Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personliga avgifter (Personella skatter) - Personlig ansvarighet - Personlighet - Personlighetsklyvning el. Depersonalisering - Personlig skyddsavgift - Personligt privilegium - Personnamn - Personne, John Wilhelm - Personne, Nils Edvard - Personrätt - Personsamtrafik - Persontariff - Persontåg - Personvagn - Persoon, Christian Hendrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
881
Personlig ansvarighet—Persoon
882
net (el. dess motsvarighet) allmän
sjukvårds-avgift, till kommunen personlig
folkskoleav-gift. (Schg.)
Personlig ansvarighet säges åligga en
gälde-när, då all hans egendom — dock med vissa
undantag, se nedan — får vid behov användas
för att bereda borgenären betalning.
Undantagen utgöras enl. sv. rätt (utsökningslagen
§ 65) av »nödiga gång- och sängkläder för
gäldenären, hans make och oförsörjda barn
el. adoptivbarn» ävensom, till visst måttligt
belopp, vad i övrigt kan erfordras för livets
nödtorft (beneficium competentiae). P. är
regel; blott i enstaka fall står en gäldenär
i begränsad ansvarighet, d. v. s. att
uttvingande av betalning ej må omfatta mer
än en konkret bestämd del av gäldenärens
egendom (t. ex. viss intecknad fastighet, viss
järnväg med tillhörigheter). I några andra
fall förekommer s. k. begränsad p.,
varmed förstås, att uttvingandet väl ej
begränsats till någon konkret bestämd egendom men
dock ej må sträckas utöver ett fastställt
belopp (exempel, se Förening, sp. 197, och
Sjöfordringar). C. G. Bj.
Personlighet (jfr Person 1), en människa,
som är olik den stora massan och äger en
självständig karaktär. G. O-a.
Personlighetsklyvning el. D epe r
sonali-sè ring, sällsynt förekommande sjukligt
tillstånd, vari den sjuke ter sig som en annan,
vilken ej känner till den föregående
personligheten utan till synes måste »lära sig allt
pä nytt». I utpräglade fall kunna dessa båda
»personligheter» periodvis alternera. P. har
oftast hysterisk grund, och dess för den sjuke
opportuna karaktär är ofta fullt klar. Den
»nya personligheten» är t. ex. fri från den
gamlas bördor el. förverkligar drifter, som
denna hållit förträngda. V. W-rt.
Personlig skyddsavgift, en 1883 upphävd
personell skatt. Jfr Folkskoleavgift.
Personligt privilegium, se
Apotekspri-v i 1 e g i u m, sp. 1171.
Personnamn, se Namn.
Personne, John Wilhelm, teolog,
skolman (1849—1926), kusin till N. E. P. Blev fil.
kand. 1872, fil. dr 1875, teol. kand. 1880 i
Uppsala, teol. dr där 1893, prästvigd 1881.
Efter längre tids verksamhet i Stockholm,
bl. a. som lektor i kristendom och
modersmålet från 1881 vid Högre latinläroverket å
Norrmalm, blev han 1897 domprost i
Linköping och 1910 biskop i Linköpings stift. P.
nedlade mycket arbete i bibelkommissionen,
där han var led. och sekr. sedan 1885. Han var
vald led. av kyrkomötena 1898, 1903, 1908 och
1909. P. skrev en mängd arbeten om bibliska
och aktuella pedagogiska frågor (t. ex.
»Strind-bergs-litteraturen och osedligheten bland
skolungdomen», 1887, och »Bibelkritiken», 1900;
3:e uppl. 1907) samt utgav »Nya
Testamentet. Med förklaringar» (3 bd, 1915—20). I
Nordisk Familjeboks 2:a uppl. var han en
mycket flitig medarbetare. — Litt.:
»Linköpings stifts herdaminne», I (1919). A. Fr.
Personne, Nils Edvard, skådespelare,
teaterledare och teaterhistoriker (1850 15/i—
1928 l5le), kusin till J. W. P. Studerade 1869
—76 juridik i Uppsala, debuterade 1876 på
Dramatiska teatern, var 1876—1904 och från
1907 till sin död anställd där, 1885—92 också
som regissör, 1890—98 som föreståndare för
elevskolan och från 1910 som lärare vid denna.
P. ledde 1898—1904 Dramatiska teatern,
ägnade sig 1904—05 åt gästspel och var 1905
—07 anställd vid
Svenska teatern. Han
utgav »Svenska
teatern» etc. (8 bd, 1913
—27), en till största
delen på egna
forskningar grundad
framställning av den
svenska teaterns historia
till 1842, och verkade
också som
översättare för teatern. Han
var 1917—22 Svenska
teaterförbundets ordf.
Fil. hedersdr i Stock-
holm 1927. Bland P:s många roller må
särskilt framhållas Malvolio i
»Trettondagsafton», Polonius i »Hamlet», narren i »Kung
Lear», Mascarille i »De löjliga preciöserna»,
Scapin i »Scapins skälmstycken», Orgon i
»Tartuffe», Sjövall i »Ett resande
teatersällskap», Stensgård och Hejre i »De ungas
förbund», Duval i »Duvals skilsmässa»,
Cy-rano de Bergerac och hertig de Maulévrier i
»Den gröna fracken». P. var en utpräglat
intellektuell skådespelare med djupa rötter i
klassisk fransk teater, lysande teknik,
strålande komisk fantasi och festlig brio men med
en grundton av kylig sarkasm, som ett
sprakande humör ej alltid helt förmådde dölja.
Som chef för Dramatiska teatern förde P. en
omväxlande, omsorgsfullt vald klassisk och
modern repertoar. — P. var sedan 1905 g. m.
skådespelerskan AmandaJanson (f. 1872
29/i2), anställd vid Dramatiska teatern 1892—
1904 och vid Svenska teatern 1905—07. Bland
hennes roller må nämnas Beatrice i »Mycket
väsen för ingenting» och Dyveke i
»Kristian II». G. K-g.
Personrätt, läran om de av rättsordningen
erkända personerna el. subjekten i
rättsförhållandena. P. räknas vanl. som en avd. av
civilrätten, änskönt också inom andra
rättens delar frågor om rättslig personlighet
förekomma. Civilrättens regler i ämnet äro
emellertid av grundläggande betydelse
jämväl för andra delar av rättssystemet. Jfr
Civilrätt. — Under uttrycket p.
inbegri-pes emellanåt även läran om de s. k.
rättigheterna till den egna personligheten,
»person-(lighets)rättigheterna»: rätt till liv,
integritet, frihet, ära. Någon gång hänför man s. k.
immateriell förmögenhetsrätt (se d. o.) till
samma avdelning. C. G. Bj.
Personsamtrafik, järnv., se Järnväg
s-sam t r a f i k.
Persontariff, järnv., se Järnvägst
a-r i f f e r.
Persontåg, huvudsaki. för personbefordran
avsett järnvägståg.
Personvagn, järnv., se Järnvägsvagn.
Persoon [-så’n], Christian Hendrik,
nederländsk botanist (1755—1837), läkare. P.
utgav flera viktiga mykologiska skrifter samt
de båda allmänt deskriptiva verken »Synopsis
plantarum» (2 bd, 1805—07) och »Species
plantarum» (5 bd, 1817—21), omfattande alla
då kända växtarter. K. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
