Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petrus Caroli (Per Karlsson) - Petrus de Bosco - Petrus de Dacia - Petrus’ evangelium - Petrus Johannis Gothus (Per Hansson Östgöte) - Petrus Jonæ (Helsingius) - Petruskors - Petruslitteratur - Petrus Lombardus - Petrus Olai (Olavi), 1. Petrus av Alvastra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus de Bosco—Petrus Olai
939
Linköping, 1555 kyrkoherde och
superintendent i Kalmar och tillhörde där hertig Eriks
nära förtrogna, liksom han räknades till Jöran
Perssons vänner. Efter Eriks tronbestigning
blev han medlem av Konungens höga nämnd
och underhöll från Kalmar en livlig
brevväxling med konungen, vari bl. a. hans intresse
för skolväsendet visar sig. Vid tiden för
Sturemorden vistades P. i Uppsala, och det
var omedelbart efter ett samtal med honom,
som konungen begick sina blodsdåd. P.
ansågs av Johan III och andra ha uppmanat
Erik till dråpet. Bl. a. härför blev P. efter
Eriks avsättning dömd till döden men fick
nåd och förvisades till Finland. 1570 återfick
han friheten, vann senare även Johans
ynnest och fick 1582 fullmakt på biskopsstolen
i Linköping. J. Th. W. (I. A.)
Petrus de Bo’sco, se D u b o i s, Pierre.
Petrus de Däcia, Peter från
(dominikanpro-vinsen) Dacia, religiös författare (f. trol. omkr.
1235 på Gotland, d. 1289). Inträdde före 1261
i dominikanorden samt studerade 1266—69 i
Köln och 1269—70 i Paris. 1271 tillträdde
han sin anställning som lektor
(undervis-ningsledare) i dominikanklostret i Skänninge,
där han ivrigt verkade för upprättandet av
ett kvinnligt dominikankloster, blev 1276
lektor i Strängnäs och 1280 i Visby, för vars
dominikankloster han blev prior trol. 1284.
Han var en försynt och trofast natur, mest
bekant för sin svärmiska hängivenhet för en
senare som lokalhelgon vördad begin i byn
Stommeln invid Köln (se Kristina från
S t u m b e 1 e n), med vilken han
sammanträffat under sin Kölnvistelse och sedan livet
igenom stod i korrespondens. P. skrev en för
medeltidsmystikens känsloliv synnerligen
upplysande levnadsbeskrivning över henne, »det
äldsta av någon svensk man författade större
arbete, som bevarats till vår tid» (Schück),
tr. 1707 i »Acta sanctorum» och kritiskt utg.
av J. Paulson i »Scriptores latini medii ævi
suecani», I (1896). — Litt.: H. Schück, »Vår
förste författare» (1916); K. Schiller, »Petrus
de Dacias helgonbiografi» (1926). (V. S-g.)
Petrus’ evangelium, se Petruslitteratur.
Petrus Johannis Gothus (Per Hansson
östgöte), författare, översättare och
förläggare (1536—1616). Var krympling efter en
pestattack i gossåren, kom 1568 som student
till Rostock och fann snart sitt uppehälle
som översättare och förläggare. Han
översatte och utgav dels i Rostock, dels i
Stockholm i olika upplagor nära 100 skrifter, mest
tyska uppbyggelseböcker, vanl. försedda med
företal av honom själv. Den tidigaste var
»Gudheliga bööner» (1572). Han översatte
även (1581) Augsburgska bekännelsen och
utgav ett par av de äldsta svenska
reforma-tionsskrifterna. Psalmerna n:r 469 i 1819 års
sv. psalmbok och 668 i 1921 års tillägg äro
övers, av P. — Jfr H. Schück, »P. J. G.» (i
»Till Hugo Geber», 1913) och »Den svenska
förlagsbokhandelns historia» (1923). K.B. W-n.
Petrus Jonæ, kallad Helsingius (från
Hälsingland) — till skillnad från sin namne
Petrus Jonæ Angermannus (från
Ångermanland), biskop i Växjö 1595—1630 —,
teolog (d. 1607). Inskrevs 1562 vid Rostocks
univ. och blev 1572 el. 1573 prof, i Uppsala.
P. ledde Uppsalateologernas motstånd mot
Jo
940
han III:s katoliserande tendenser. I en
predikan annandag jul 1576 slog han alarm mot
liturgien och satt i förvar på Svartsjö,
medan denna antogs av riksdagen (febr. 1577).
Efter en ny sammanstötning med konungen,
i nov. s. å., följde inkomstreduktion och
någon tids föreläsningsförbud. Då univ.
stängdes till följd av pesten 1580, bodde P. i sitt
prebende Fundbo. Han fängslades men rymde
1581 först till hertig Karl, sedan till
Tyskland och återkom 1583 till Nyköping, varefter
hertigen 1585 gjorde honom till kyrkoherde
där och 1586, till konungens stora förbittring,
till biskop i Strängnäs. Här arbetade P. ivrigt
för bättre kyrklig ordning (Örebro artiklar
1586) och mot liturgien (förkastad av stiftet
vid prästmötet i Strängnäs 1587). Fast och
värdigt ledde han sitt stift under den följ,
stormen (försvarsskrivelser mot konungen och
ärkebiskopen 1588—89). Först efter Johan
III:s död blev han biskopsvigd. Vid Uppsala
möte 1593, där han hörde till den ledande
kretsen, fick han föra sin sak till seger.
Senare utarbetade han med några andra
teologer ett förslag till reviderad
bibelöversättning (»Observationes strengnenses», 1600—
01). K. B. W-n.
Petruskors, se Kor s, sp. 1242.
Petruslitteratur. Till aposteln Petrus’ namn
har tidigt anknutits en omfattande
apo-kryfisk litteratur, av vilken större och
mindre fragment bevarats. Petru sakterna
berätta om Petrus’ strid med trollkarlen
Simon Magus och hans martyrdöd i Rom
under kejsar Nero. Skriften är av gnostiskt
ursprung och författad omkr. 200.
—’Petrus- och Paulusakterna berätta om
Petrus’ och Paulus’ gemensamma verksamhet
i Rom. — Petrus’ uppenbarelse
(Pe-trusapokalypsen), som en tid hade kanoniskt
anseende i fornkyrkan, skildrar hur den
upp-ståndne Jesus undervisar Petrus om himmel
och helvete. — Petrus’ evangelium,
författat omkr. 150, omfattar lidandes- och
uppståndelsehistorien och är en tendentiös
bearbetning av de kanoniska evangelierna. —•
Petrus’ predikan (kerygma) är
bevarad endast i citat hos kyrkofäderna; den
utvecklar den kristna monoteismen i motsats
till judendom och hedendom. — Litt.: E.
Hen-necke, »Neutestamentliche Apokryphen» (2:a
uppl. 1924); E. Preuschen, »Antilegomena»
(2:a uppl. 1905). A. Fr.
Petrus LombaTdus, kallad Magi’ster
sen-tentiärum, en av medeltidsskolastikens
inflytelserikaste teologer (d. 1160), f. i
Lom-bardiet, teologisk lärare i Paris, biskop där
1159. Sitt binamn har P. väsentligen fått
genom det stora dogmatiska verket »Libri IV
sententiarum» (omkr. 1152), där han med
omsorg samlat och ordnat vad den tidigare
dogmatiska traditionen hade att erbjuda. Det blev
medeltidens mest använda teologiska
studie-bok, utgångs- och anknytningspunkt för
skolastikens teologiska debatter. G. A-n.
Petrus Oläi (Olavi), den heliga Birgittas
biktfäder. 1. Petrus av Alvastra
(omkr. 1307-—90) var subprior i Alvastra
kloster. Intill Birgittas senare levnadsår var det
företrädesvis P., som tog vård om hennes
litterära produktion, detta ehuru han under
1350- och 1360-talet mestadels torde ha
vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
