Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Perugino, Pietro de Christoforo Vannucci - Peruk - Perukstil - Perukstock - Perukträdet - Peruzzi, Baldassare - Peruzzi, Ubaldino - Pervers - Perversitet - Pes - Pesad - Pesante - Pesaro - Pescadoresöarna, Hokoto - Pescara - Pescara, Ferrante Francesco d’Avalos - Peschel, Oskar - Peschiera, Peschiera sul Lago di Garda - Peschittha (Pesjito) - Peseta - Peshawar - Peshwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Peruk—Peshwa
900
ingripit i hela det italienska måleriets
utveckling. Han tillhör de mästare, som leda
över från ungrenässansens brokiga
detaljrikedom till högrenässansens enkla och stort
uppfattade stil. En stilla, andaktsfull stämning
är grunddraget i hans konst, och denna har
han bragt till uttryck med sina i en starkt
förenklad form utförda figurer och landskap,
med målerisk förtoning och mjukt böljande
konturer. P. fick sin första utbildning i
Pe-rugia men röjer tidigt även florentinsk
skolning. De mästare, som betytt mest för
honom, äro Piero della Francesca, Verrocchio och
Antonio Pollaiuolo. P:s förnämsta fresker
äro de, som han 1479—82 utförde i Sixtinska
kapellet, bl. a. den berömda komposition, som
framställer nyckelämbetets överlämnande åt
Petrus. I Florens målade han 1496 i Santa
Maria Maddalena dei Pazzi en stor, tredelad
fresk av korsfästelsen med ett av sina
största stämningslandskap. Bland hans arbeten i
Perugia märkas freskerna i Cambio (1499—
1507). Madonnamotivet har behandlats av P.
i otaliga altartavlor, vanl. i form av en
figurgrupp under en tung, som ett lågt valv
gestaltad baldakin. Under P:s senare år
övergick formförenklingen till själlös
typi-sering i samband med att allt mer överläts
på gesäller och lärjungar. Stor betydelse har
P. haft som lärare till Rafael. H. C-l.
Perük (fr. perruque), med löshår försedd
huva såsom ersättning för hår, till prydnad
el. förklädnad. P. förekom redan hos
antikens folk. Om dess senare glanstid se
A1-longeperuk och Håruppsättning
(med bilder).
Perukstil (ty. Zopfstil), se Nyklassicism.
Perukstock, träkubb, som har form av ett
människohuvud och tjänar till underlag vid
förfärdigande av peruker; människa med
förlegade åsikter, »trång om huvudet».
Perukträdet, bot., se R h u s.
Peruzzi [pero’tsi], Baldassare,
italiensk arkitekt och målare (1481—1536). P.
var sienesare till börden och utbildades efter
sin överflyttning till Rom 1503 under
Bra-mantes ledning till högrenässansarkitekt.
Till hans förnämsta och för tiden mest
karakteristiska verk hör Palazzo Massimi alle
Co-lonne med en enkel och tung fasad samt en
antikiserande gårdsanläggning. Som målare
stod P. i starkt beroende av Rafael men drogs
småningom med i den manieristiska
strömningen. Hans mest kända verk på måleriets
område är »Augustus och Sibyllan» i
Fon-tegiustakyrkan i Siena. H. C-l.
Peruzzi [pero’tsi], Ubaldino, italiensk
politiker (1822—91). Blev 1848 borgmästare
(gonfaloniere) i sin födelsestad, Florens,
avsattes såsom liberal 1850, blev 1859 led. av
Toscanas provisoriska regering, var 1861—90
led. av italienska deputeradekammaren, där
han ledde den moderatliberala
Toscanagrup-pen, och blev 1890 senator. P. var
inrikesminister dec. 1862—sept. 1864 och ånyo
borgmästare i Florens 1870—76, ivrigt verksam
för dess modernisering. V. S-g.
Perve’rs, förvänd, onaturlig.
Perversitét (lat. perve’rsitas, förvändhet),
oftast beteckning för en förvänd och
naturvidrig riktning av driftlivet, särskilt av det
sexuella. Jfr Homosexualitet. G-s.*
Pes (plur. pe’des), lat., fot; versfot.
Pesäd (fr. pésade), se R i d n i n g.
Pesa’nte, it., mus., tungt.
Pesaro [pe’zarå], huvudstad i it. prov.
Pe-saro e Urbino (2,895 kvkm, 296,839 inv. 1928),
vid Foglias utlopp i Adriatiska havet och
järnvägen Bologna—Brindisi; 34,881 inv.
(1928). Centrum i rikt jordbruksdistrikt;
badort. P:s märkligaste byggnad är
prefekturen (urspr. byggd för Francesco Sforza 1455
—65), innehållande antikviteter, tavelgalleri
och Italiens mest betydande saml. av
majolika. — P., som rom. koloni Pisaurum,
tillhörde under medeltiden efter vartannat
påven samt adelsätterna Malatesta, Sforza och
Della Rovere, kom 1631 ånyo till Kyrkostaten
och 1860 till konungariket Italien.
Pescadoresöarna [peskadå’res-], H o k o t o,
»Fiskaröarna», japansk ögrupp i
Formosasun-det (se karta vid Formosa), 63 öar, de
flesta av basalt, omgivna av korallrev; 123
kvkm, 60,600 inv. (1925). Huvudnäring är
fiske. P. avträddes 1895 av Kina till Japan.
Pesca’ra. 1. Forntidens Aternus, flod i
mell. Italien; 188 km lång; upprinner under
namnet A t e r n o på Apenninerna,
genombryter Abruzzerna nedanför Popoli och utmynnar
i Adriatiska havet vid staden Pescara. —
2. Huvudstad i prov. P. (1,224 kvkm, 190,521
inv. 1928), vid mynningen av floden med
samma namn; 35,408 inv. (1928). P. är forntidens
Aternum.
Pesca’ra, Ferrante Francesco d’A
valos, markis av P., spansk krigare (1490—
1525). Vann i Karl V:s tjänst en rad lysande
segrar i Italien och hade bl. a. stor andel i
segern över Frans I vid Pavia 1525. Han var
g. m. Vittoria Colonna (se d. o.).
Pe’schel, Oskar, tysk geograf och
etnolog (1826—75), prof, i Leipzig från 1871.
Inlade stora förtjänster om geografiens
metodik (jfr Geografi, sp. 544). P. utgav bl. a.
»Geschichte der Erdkunde» (1865), »Neue
Probleme der vergleichenden Erdkunde» (1870;
4:e uppl. 1883) och »Völkerkunde» (1874; 7:e
uppl. 1897; sv. bearb. 1890).
Peschiera [peskiä’ra], P. sul Lago di
G a r d a, stad och fästning i it. prov. Verona,
vid Mincios utlopp ur Gardasjön; 3,290 inv.
(1921). — P., medeltidens Piscaria, tillhörde
1405 Venezia, kom 1796 till Österrike och
1866 till konungariket Italien. Fästningen,
som numera saknar all betydelse, bildade n. v.
spetsen av fästningsfyrkanten vid
Minciolin-jen (P., Verona, Legnago och Mantova), vilken
under striderna i n. Italien upprepade gånger
spelade en avgörande strategisk roll. L. af P.
Peschi’ttha (P e s j i t o), syrisk bibelövers.,
se Bibelöversättningar, sp. 209.
Pese’ta (plur. pese’tas), myntenheten i
Spanien, i guldvärde likställd med
Frankrikes franc (före deprecieringen 1928).
Peshawar [pe/å’9], huvudstad i britt.-ind.
North-west Frontier province, vid en biflod
till Kabul, omkr. 30 km ö. om Khaibarpasset
(se d. o.); 104,452 inv. (1921). P. är av stor
strategisk betydelse, starkt befäst och
provinsens förnämsta garnisonsort. Betydande
handelsstad, mötesplats för karavaner från
Kabul och Bochara.
Peshwa [-/va’], ledande minister i det
forna marattiska riket. Se Maratter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
