Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pigment - Pigmentera - Pigmentfläck - Pigmenttryck (Koltryck) - Pihl, Carl Abraham - Pihlstrand, Ragnar - Pihlström, Anders - Piikis - Piip, Ants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
av överhuden (epidermis). De från denna
härstammande håren äro mer el. mindre
rikligt pigmenterade men avpigmenteras vid
tilltagande ålder (jfr Hud, sp. 79). E. Hgn.*
2. (Patol.) Uppträdande av p. som sjuklig
företeelse består i avlagring av färgade
substanser i kroppens vävnader, dels i celler, dels
utanför dem. Det vanligaste utifrån i
kroppen införda p. utgöres av kolpartiklar, som
i form av sot och damm inandas och
sedermera avlagras i första hand i lungorna.
Pigmentbildning av blodfärgämnet äger rum
oftast utanför blodkärlen, ss. vid större el.
mindre blödningar i kroppens vävnader, men
kan även försiggå inom blodkärlen. P. av
gallfärgämnesursprung uppträder vanligast,
när hinder för gallans avflöde från levern och
gallvägarna föreligger (se G u 1 s o t). Ännu
en form av patologiskt p. är den färgade
substans, som bildas av cellerna i vissa svulster
(melanosarko m). G. H.*
Pigmentèra (jfr Pigment), färga.
Pigmentfläck, med., se Leverfläck.
Pigmenttryck (Kol tryck), ett av A. L.
Poitevin 1855 uppfunnet, av J. W. Swan 1864
utarbetat fotografiskt kopieringsförfarande.
P. grundar sig på egenskapen hos en
blandning av bikromat och gelatin (kromatgelatin)
att vid belysning förlora sin ursprungliga
löslighet i varmt vatten (jfr Fotografi, sp.
877). Ett papper, som är överdraget med ett
skikt av gelatin, vari ett i vatten olösligt
färgämne (pigment) är inblandat, göres
ljuskänsligt (sensibiliseras) genom att
indränkas med kalium- eller
ammoniumbikromatlös-ning. Efter torkning belyses (kopieras)
papperet under ett fotografiskt negativ, varvid
skiktet på grund av den vid belysningen
bildade kromoxiden garvas, i den mån det
påverkas av ljuset. Efter kopieringen
uppmjukas papperet i kallt vatten och pressas med
hjälp av en gummirulle i kontakt med ett
likaledes i kallt vatten uppmjukat, med ett
garvat gelatinskikt överdraget papper
(över-föringspapper), varefter de båda
sammanpressade bladen läggas i varmt vatten. Därvid
upplösas de närmast det ursprungliga papperet
liggande, av ljuset icke påverkade och därför
fortfarande lösliga partierna av
färggelatin-skiktet, så att det ursprungliga underlaget
kan avlägsnas. Vid fortsatt behandling med
varmt vatten bortlöses allt lösligt gelatin,
medan det garvade blir kvar och kvarhåller det
däri inblandade färgämnet, varigenom en
positiv bild erhålles.
P. har stor praktisk användning. Det
återger utomordentligt väl negativets gradation,
och man kan erhålla positiva bilder i vilken
färg man behagar, då ju vilket i vatten
olösligt färgämne som helst kan användas som
pigment. Namnet koltryck (ty. Kohledruck,
eng. carbon printing, fr. procédé au charbon)
leder sitt ursprung därav, att vid
förfarandets första framträdande kol (tusch, kimrök,
bensvärta) nyttjades såsom pigment. — Vid
gummipigmenttrycket, vanl. kallat
gummitryck, är gelatinet ersatt med
gummi arabicum. Någon överföring
förekommer icke här, utan papperet behandlas direkt
efter kopieringen i vatten, som upplöser och
avlägsnar det av ljuset icke garvade
färg-bi-kromat-gummiskiktet. Gummitrycket har fått
Pigmentera—Piip
988
användning som konstnärligt fotografiskt
uttrycksmedel; det lämpar sig särskilt, då man
eftersträvar bredare, mera summariska
effekter. Genom att man kopierar samma bild på
ett och samma underlag två el. flera gånger kan
den korta gradation, som vidlåder det enkla
gummitrycket, avsevärt förbättras. Ett genom
en dylik upprepad kopiering erhållet tryck
kallas kombinationsgummitryck.
Bild 14 vid art. Fotografi visar en
reproduktion efter en enl. sistnämnda förfarande
framställd bild.
P. kunna även framställas på indirekt väg
genom att en på bromsilverpapper (se Fot
o-grafi, sp. 876) framställd silverbild i vått
tillstånd bringas i kontakt med ett
pigmentpapper, indränkt med en lösning, innehållande
bikromat, rött blodlutsalt och bromkalium. Då
blekes silverbilden, varvid samtidigt kromoxid
bildas, som partiellt garvar pigmentpapperets
gelatinskikt. Därefter dragas papperen isär,
och pigmentpapperet överföres på ett
överfö-ringspapper, varefter förfares som vid
vanligt p. Förfarandets uppfinnare, Thomas
Man-ly (1905), kallade det ozobromtryck; det
förbättrades 1919 av H. F. Farmer och
kallades av honom karbrotryck (namnet
sammansatt av de första stavelserna i eng. carbon,
kol, och bromide, bromid). Ett karbrotryck
återges vid art. Fotografi, bild 13. J. H-g.
Pihl, Carl Abraham, norsk
järnvägsman (1825—97). Fick sin tekniska utbildning
i Göteborg (Chalmersska slöjdskolan) och
England, återkom 1850 till Norge och blev
avdelningschef vid landets första järnväg.
1865 upprättades för honom befattningen som
teknisk chef för Norges järnvägsbyggnader,
och 1883 blev han dir. för banavd. i
järnvägarnas centralstyrelse. P. var ihärdig
be-kämpare av det smalspåriga systemet vid
järnvägsanläggningar i Norge. Led. av sv.
Vet.-akad. (1870). K. V. H.*
Pihlstrand, Ragnar, romanförfattare
under pseud. Lodbrok (1850—1914).
Prästvigd i Lund 1874, kyrkoherde i Everlöv 1890
-—1902, avsattes han 1902 för förskingring,
varefter han länge var bosatt i Förenta
staterna. Han utgav populära romaner:
»Fänrik Flinks minnen» (1881), »Fröken Bärfelts
hemlighet» (2 bd, 1882) m. fl.
Pihlström, Anders, karolin (1677—1729).
Blev fänrik vid Dalreg:tet 1707, deltog i
Karl XII:s fälttåg mot Ryssland 1708—09,
tillfångatogs vid Poltava, satt fången i
Ryssland till 1723 och fick vid hemkomsten
löjtnants titel. P. förde under fälttåget och i
fångenskapen en dagbok (tr. i Hist. Handl.,
bd 18, 1903), som i synnerhet genom sina
personaluppgifter om de svenska fångarna i
Ryssland är av stort värde. P. S-son.*
Piikis [pF-], fi. Piikiö [pi’-], socken i s. v.
delen av Åbo och Björneborgs län, Finland; 90
kvkm, 2,542 inv. (1930), finsktalande. O. Brn.
Piip [pip], A n t s, estländsk jurist och
politiker (f. 1884). Blev 1916 docent i
internationell rätt i Petersburg, 1917 led. av Estlands
lantdag och 1919 prof, i internationell rätt
i Dorpat. Okt. 1920—jan. 1921 var P.
ministerpresident (se E s 11 a n d, sp. 1084), jan. 1921—
nov. 1922 och dec. 1925—juli 1926
utrikesminister samt nov. 1923—nov. 1925 minister i
Washington.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
