Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petit Journal, Le - Petit-maître - Petitorisk process - Petit Parisien, Le - Petjeneger el. Kangliturkar - Petjengaområdet - Petjerskij, A. - Petjora - Petkov, Dimitr - Petljura, Simon Vasiljevitj - Petra - Petraeus, Eskil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Petit-maitre—Petraeus
926
Klippgravar vid Petra.
Isistemplet i Petra.
tidning, erhöll till följd av sitt billiga pris
m. m. snart mycket stor spridning (se
Frankrike, sp. 970). Den fick senare mera
nationalistisk prägel och är nu främst
nyhetstidning, i politiskt hänseende oberoende
republikansk. Den äges av L. Loucheur (se d. o.)._
Petit-maitre [peti’-mä’tr; sv. uttal [-petimä’-tor],-] {+petimä’-
tor],+} fr., sprätt, modenarr; petig herre.
Petitörisk process, se Possessorisk
process.
Petit Parisien, L e [lo poti’ pariziå’],
tidning i Paris, gr. 1876, från 1880-talet till 1919
ledd av J. Dupuy (se d. o.), nu av dennes son
deputeraden P. Dupuy. Den är främst
småborgerlig nyhetstidning, i politiskt hänseende
partilöst republikansk och är en av världens
mest spridda tidningar.
Petjenèger el. Kangliturkar, turkiskt
nomadfolk, som redan vid vår tideräknings
början kan spåras i det inre av Asien.
Petje-negstammar uppträdde senare i trakterna
mellan Ural och Volga, varifrån de omkr. 860
undanträngdes mot v. av andra turkfolk. De
drevo då i sin tur undan magyarerna mot
Ungern och utbredde sig i s. Ryssland, där
deras minne ännu är bevarat i en del
ortnamn. Nära 200 år utgjorde de här en
ständig orosanledning för grannarna, tills deras
makt slutligen 1091 fullständigt bröts av
kej-sar Alexios Komnenos. De spridda
stamresterna uppgingo sedan efter hand i andra
omgivande folk, ss. ungrare och kumaner, och
försvunno på 1300-talet ur historien. G. Rqt.
Petje’ngaområdet, se P e t s a m o.
Petje’rskij, A., se M e 1 n i k o v, P. I.
Petjora [-å’-], flod i n. Ryssland, upprinner
på n. Urals v. sida och utfaller i Ishavet med
ett stort delta. Längd 1,580 km, flodområde
320,300 kvkm. Segelbar. Största bifloden är
Usa, från höger (720 km lång).
Pe’tkov [-åf], Dimitr, bulgarisk politiker
(1858—1907). Var under bulgariska krisen en
av Stambolovs trognaste anhängare, ägde hans
organ Svoboda och blev efter mordet på
honom 1895 ledare av hans parti. Såsom
borgmästare i Sofia moderniserade P. staden.
Under den makedoniska krisen 1903 blev han
inrikesminister och 1906 ministärens chef. P:s
hårdhänta sätt att upprätthålla ordningen
framkallade ett revolverattentat, som kostade
honom livet. H. B-n.
Petljura [-Ijo’-], Simon Vasiljevitj,
ukrainsk politiker, krigare (1879?—1926).
Relegerades av politiska skäl från
prästseminariet i Poltava, studerade sedan i Lemberg och
återvände 1905 till
Ukraina, där han blev
en av
socialdemokraternas främsta
publicister. 1917 blev P.
krigsminister i
ukrainska folkregeringen
(centralradan), jagade
bolsjevikerna ur
Ki-ev men kom i
konflikt med den av
tyskarna insatte
hetma-nen Skoropadskyj och
satt en kort tid i
fängelse. Dec. 1918
störtade han Skoropadskyj, blev chef för ett
direktorium, antog maj 1919 titeln hetman
men hade att kämpa mot bolsjeviker, polacker
och Denikins armé och nödgades draga sig
tillbaka till Galizien. 1920 samverkade han
med polackerna mot bolsjevikerna. P. bodde
sina sista år i Paris och mördades av en
judisk urmakare som hämnd för den
antisemitism han visat under sin makts dagar. A. A-t.
Pe’tra, grek., »klippa», edomiternas, senare
nabatéernas gamla huvudstad, nu i ruiner,
ligger i en av höga klippor omsluten dal, 74
km s. om Döda havet. Staden plundrades av
araberna på 600-talet och var sedan glömd,
tills den 1812 återupptäcktes av J. L.
Burck-hardt. Där finnas täml. väl bibehållna
praktbyggnader från 100—300-talet e. Kr. I
klippväggarna runt omkring äro uthuggna flera
rader gravkamrar, och i klippstaden ligger
bl. a. ett Isistempel med en rik fasad i
senromersk stil (se bild), uthuggen i den
rosenfärgade kalkstenen. Litt.: A. Musil, »Arabia
Petræa» (3 bd, 1907—08); G. Dalman, »P. und
seine Felsheiligtümer» (1908) och »Neue
Petra-Forschungen» (1912). JfrNabatéer. (P. L.)
Petraè’us, Eskil, biskop (1593—1657). Blev
1624 fil. adjunkt vid Uppsala univ. och
flyttade 1628 till Finland. P. blev 1630 lektor vid
gymnasiet,. 1634 kyrkoherde och domprost,
1640 teol. prof, vid den nyinrättade
akademien och dess förste rektor samt 1652 biskop,
allt i Åbo. Han hade huvudförtjänsten av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
