Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persistenta typer - Persistera - Persius Flaccus, Aulus - Persmässan - Persnäs - Person - Person, Johan - Personage - Persona grata - Personal - Personalexekution - Personalier, Personalia - Personalkredit - Personalstatut - Personalunion - Personatae - Personell - Personförsäkring - Personhistoriska samfundet - Personhistorisk Tidskrift - Personifiera - Personkilometer - Personliga avgifter (Personella skatter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Persistenta typer—Personliga avgifter
879
Persiste’nta typer, paleont., släkten med
lång geologisk livslängd. P. finnas, vilka från
undersilurisk tid ännu leva kvar.
Persistèra (fr. persister), framhärda, vidhålla.
Pe’rsius Fla’ccus, A u 1 u s, romersk skald
(34—62 e. Kr.), hyllade den stoiska filosofiens
läror. Hans poetiska alstring utgöres i det
närmaste blott av sex satirer. De mottogos
med hjärtligt bifall av samtiden och prisades
på grund av sitt moraliska patos mycket
under medeltiden men väcka numera intresse
nästan blott ur antikvarisk synpunkt.
Språket är ofta mycket dunkelt. Hans ofta
utgivna dikter äro kommenterade av F.
Bamo-rino (2:a uppl. 1920) m. fl. Sv. övers, av R.
Törnebladh (1854). H. Sgn.*
Persmässan, se Karlstad, sp. 431.
Persnäs, socken på n. Öland, Åkerbo härad,
Kalmar län; 49,08 kvkm, 1,268 inv. (1931).
Jordbruksbygd med spridda lövlundar och i
s. alvar, mot Kalmarsund kantad av brant
klintkust med hamnplatsen Sandviken
(sten-huggerier), i ö. av låg och långgrund kust,
rik på vikar. 1.359 har åker, 35 har
skogsmark. Ingår i P. och Föra pastorat i Växjö
stift. Ölands n. kontrakt.
Person (lat. persöna), det för en individ
kännetecknande; individen själv; diktad
gestalt i ett skådespel el. dyl.
1 (Filos.) Medvetet tänkande och
avsiktligt handlande varelse. — P e r s o n a 1 i’s m,
den åsikt, som anser tillvarons innersta
väsen vara av personlig natur och fattar det
opersonliga som fenomen av det personliga.
Representanter: Leibniz, Boström m. fl.
Motsatta åsikten kallas naturalism. G. O-a.
2. (Teol.) I äldre dagar talades det icke
om Gud såsom p. el. om Guds personlighet.
Däremot hävdade den gammalkyrkliga
tre-enighetsläran, att det i det enda
gudomsvä-sendet funnes tre »personer»: Fadern, Sonen
och Anden. Härvid måste noga beaktas, att
det här brukade uttrycket »person», som i
grekiskan närmast motsvaras av hypo’stasis,
ej ens tillnärmelsevis hade samma fixerade
innebörd, som det fått för en senare tid. Det
var för den gamla kyrkans män ingalunda
fråga om någon från monoteismen avvikande
tankegång. När den kristna treenighetsläran
under tidernas lopp stundom lett tanken i
en mera triteistisk riktning, har detta hängt
samman med och väsentligen berott därpå,
att personbegreppet fått en annan fixering
och ett annat innehåll, än det hade för gamla
kyrkans män. Talet om Gud som p. har
också mötts med kritik: en dylik bestämning
skulle innebära en fara för ett
förmänsk-ligande av det gudomliga, för att Gud skulle
fattas antropomorfistiskt. Den härom förda
debatten får sin belysning därav, att alla om
Gud använda uttryck, alltså även detta, äro
symboliska. Det bildliga uttrycket vinner då
berättigande, för såvitt det avser att
framhäva de viljemässiga och aktiva drag, som
alltifrån början varit väsentliga för den
kristna gudsbilden. G. A-n.
3. (Jur.) Om juridisk person se d. o.
4. (Gramm.) Se Pronomen och Verb.
Person, Johan, svensk-amerikansk
författare (1868—1921). Reste 1887 till U. S. A.,
var anställd i olika tidningar där och blev
känd främst genom sina verklighetstrogna
880
skildringar ur det svensk-amerikanska livet
inom olika folklager (»I Svensk-Amerika»,
1900, »Svensk-amerikanska studier», 1912,
m. fl.). Han anses ha bildat ordet
»Svensk-Amerika». O. A. L-r.*
Personage [-nä’J"] (fr. personnage), person,
som förefaller besynnerlig el. misstänkt; roll
i ett skådespel.
Persöna gräta, lat., i gunst stående,
omtyckt person. — Persöna ingräta, illa
omtyckt, misshaglig person.
Personal (fr. personnel), samtliga de
personer, som äro anställda i ett företag, ett
ämbetsverk o. s. v.
Personalexekution, jur., se Fordran.
Personälier, Personali a, biografiska
uppgifter, fordom särskilt i samband med
likpredikan ; levnadsomständigheter.
Personalkredit, se Kredit, sp. 23.
Personalstatut, jur., kallas inom den
internationella privaträtten den stats rätt, som
reglerar privaträttsförhållanden på grund av
statens personalmakthöghet. I äldre
litteratur användes benämningen statutum
personage, särskilt av den s. k. statutteorien
(se d. o.), för rättsregler av personrättslip-t
innehåll. Rid.
Personalunion, se Union.
Personätae, en av många systematiker
urskild, olika begränsad grupp (ordning) av
sympetala familjer — Scrophulariaceae,
Ges-neriaceae, Bignoniaceae m. fl. —, vilkas arter
utmärkas av undersittande, oftast tvåläppig
blomkrona och av två fruktblad bildad frukt,
vanl. kapsel. Stundom brukas P som namn
för fam. Scrophulariaceae. G. M-e.
Persone’11, personlig. — Om personella
skatter se Personliga avgifter.
Personförsäkring, se Försäkring, sp. 266.
Personhistoriska samfundet, förening för
studium av biografi, genealogi, heraldik och
porträtthistoria. P:s föregångare Svenska
autografsällskapet (stiftat 1876)
utgav först Svenska Autograf
sällskapets Tidskrift (2 bd, 1879—97) och från
1898 Personhistorisk Tidskrift
(hittills 32 årg.), varpå sällskapet 1905 antog
namnet Personhistoriska
samfundet. Sällskapet och samfundet ha även
utgivit särskilda skriftserier. Personhistorisk
Tidskrift redigeras sedan 1928 av B.
Hilde-brand. Litt.: S. Humble, »Ett
halvsekeljubileum» (i Personhist. Tidskr. 1926). B. H-d.
Personhistorisk Tidskrift, se P e r s o n h i
s-toriska samfundet.
Personifiera (fr. personnifier), framställa
ett ting el. ett abstrakt begrepp som utrustat
med mänskliga känslor, språk,
människoskepnad o. s. v.; lekamliggöra; i sin person förete
en verklig och levande bild av. —
Personifikation (p rosopopè), framställande
av någonting opersonligt som en personlighet.
Så personliggöras t. ex. Sverige som Svea,
döden som liemannen samt dygden, hoppet och
rättvisan som gudinnor. Jfr Allegori.
Personkilometer, se Järnvägsstatistik.
Personliga avgifter (Personella
skatter), efter huvudtal utgående skatter från
medborgare, som uppnått viss ålder. P. ha
numera försvunnit ur flertalet staters
budgeter. I Sverige fortleva de ännu under följ,
former: till staten mantalspenningar, till
lä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
