Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petrifikat - Petri fängslande - Petrini, Gulli, f. Rossander - Petrini, Märta - Petri stol - Petrogenes - Petrograd - Petrografi, Petrologi el. Bergartslära - Petroleter - Petroleum, Petroleomindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petri fängslande—Petroleum
933
men dock ej en fullt adekvat beteckning för
fossil (se F o s s i 1 i s a t i o n). K. A. G.
Petri fängslande (fe’stum S. Pe’tri ad
vi’n-cula el. in vi’nculis), i gamla sv. almanackan
»Petri fäng.», 1 aug., en fest, som firades
sedan 800-talet till minne av aposteln Petrus’
fängslande i Jerusalem av Herodes Agrippa I
och hans underbara befrielse (Apg. 12: 34),
urspr. måhända dock snarare till minne av
hans martyrskap i Rom. A. G-w.
Petrlni, Gulli, f. Rossander,
politiker (f. 1867 30/9). Blev fil. dr i Uppsala 1901
och var lärarinna i Whitlockska samskolan
och i Nya elementarskolan för flickor 1914
—28; sedan 1902 g. m. lektor Henrik
Pe-trini. Hon har gjort sig bemärkt som en
av de främsta kvinnliga politiska talarna
i Sverige och var en av stiftarna av
Föreningen Frisinnade kvinnor (numera Sv.
kvinnors vänsterförbund) och ordf, i Stockholms
Förening för kvinnans politiska rösträtt.
Skr.: »Om gasers utströmning genom
kapillärrör vid låga tryck» (1900; doktorsavh.),
»Kvinnorna och statsämbetena» (1911),
»Kvinnorösträttens riksdagshistoria i Sverige 1884
—1912» (1914). E. H-n.
Petrlni, Märta, operasångerska(f. 1866 18/s),
elev av Konservatoriet i Stockholm 1884—87
och av Bax i Paris 1888—89. Debuterade på
Kungl. teatern 1890 och sjöng sedan i Paris,
Bryssel och Milano. Hon var 1895—97
engagerad vid Kungl. teatern i Stockholm (Lakmé,
Nedda i »Pajazzo», Philine i »Mignon»
o. s. v.) och sedan i Ryssland och
Frankrike. 1900—03 tillhörde hon Leipzigs
stadsteater. Hennes vackra, välskolade röst har
kommit till utveckling särskilt inom
koloraturfacket. T. N.
Petri stol, påvestolen, emedan aposteln
Petrus antas ha varit Roms förste biskop.
Petiogenes, se Petrografi. — P e
tro-g e n é t i s k, bergartsbildande.
Petrogra’d, se Leningrad, sp. 997.
Petrografi (av grek. pe’tra, klippa, och
gra’-fein, skriva), Petrologi el. Bergart
s-1 ä r a, vetenskapen om bergarterna. Den
omfattar dels p. i inskränkt bemärkelse, näml,
bergarternas systematik och beskrivning,
deras uppträdande och utbredning, dels p
e-trogenes, som behandlar spörsmålen om
bergarternas (särskilt eruptivbergarternas)
bildning. Se vidare Geologi och
Mineralogi. N. Zn.
Petröleter, se Bensin.
Petroleum, Petroleumindustri.
Petroleum (av grek, pe/tra, klippa, och lat. o’leum,
olja), Bergolja el. Nafta är en i de
övre jordlagren förekommande brännbar olja.
Om råoljan se Bergolja, om dess
förekomst se O 1 j e f ä 11. Vanl. upphämtas
bergoljan genom grävning av brunnar el. borrning
av djupa hål. Grävning av oljebrunnar var
den äldsta metoden för oljans utvinning, och
på detta sätt har oljan sedan årh. uppsamlats
i Japan. Numera brukas nästan uteslutande
djupborrning, varvid man ofta går till
betydande djup (150—600 m och däröver).
Världens djupaste borrhål för p. finns (1931) i
Kalifornien och är uppmätt till 10.030 eng.
fot (omkr. 3.057 m). Den i jordens håligheter
inneslutna oljan står vanl. under högt tryck.
Vid borrning sprutar oljan därför ofta fon-
934
tänartat upp. Sedan den upphört att av sig
själv strömma ut, pumpas den upp. Råoljan
bearbetas sällan vid fyndorten utan ledes
genom långa rör (pipelines) av smidesjärn till
utskeppningshamnar eller direkt till
raffine-ringsverken (oljeraffinaderier). Transporten
över haven av såväl råolja som flertalet
flytande produkter därav sker i särskilt
konstruerade s. k. tankfartyg (se d. o.). — Från
bergoljegruvorna utströmma även stora
mängder brännbara gaser, s. k. naturgaser.
Dessa utgöras huvudsaki. av metan och
uppsamlas numera ofta samt ledas i rörledningar
till olika industriella anläggningar.
Flera teorier ha uppställts för att förklara
bergoljans bildning. En del av dessa söka
förklara oljans uppkomst ur rent oorganiskt
material, andra åter anse oljan ha uppkommit ur
förmultnande organiska rester. Den mest
sannolika av dessa teorier är den
Engler-Hö-f e r s k a. Enl. denna skulle bergoljan ha
bildats genom omvandling av makro- och
mikroorganismer, vilka inbäddats i havsavlagringar.
Vid de organiska ämnenas förruttnelse och
förmultning bortgingo under tidernas lopp de
flesta av deras organiska beståndsdelar med
undantag av de beständiga fett-, vax- och
äggviteämnena, vilka under årtusendenas lopp
omvandlats till bergolja. Många teorier ha
uppställts över hur denna omvandling skett.
Ingen av dessa är dock ännu allmänt antagen.
Antagl. har huvudmängden bergolja bildats
på ovan angivna sätt; säkerligen ha dock
mindre partier även uppkommit på annan väg.
De i p. ingående ämnena utgöras i
övervägande mängd av mättade kolväten (se K o
1-v ä t e n), men även omättade kolväten såväl
som organiska syre- och svavelföreningar ingå
däri. Amerikanskt och pennsylvaniskt p.
innehåller huvudsaki. metankolväten, ryskt
(kaukasiskt) p. består till 80 % av naftener (se
d. o.). Det sistnämnda innehåller även en del
bensolkolväten. Särskilt rik på dessa senare
kolväten är ostindisk och kalifornisk olja.
Bergoljan har varit känd och använd sedan
lång tid tillbaka. Vid Babylons och Nineves
uppbyggande använde man intorkad bergolja
som murbruk. Egypterna begagnade den vid
balsamering av sina döda. Den äldsta
uppgiften om bergoljans förekomst härstammar från
Herodotos. som 450 f. Kr. beskriver en brunn
i Sura i Persien, varur skulle erhållas harts,
salt och olja. Plinius beskriver, att i
närheten av Babylon ett harts kvällde fram ur
jorden, som hade stor frändskap med eld.
Även på många andra ställen i Gamla världen
funnos brinnande källor, vilkas olja användes
till fyllande av lampor. Flera i G. T. beskrivna
tilldragelser stå trol. i samband med p., t. ex.
Moses brinnande buske, Elias himmelsfärd,
den heliga elden på Sinai. Ehuru bergoljan
således har gamla anor, var det dock först på
1800-talet, som den fabrikationsmässigt
började utvinnas. Redan vid årh:s början var
bearbetningen i Baku i gång. I Nordamerika
började bergolja utvinnas först i mitten av
årh. Efter överste Drakes lyckade borrningar
vid Titusville i Pennsylvania 1859 tog
produktionen av p. snart stora dimensioner, särskilt
i Förenta staterna. I. B.
Efter världskriget yppades på många håll
farhågor för att jordens petroleumtillgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
