Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peterwardein - Pethrus, Lewi - Pétion, Alexandre - Pétion de Villeneuve - Petit - Petit, Alexis Thérèse - Petita - Petit chou - Petit de Julleville - Petitess - Petition - Petitionera - Petition of right - Petitionsrätt - Petitio principii - Petit Journal, Le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
923
Pethrus—Petit Journal
924
varadin, stad och fordom betydande fästning
i Jugoslavien, vid Donau, mitt emot Novi Sad
(jfr d. o.), dit två broar leda över; 5,115 inv.
(1921). — P. intogs 1526 av turkarna och
återtogs 1688. Prins Eugen av Savojen vann
här 1716 seger över en turkisk armé.
Pethrus, Le w i, se Pingströrelsen.
Pétion [petiå’], Alexandre, president i
republiken Haiti (1770—1818). Hette eg. S
a-b è s och var mulatt, fick militär utbildning
i Frankrike, kämpade 1801—02 på franska
sidan mot negerupproret på ön, stred
sedermera mot Dessalines och var från 1807
president i den av honom grundade
mulattre-publiken i s. delen av Haiti (se vidare d. o.,
sp. 282). V.S-g.
Pétion de Villeneuve [petiå’ de vilnö’v],
J é r ö m e, fransk revolutionsman (1756—94).
Var advokat, satt i konstituerande
nationalförsamlingen 1789 och slöt sig där jämte
Buzot till
Robes-pierre. 1791 blev P.
mär i Paris, stödde
girondisterna i deras
strävan att störta
konungamakten och
underlät flera gånger
att tillräckligt
ingripa mot
upprorsele-menten. Vid
konunga-dömets störtande
sköts P. åt sidan
men invaldes i
konventet. Efter
giron-disternas fall 1793
flydde han från Paris och dog trol. genom
självmord. Personligen var han obegåvad
och uppblåst.
Petit (fr. petit, liten), en grad av
boktrycks-typer, som i kägeln håller fyra kvartpetit el.
åtta typografiska punkter samt står mellan
nonparelj och borgis. — Petit m e 11. (»p.
med mellanslag»), petitstil med raderna
åtskilda av ett mellanslag, begagnas i tidningar
ofta för lättare artiklar.
Petit [pøti’], Alexis Thérèse, fransk
fysiker (1791—1820). Han blev lärare 1810 vid
Lycée Bonaparte i Paris och 1815 vid
poly-tekniska skolan. P. studerade vätskors
egenskaper och undersökte olika ämnens
atomvärme, huvudsaki. i samarbete med P. L. D
u-1 o n g (se d. o. och K a t e t o m e t e r). J. T.
Petlta, lat. (plur. av petitum), önskemål;
anslagskrav, begärda anslag, särskilt om
framställningar av univ., akad. m. fl. hos K.
m:t om anslag till särskilda ändamål.
Petit chou (plur. petits choux) [båda poti’
fo’; sv. uttal petiju’], fr., »litet kålhuvud»,
lätt, rund bakelse, vars yta har sprickor,
liknande bladsömmarna på kålhuvuden (därav
namnet). D-e.
Petit de Julleville [poti’ do ^ylvi’l], Louis,
fransk litteraturhistoriker (1841—1900), prof,
vid Sorbonne. Gav fransk teaterhistoria fast
vetenskaplig grundval med sin »Histoire du
théätre en France» (5 bd, 1880—86),
sammanfattad i »Le théätre en France» (1889), och
redigerade »Histoire de la langue et de la
lit-térature frangaise» (8 bd, 1896—99). Kj. S-g.
Petite’ss, småsak, obetydlighet;
småaktig-het(er).
Petition (lat. petitio), framställning,
inne
fattande begäran om viss åtgärd, som riktas
till myndighet från samhällsmedlemmar, som
ej annorledes på grund av sin ställning ha
rätt till initiativ i politiska och
administrativa frågor. P. bör skiljas från sådana
meningsyttringar, som uttrycka blott en viss
uppfattning med avseende på förestående el.
vidtagna allmänna åtgärder; dessa
framställningar taga form av antingen resolution,
som stannar vid själva uttalandet av en
åsikt, el. adress (se d. o.), varigenom det,
som uttalats, skriftligen meddelas den, som
beröres av meningsyttringen. P. bör vidare
skiljas från besvär (se d. o.) såsom
judi-ciellt el. administrativt rättsmedel och a
n-sökan (se d. o.).
Petitionsrätten förutsätter alltid
myndighets skyldighet att taga kännedom om
gjorda hemställningar och pröva om däråt bör
lämnas uppmärksamhet. Petitionsrätt är
emellertid ingalunda alltid stadgad el.
uttryckligen i lag erkänd, så t. ex. ej i svensk
rätt. Men, såvida ej uttryckligt förbud
givits, förefinnes alltid en petitionsfrihet,
vilken skiljer sig från petitionsrätten blott
därigenom, att den icke förutsätter skyldighet
hos myndigheten att upptaga p. till prövning.
I vissa länder har petitionsrätten varit av
stor betydelse vid statslivets utveckling i
demokratisk riktning, så t. ex. i England och
Frankrike. Petitionsrättighetens utövning
tillhör medborgarna, en el. flera, samt även
lagligen auktoriserade samfund och föreningar.
Man äger vända sig med p. till regeringen
el. administrativ ämbetsmyndighet men ej till
domstol. P. kan stundom riktas även till
folkrepresentationen. I Sveriges R. O. stadgas
numera ej om petitionsrätt hos riksdagen, som
förhållandet var under frihetstiden, då p. till
riksdagen hade stor betydelse som
utgångspunkt för riksdagsbeslut. Däremot brukar
anses, att enl. R. F. § 89 riksdagen själv har
petitionsrätt hos konungen, då det där
förklaras, att fråga må i riksdagens kamrar väckas
om ändring i den ekonomiska lagstiftning,
som enl. samma § lagts i konungens hand.
§ 89 stadgar, att på riksdagens
hemställningar »konungen, sedan statsrådet däröver
blivit hört, göre det avseende han för riket
nyttigt finner». Rid.*
Petitionèra, inkomma med en petition (se
d. o.). — Petitionär, person, som
deltager i och undertecknar en petition.
Petition of right [piti’Jan ov ral’t], eg.
»ansökning om rätt», en besvärsskrift, som
engelska parlamentet 1628 överlämnade till Karl I
med anledning av hans olagliga styrelse. P.,
av konungen motvilligt bifallen 7 juni s. å.,
krävde bl. a.: inga nya skatter utan
parlamentets samtycke, inga tvångslån, inga olaga
häktningar och inga tvångsinkvarteringar.
Jfr England, sp. 858. P:s text är tryckt i
S. R. Gardiners »Constitutional documents of
the puritan revolution 1628—1660» (2:auppl.
1899). . Ä.S-n.
Petitionsrätt, se Petition.
Petitio princVpii, lat., fordran på
bevis-ningsgrund. —< Log., bevisningsfelet, att man
utan skäl antar det, som skulle bevisas. Felet
finnes påvisat redan av Aristoteles. S-e.*
Petit Journal, Le [lo poti’ $orna’l], tidning
i Paris uppsatt 1863 som opolitisk morgon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
