Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persien - Naturförhållanden - Klimat - Växt- och djurvärld - Befolkning - Religion - Undervisning - Näringar, samfärdsel och handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
863
Persien (Klimat—Näringar, samfärdsel och handel)
864
Persiens vapen.
T blått fält en på grön
mark stående,
naturfär-gad leopard, hållande ett
huggande svärd, bakom
denna en strålande,
gyllene sol.
nedre Tigris och Persiska viken och uppdelas
i serier av parallellkedjor, skilda av djupa
längsdalar och avbrutna av korta tvärdalar;
högsta topparna nå över 4,000 m. Randbergen
genombrytas sällan h.
o. h. av floddalar;
Se-fid-rud banar sig väg
genom Elburs till
Kaspiska havet; Kercha
och Karun, som
avflyta till Schatt
el-arab, samt Mund-rud
o. a. kustfloder
upprinna bland
Zagros-bergens inre kedjor.
Hela inre P. saknar
avlopp till havet och
genomdrages från
Sa-hend i n. v. till
Be-lutsjistans gräns i s.
ö. av ett med
Za-grosbergen parallellt
bergskedjestråk,
Cent-tralpersiska kedjan;
dess högsta toppar (delvis vulkaner), ss.
Kuh-i-Hazarna, nå över 4,000 m. Genom
denna o. a. lägre kedjor och trösklar uppdelas
det inre i isolerade bäcken, där vattendragen
utmynna i saltsjöar eller utsina i saltträsk. I
ett dylikt bäcken ligger den stora Urmiasjön
(1,260 m ö. h.) i n. v.; andra äro
Dascht-i-Kevir och Dascht-i-Lut i mell. P. samt Dschas
Morian Hamun och Hamun-i-Hilmend i s. ö.
Saltöknen kallas vanl. keoir; marken är där
mättad med mineralsalter; de djupaste
delarna upptagas av saltträsk, som om
sommaren uttorka och kvarlämna en vitskimrande
skorpa, tillräckligt tjock att bära fotgängare.
Sand- och stenöknen el. -stäppen kallas lut.
Jordbävningar äro i P. mycket vanliga;
särskilt utsatta äro staden Kutschan i n.
Chora-san samt trakten kring vulkanen Sahend.
Klimat. De rådande vindarna komma från
n. och n. ö.; endast kustlandet vid Persiska
viken träffas om sommaren av
sydvästmon-sunen. Vid Kaspiska havet är vintern mild
och regnrik (Rescht har 1,434 mm årlig
nederbörd) och sommaren relativt sval. I det inre
äro temperaturmotsatserna mellan sommar
och vinter samt mellan dag och natt
betydliga (Teheran har i juli 29,4° C, i jan. 1,7°).
Extremer på ®ver 40° och under — 20°
förekomma; nattfroster äro vanliga.
Nederbörden faller mest på bergssluttningarna, om
vintern stundom i form av snö; dalbottnarna äro
ytterst regnfattiga. S. kustens klimat
utmär-kes av hetta och hög luftfuktighet; den ringa
nederbörden faller mest under nov.—mars,
oftast koncentrerad på några få dagar (Buschir
har i jan. 14,2°, i aug. 31,9°; årsnederbörd
317 mm).
Växt- och djurvärld. Elburs’ n. sluttningar
äro upp till 900 m täckta av lövskog, ek, alm,
bok, lönn, buxbom m. m.; lövskog förekommer
även i Kurdistan och på Zagrosbergen. Det
inre saknar skog och är, frånsett rena
ökentrakter, till största delen tempererad
buskstäpp, karakteriserad av Astragalus-arter,
lökväxter och halofyter. Sydkusten tillhör den
subtropiska buskstäppen, mycket torr och
artfattig. — Djurvärlden har huvudsaki.
medi-terran typ; bl. a. förekomma tiger, leopard,
kronhjort och vildfår (mufflon- och
argana-får); lejonet anses vara utrotat.
Befolkning. Någon fullständig folkräkning
i P. har hittills ej ägt rum, varför uppgifterna
om inv.-antal och etnografisk
sammansättning betydligt växla. Större delen av
befolkningen är bofast; nomaderna anslås till omkr.
2 mill. De icke persisktalande elementen
kallas iliat, vilket begrepp dock ofta inskränkes
till nomaderna. Den bofasta befolkningen är
av väsentligt olika etnografisk härkomst men
talar i huvudsak persiska, som är landets off.
språk. Flertalet utgöres av t a d j i k e r (se
d. o.), i P. kallade farsi; de anses vara
ättlingar till forntidens perser men äro starkt
uppblandade med främmande element. I v.
gränsprovinserna och i Chorasan bo ku
r-derna (omkr. 900,000), delvis bofasta,
delvis nomader; hit räknas även lur er na och
de krigiska bachtijarerna. I prov.
Aser-beidjan utgöres majoriteten av de turkiska
(tatariska) a se rb e idj an e r n a (omkr. 1
mill.), vilkas förnämsta stammar äro a
f-scharer och kadjarer; till de senare
hörde den före 1925 regerande dynastien.
Mindre folkelement äro turkmener (i n.
Chorasan), araber (i Chusistan och vid s. kusten),
belutsjer (i s. ö.), armenier (mest i städerna i
n. v.), judar, zigenare m. fl. De största
städerna äro Teheran, Tebris och Ispahan.
Religion. De flesta inv. bekänna sig till
islam och äro i motsats till kringboende folk
schiiter (se d. o.). Deras högsta andliga
överhuvud residerar i Kerbela eller Nedjef i Irak;
den förnämsta vallfartsorten inom P. är
Meschched. I nyare tid har habiternas sekt
nått stor spridning. Regeringens inflytande
över prästerskapet är ringa. Kurderna äro i
regel sunniter. Bland icke muhammedaner
märkas armeniska och nestorianska kristna
(50.000, resp. 30,000, de senare mest omkring
Urmiasjön) samt judar; i trakten av Jezd
och Kerman finnas några tusental parser (se
d. o.), i P. kallade gebrer.
Undervisning. Staten inrättar och
underhåller ett stort antal folkskolor,
mellan-skolor och högre skolor; 1930 uppgavs
antalet lärjungar till 127,000. Högre
läroanstalter äro lantbruksinstitut, medicinskt institut
och juridiskt institut i Teheran. F. ö. hållas
persiska studenter vid västerländska univ. på
statens bekostnad.
Näringar, samfärdsel och handel. P:s
näringsliv är enl. europeisk måttstock ännu
outvecklat. Jordbruket drives efter
hävdvunna metoder, och förbättringar vinna
endast långsamt insteg. Konstbevattning äger
rum i stor utsträckning, men anläggningarna
äro primitiva, och skörden blir vanl. klen.
Jordägarna bruka till stor del sin jord
genom arrendatorer. Huvudsädesslagen äro ris
(590,000 ton 1928), som mest odlas i n.
kustprov. (delvis för export), vete, korn, hirs och
råg. Bomull odlas främst i n. kustprov, samt
i prov. Chorasan och Ispahan och exporteras
till Ryssland. Frukt odlas i skilda delar av
P., bl. a. druvor (torkas mest till russin),
aprikoser, apelsiner och mandlar; prov. Chusistan
exporterar dadlar. Andra produkter äro
grönsaker (mest bönor), tobak och opium. —
Boskapsskötseln drives huvudsaki. av
nomaderna. Mest hållas får och getter samt häs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
