Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pi - Piacenza - Piæ cantiones - Piaff - Pia fraus - Pia mater - Pianchi - Pianino - Pianist - Piano - Piano, Pianoforte, Fortepiano, Hammarklaver - Pianoforte - Pianola - Pianospelapparater, Självspelande pianon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piacenza—Pianospelapparater
965
approximationen av n erhölls av kineserna,
indierna, babylonierna och hebréerna (1 Kon.
7:23; 2 Krön. 4:2), vilka antogo talet vara
precis 3. Arkimedes fann genom att
undersöka omfånget av den cirkeln in- och
omskrivna regelbundna 96-hörningen, att n
22 223
måste vara mindre än y och större än -y-.
Under 1600-talet avancerade kunskapen om
n särskilt genom Ludolf van Ceulens
beräkning av detta tal med 35 decimaler:
3,14159265358979328846264338327950288.
Under 1700- och 1800-talet beräknades n ett
stort antal gånger med alltjämt ökad
noggrannhet. Den senaste beräkningen, utförd av
Richter, ger detta tal med 500 decimaler. —
n brukas inom matematiken och dess
tillämpningar som mått på den vinkel, som halva
cirkelperiferien upptager, el. 180 grader.
Enheten för vinklarna är därvid den båge, som
är lika stor som radien el. ■— = 57,2°,
vil-7t
ken enhet benämnes r a d i a n. K. Lmk.
Piacenza [piat fä’ntsa], befäst huvudstad i
italienska prov. Piacenza (2,576 kvkm, 292.729
inv. 1928), Emilien, nära Po, vid järnvägen
Milano—Bologna; 61,676 inv. (1928).
Biskopssäte. P. gör genom sina många kyrkor och
palats ett pittoreskt intryck. Den märkligaste
byggnaden är Palazzo municipale i
lombar-disk-gotisk stil, påbörjat 1281. Den förnämsta
kyrkan är katedralen (1100-talet). För
ungrenässanskyrkan San Sisto målade Rafael den
efter kyrkan uppkallade Sixtinska madonnan,
nu i Dresden (1745 såld till kurfursten
Fredrik II av Sachsen). Automobilfabrik,
sidenindustri m. m. — P. är forntidens Placentia,
blev 218 f. Kr. romersk koloni, viktig genom
sitt läge vid Via Aemilia och Poövergången.
Kom 1313 till släkten Visconti, 1545 till huset
Farnese och förenades med Parma.
Pi’æ cantiönes, lat., »fromma sånger», en
samling latinska skolsånger från Sverige och
Finland, utg. 1582 (2:a uppl. 1625; sedan
många andra). De flesta äro från medeltiden
och utgöra skolornas sångrepertoar under
1200- och 1300-talet. — Litt.: T. Norlind,
»Latinska skolsånger» (1909). T. N.
Pia’ff (fr. piaffe, eg. ståt), trav på stället,
se Ridning. — Verb: Piaffèra.
Pi’a fråus, lat., fromt svek, t. ex. bedrägeri
i kyrkans tjänst.
Pi’a mäter, anat., se Hjärnhinnor.
Pianchi, härskare i Etiopien (se d. o.).
PianVno, se Klaver och Piano.
Piani’st, pianospelare. — P i a n i’s t i s k,
utmärkande för det konstnärliga pianospelet.
Pia’no (förk. p), it., mus. 1.
Föredragsbe-teckning, som betyder svagt i tonstyrka;
m e z z o p i a’n o (mp), täml. svagt; p i a n
i’s-simo (pp, ppp), mycket svagt. — 2.
Musikinstrument (se nedan).
Pia’no, P i an o f o’r t e, Fortepi a’n o,
Hammar klaver, ett stränginstrument
av den liggande cittrans grundtyp med
tangenter och hammare, som anslå
strängarna. P. har framgått ur psalteriet, som
genom Pantaleon Hebenstreit på 1690-talet
betydligt förbättrades. Sannolikt efter
He-benstreits instrument konstruerade sedan
Bar-tolommeo Cristofori i Florens 1709 en
hammarflygel, som vidare förbättrades av G. Sil-
966
bermann i Sachsen. Intill 1750 användes blott
flygelformen, sedan byggdes hammarklaveren
även i rektangulär form (t a f f e 1) och i
slutet av årh. till 1800-talets mitt ofta i u p
p-rättstående flygelform. 1826
konstruerades det första p i a n i n o t (se vidare
Klaver). — Till p:s speciella företräden
framför de äldre klaveren (klavikord och
kla-vicymbal) hör framför allt pedalen
(fortepedalen), varigenom en anslagen ton efter
spelarens önskan kan dämpas el. ljuda efter. I
början var denna en knäpedal, som trycktes
upp av den spelandes högra knä. Fotpedalen
blev vanligare vid 1700-talets slut, och under
förra hälften av 1800-talet använde man ofta
flera fortepedaler och pianopedaler, ibland
ända till fem och sex. Innan instrumentet
trängt fullt igenom, kombinerades p. ej sällan
med klavicymbal el. orgel (om svenska dylika
se T. Norlind, »Från pianofortets barndom»,
i Sv. Tidskr. för Musikforskning 1922). P:s
främsta, ledande konsertform har alltsedan
Cristoforis dagar varit flygeln, vilken
särskilt på 1830- och 1840-talet betydligt
förbättrades i tonstyrka. För hemmen har dock
pianinot fått större betydelse. Ehuru i sina
väsentliga delar färdigt redan 1826 (genom
Wornum), dröjde det dock rätt länge, innan
det fullt undanträngde taffeln och den
upp-rättstående flygeln. Den senare försvann
omkr. 1850, men taffeln upphörde först omkr.
1880 att ha betydelse (de första svenska
pianinoinstrumenten annonserades 1849; den
sista svenska taffeln torde ha byggts 1880).
Av stor betydelse blev korsbesträngningen,
varigenom särskilt bassträngarna fingo ökad
tonstyrka. — Berömda pianobyggare äro:
Broadwood & sons i London, Streicher i Wien,
Bechstein, Blüthner i Tyskland, Steinway &
sons i New York, Érard, Pleyel, Herz i Paris.
Hornung & Möller i Köpenhamn, Hals i Oslo.
I Sverige: Malmsjö och Billberg i Göteborg,
östlind & Almquist i Arvika, Gustafson &
Ljungqvist i Norrköping (ovannämnda ingå
nu i a.-b. Förenade piano- & orgelfabriker,
Arvika), Nyström i Karlstad, Pettersson i
Herrljunga samt Hoffmann, Löfberg och
Svahnqvist i Stockholm. — Ett mekaniskt
spelat p. kallas autopiano.
För litt. om p. se Klaver. Om p:s
tekniska konstruktion se bl. a. J. Blüthner och
H. Gretschel, »Der Pianofortebau» (3:e uppl.
1909); om pianinot: O. Hildebrand, »Das
Pia-nino» (1905). — Pianoskolor av Hummel,
Kalkbrenner, Köhler, Lebert och Stark,
Rie-mann. T. N.
Pianofo’rte. Om pianoforte och hit gjorda
hänvisningar se Piano.
Pianola [-nä’la], mus., se
Pianospelapparater.
Pianospelapparater, Självspelande
pianon, mekaniska musikapparater, som, anbragta
intill ett piano, utföra musikstycken på detta.
Långt före piano och hammarklaver funnos
självspelande klavikord med vev. Redan på
1500-talet beskrivas sådana, och även i
Sverige voro sådana kända på 1600-talet. Sedan
hammarklaveret på 1700-talet kommit i bruk,
konstruerades överallt i Europa mekaniska
hammarklaver. Mera allmän betydelse fick
ett piano av 1842 i Frankrike med kringvevad
pappskiva. Av stor betydelse blev den pneu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
