfö-ringsformer, som avse att leverera energi av
intet. Man har emellertid tänkt sig en annan
utväg, som icke strider mot denna grundsats.
Om man näml, på något sätt kunde låta,
värmeinnehållet i en kropp självmant
omvandlas till en annan energiform (elektrisk
energi el. mekaniskt arbete), hade man
därmed åstadkommit en anordning, som t. ex.,
ur världshavets värmeinnehåll skulle kunna
utvinna enorma rikedomar av nyttig energi
utan att i sista hand vare sig nyskapa el.
förinta energi. Även ett sådant p. av andra
slaget har hittills visat sig vara tekniskt
outförbart, vilket nära sammanhänger med
giltigheten av termodynamikens andra
huvudsats (jfr Energi, Entropi och
Termodynamik). Man skulle dock kunna säga,
att ett p. av andra slaget i viss mån
finnes i Browns molekylarrörelse (se
d. o.), men fullt genomfört skulle det bli först
om man kunde rikta och nyttiggöra denna
oregelbundna rörelse el. på något sätt
separera de (tillfälligtvis) snabbare molekylerna
i en gasmassa från de (tillfälligtvis)
långsammare. Dylika manipulationer skulle kunna
tänkas bli dirigerade av ett mycket litet
väsen med omdömesförmåga inför varje partikel
(»Maxwells demon», så benämnd, enär J. G.
Maxwell först framställde detta
tankeexperiment och påpekade dess märkliga
konsekvenser). Ett p. av andra slaget är sålunda ej en
i alla avseenden teoretisk orimlighet. Ej
heller i denna senare form har problemet dock
kunnat få någon teknisk lösning. — Litt.: F.
Ichak, »Das Perpetuum Mobile» (»Aus Natur
und Geisteswelt», bd 462, 1914). J. T.
Perpignan [-pinjä’], huvudstad i fr. dep.
Pyrénées-Orientales. fordom huvudstad i
Rous-sillon, vid floden Tèt, omkr. 11 km från
Medelhavet; 68 835 inv. (1926). Biskopssäte.
Bland sevärdheterna märkas La Loge, uppf.
1397. ombyggd 1540 och använd som börs,
Castillet, en befäst byggnad från 1368, och
katedralen S:t-Jean (1324—1509). I de
byggnader, som disponerades av det 1349
grundade men under franska revolutionen
upphävda univ., äro inrymda konstmuseum och
bibliotek. P. är säte för överdomstolen över
republ. Andorra. Staden driver handel med
vin, olivolja, kork m. m. — P. hade sin
glanstid som huvudstad i »konungariket Mallorca»
1276—1462. Dess befästningar slopades 1903.
Perple’x, häpen, handfallen.
Per procüra, förk. p. p., genom ombud. Se
P r o k u r a.
Perrache [pära’)’], se L y o n, med karta.
Perraud [pärå’], Jean Joseph, fransk
skulptör (1819—76). Studerade i Paris och
Rom, utförde statyer och grupper, bl. a.
»Bac-chus’ ungdom» (1859) och »Förtvivlan» (1869;
båda i Louvre) samt »Det lyriska dramat»
(fasadgrupp, Stora operan i Paris). G-gN.
Perrault [pärå’], Charles, fransk
författare (1628—1703). Liksom den äldre brodern
Claude P. (se d. o.) stod P. Colbert nära och
utövade en vidsträckt kulturfrämjande verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
