Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perseus (mytologi) - Perseus - Perséus, Edvard - Perseveration - Persfelt, Bror - Pershing, John Joseph - Pershytte gruvor - Persian - Presiani, Fanny, f. Tacchinardi - Persien - Naturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Perseus—Persien (Naturförhållanden)
862
han förstenade detta med Medusahuvudet och
fick prinsessan till gemål. På samma sätt
hämnades han på Polydektes. Därefter begav
han sig till Mykenai, för vars första mytiska
konungaätt han är stamfader. Myten om P.
framställes ofta i konsten. — Litt.: E. S.
Hartland, »The legend of P.» (3 bd, 1894—
96). _ _ M. PnN-n.
Pe’rseus (grek. Perseu’s), Makedoniens siste
konung, son till Filip V, uppsteg på tronen
179 f. Kr. Han hade att frukta Roms
fiendskap men sökte bevara fred och vänskap,
medan han i hemlighet förberedde sig till krig
genom underhandlingar med andra
makter samt rustningar. Då kriget utbrutit 171
f. Kr., vann han åtskilliga framgångar i
början på grund av romarnas sorglösa krigföring,
men seuan de uppdragit överbefälet åt
Aemi-lius Paullus, blev P. i grund slagen vid Pydna
(168 f. Kr.). Han togs till fånga, fördes till
Rom och dog där två år senare. A. M. A.*
Perséus, Edvard, målare (1841—90).
Studerade vid Konstakad. i Stockholm 1861—67
och därefter i Düsseldorf och hos Piloty i
München samt återvände hem 1875. P.
målade historisk genre
(»Katarina
Månsdotter på gamla dagar»,
1871),
karaktärsstu-dier och porträtt
(»Oskar II i sitt
audiensrum», 1887,
Frederiks-borgsgalleriet; J.
Boklund, Fr. Kjellberg på
Gripsholm m. fl.). P.
blev hovintendent 1882
och fick överinseende
över Oskar II :s
konstsamlingar. Han var en
synnerligen
framstå
ende lärare; bland hans talrika lärjungar
voro Acke, R. Bergh, O. Björck, Kreuger, K.
Nordström, Thegerström, Tirén m. fl. G-g N.
Perseveratiön (av lat. perseveräre, fortfara),
psyk., en efterklang i medvetandet av
själs-funktionerna, som gör, att dessa ha en
benägenhet att fortfara, sedan det framkallade
intrycket upphört, och att under en tid utan
idéassociation uppträda i medvetandet, så
snart detta icke upptages av något annat
aktuellt innehåll. Sådana tendenser framträda
både inom förnimmelse- och känslolivet och
måhända även inom viljelivet. P. motsvara
Herbarts »fritt stigande föreställningar». Ex.
på p. är en melodi, som vi ej »kunna få ur
örat». Experimentella undersökningar om p.
ha offentliggjorts av G. E. Müller och A.
Pilzecker i »Experimentelle Beiträge zur
Leh-re vom Gedächtniss» (1900). S-e.*
Persfelt, Bror, violoncellist (f. 1881). Blev
lärare vid konservatoriet i Offenbach 1904,
vid musikinstitutet i Helsingfors 1905 och är
sedan 1922 solocellist i hovkapellet i
Stockholm. P. har på talrika konsertresor vunnit
lovord som skicklig cellist av högt
konstnärskap. Han har komponerat cellokonserter,
»Passacaglia» för violin och violoncell,
»Introduktion och fuga» för violoncellsolo samt
åtta konsertetyder. P. har utgivit en lärobok
för violoncellspelning m. m. T. N.
Pershing [pä^ip]. John Joseph.
amerikansk general (f. 1860 13/o). Blev officer vid
kavalleriet 1886, deltog med utmärkelse i
spansk-amerikanska kriget 1898, visade kraft
oeh omdömesförmåga
vid pacificerandet av
oroliga områden på
Filippinerna och
befordrades 1906 till
brigadgeneral. P. var
därefter till 1913
verksam på Filippinerna,
1916 som chef för en
expedition till
Mexiko (se d. o., sp. 1287)
och blev s. å.
generalmajor. Vid Förenta
staternas inträde i
världskriget blev P.
överbefälhavare (se vidare Amerikas
deltagande i världskriget, sp. 758 ff.).
P., som 1917 utnämnts till general, blev 1921
chef för generalstaben och avgick 1924 ur
aktiv tjänst. P. har utgivit »My
experi-ences in the world war» (2 bd. 1931). M. B-dt.
Pershytte gruvor, i Nora socken, Örebro län,
s. v. om Nora stad, omfatta
Pershytre-fältet, med en produktion av 15,090 ton
direkt användbar omkr. 50-procentig malm,
huvudsaki. blodsten, och 7,010 lon slig, samt
Pershyt te-Berggruvefältet, med
en produktion av 24,067 ton styckmalm.
Persiän, starkt krusigt pälsverk, som
er-hålles av de några dagar gamla lammen av
olika raser fettsvansfår. Värdefullast är
pälsen av karakul- el. persianfåret
från Turkestan.
Persia’ni, Fanny, f. Tacchinardi,
italiensk operasångerska (1812—67).
Debuterade i Livorno 1832 och sjöng sedan med stor
framgång i Milano. Donizelti skrev för henne
»Lucia», och hon vann sedan sina största
triumfer i denna opera. Omkr. 1840 var hon en
av samtidens mest firade koloratursångerskor
och tävlade framgångsrikt med Grisi på
Paris’ och Londons italienska operascener. Med
1840-talet var hennes storhetstid slut. T. N.
Pe’rsien, pers. Irän, monarki i Främre Asien,
mellan Persiska viken och Kaspiska havet,
upptar större delen av Irans högland;
1,647,000 kvkm, 9—12 mill. inv.; huvudstad:
Teheran.
Naturförhållanden. Irans högland har en
medelhöjd av omkr. 1,200 m ö. h. och
begränsas av i regel branta, höga och
svårtillgängliga randberg. Den nuv. gestaltningen härrör
huvudsaki. från tertiärtiden, då genom den
stora alpina bergskedjeveckningen randbergen
bildades på ömse sidor om det centrala
höglandets resistensområde. Randbergen
fördelas på en nordlig och en sydlig veckningszon,
båda utgående från Armeniens högland. Till
den norra höra Karadag (3,370 m), s. om
gränsfloden Aras, samt vulkaner, ss. Sahend
(3,596 m) och Savalan (4.813 m). S. om
Kaspiska havet fortsätter det mäktiga
bergmassivet E 1 b u r s (se d. o.), genom förkastningar
uppdelat i parallellkedjor; högsta toppen är
vulkanen Demavend (5,670 m). Dess östliga
utlöpare i Chorasan bilda en förbindelselänk
med Hindukusch. Till s. zonen räknas
Kurdistans gränsberg och Zagrosbergen. De senare,
som veckats så starkt, att överskjutning ägt
rum, bilda ett brett bergbälte jämsides med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
