Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petroleum, Petroleomindustri - Petrologi - Petrolös - Petromyzon - Petronius, Gaius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
Petrologi—Petronius
936
inom överskådlig framtid skulle bli
uttömda. Utvecklingen har hittills icke
besannat denna åsikt. Nya oljefält ha alltjämt
öppnats, och oljeutvinningen utmärkes f. n.
(1931) av stark överproduktion. De
antaganden, som legat till grund för utförda
beräkningar av världens oljetillgångar, ha
upprepade gånger vederlagts av erfarenheten.
Säkert äro de högst betydligt större, än
tidigare uppskattningar låtit förmoda. G. H-r.
1923 representerade bergoljeprodukterna
halva värdet av bergshanteringens
världs-produktion, 1913 knappt en femtedel.
Produktionen har sedan dess ökats för varje
år med undantag för 1930, då på grund av
den då rådande depressionen en viss nedgång
märktes. År 1929 utgjorde
världsproduktio-nen av p. 206 mill. ton, d. v. s. nästan lika
mycket som all den under föreg. århundrade
utvunna oljan, 208,7 mill. ton. Till en början
nyttjades petroleum huvudsaki. till
belysnings-ändamål. Med förbränningsmaskinernas
införande fick det ännu större betydelse som
flytande bränsle. Införandet av flytande
bränsle har verkat revolutionerande på hela
värmetekniken. Framför allt utmärka sig
petroleumprodukterna för sitt höga
värmevärde (bergolja äger ett värmevärde av
10.000—11.000 värmeenheter, stenkol blott
7,000—8.000). De äro därigenom av stor
betydelse överallt, där upplagsplatsen för
bränsle är begränsad, ss. i maskindrivna
fartyg, automobiler och aeroplan. Genom den
förenklade skötseln vid flytande bränslen har
arbetspersonalen vid oljeeldning kunnat
inskränkas till ett minimum och effektiviteten
trots detta ökas.
Före användandet underkastas p. vanligen
en fullständig destillation (se d. o. och
Destillationsapparat). Härvid
överdestillerar först den s. k. 1 ä 11 o 1 j a n el.
petro-leumnaftan (råbensin), som genom vidare
destillation uppdelas i petroleumeter, lättbensin,
gasolja, gasolin m. m. (se B e n s i n och E 1
d-farliga oljor). Mellan 150° och 300° C
överdestillera bränn- och lysoljor.
Viktigast bland dessa äro dieselolja samt f
o-togen (spec. v. 0.75—0.88), vars färg är
svagt gulaktig; renad och blekt (se
Brännoljor) är den färglös (a s t r a 1 o 1 j a).
Mellan 300° och 350° övergå de s. k.
mellanöl j or n a, vilka huvudsaki. användas till
brännolja för motorer, oljeeldade pannor,
ugnar o. dyl. De oljor, som destillera över
350°, äro tjockflytande och smidiga och
lämpliga till smörjoljor (se Smörjmedel).
Des-tillationsåterstoden är alltefter mängden av
destillerad olja mer el. mindre tjockflytande
el. fast. Den avtappas i varmt tillstånd och
går i handeln under namn av m a s s u t, b
i-t u m e n, petroleumasfalt, o 1 j e r
e-c i d i u m.
De så erhållna huvudfraktionerna uppdelas
genom upprepade destillationer i underavd.,
varvid erhållas olika produkter, lämpade för
olika ändamål. För att få goda
petroleumprodukter är det dock ej enbart nog med
omdestillationer. De erhållna oljorna måste
också för många ändamål befrias från i dem
ingående omättade kolväten, syre- och
svavelföreningar m. m. Särskilt de omättade
föreningarna förhartsas lätt och kunna
här
vid missfärga och förtjocka oljan. För att
avlägsna dessa föreningar »raffineras» de
olika oljefraktionerna genom behandling med
rykande svavelsyra. Härvid angripas nästan
alla ämnen i dem, med undantag av de
mättade kolvätena, och övergå i ett tjockt harts,
syrehartset, vilket sjunker till bottnen
och kan avlägsnas. Den återstående oljan
neutraliseras och tvättas med rent vatten. —
Problemet att på konstgjord väg erhålla
flytande bränsle av petroleumartad beskaffenhet
har under senare år varit aktuellt, dels på
grund av tidigare farhågor för knapphet på
råolja, dels med hänsyn till vikten i
framtiden för ett land, som icke inom sina gränser
äger oljekällor, att vara oberoende av
importerade brännoljor och motordrivmedel. En
metod, som låtit mycket tala om sig i detta
avseende, är hydrering av kol, d. v. s. kolens
behandling med vätgas under tryck vid hög
temp. (150 atm. och 240° C). Härvid upptaga
kolen väte och övergå i väterikare, flytande
kolväten. Metoden kallas även
Berginförfa-randet efter sin uppfinnare, tysken Bergius.
Av 1 ton stenkol erhållas omkr. 0,49 ton
råolja, ur vilken genom fraktionerad
destillation kunna utvinnas 0,15 ton bensin, 0,28 ton
brännolja och 0.06 ton smörjolja. Enl. denna
metod framställes bensin i fabriksmässig
skala vid Leunaverken (se d. o.) i Tyskland.
Även andra metoder ha utarbetats. Så skall
ett flytande bränsle, kallat syntol, erhållas
genom reduktion av den i vattengas
förekommande koloxiden. Även ur den s. k.
låglein-peraturtjäran, som erhålles genom
torrdestil-lation av stenkol vid omkr. 500°, kunna
pe-troleumliknande produkter utvinnas (se
Stenkolstjära). Nämnda
ersättningsmedel (s. k. syntetiskt p.) spela dock ännu
icke någon roll för världskonsumtionen av
flytande bränslen. 1921 importerade Sverige
140.000 ton bränn- och mineraloljor, 1926
330.000 ton (därav omkr. hälften bensin) och
1930 686,300 ton, fördelade på följ, sätt:
bensin ............................. 411,500 ton
naturolja ........................... 39,400 »
oraffinerade brännoljor ..... 115.900 »
fotogen ............................. 78,600 »
smörj- och transformatoroljor 39,900 »
Sverige äger sedan 1929 ett oljeraffinaderi
för p. i Nynäshamn, numera utrustat även
med crackinganläggning. I. B.
Petrologi, se Petrografi.
Petrolös, mordbrännerska; särskilt om
kvinnliga mordbrandsanstiftare under
Pariskommunen (maj 1871).
Petromy’zon, zool., se Ne j on ögon.
Petronius, G a i u s, enl. Tacitus gunstling
hos Nero och »smakdomare», arbiter
elegan-tiarum, vid dennes hov. P. visade som
ståthållare duglighet och handlingskraft. Senare
råkade han i onåd och gav sig själv döden
(år 66 e. Kr.). Denne P. torde vara identisk
med P. A r b i t e r, författare till en i
fragment bevarad satirisk roman, skriven på
omväxlande prosa och vers. Huvudpartiet av de
bevarade fragmenten, »Cena Trimalchionis»
(»Trimalchios middag», utg. i sv. skoluppl. av
C. Cavallin, I, 1907; övers, av H. Andersson
i Schücks »Världslitteraturen», I, 1902—03;
övers, av E. Wester 1916), på prosa, bjuder
drastiska bilder av umgänges- och familjeliv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
