Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Piłsudski, Józef - Piltdown - Pilulae - Pilularia - Pilum - Pilörtsläktet - Pimenta - Pimentel (Pimentelli), don Antonio Pimentel de Prado - Pimentelli - Pimp - Pimpernöt - Pimpinell - Pimpinella - Pimpinellsläktet - Pimpling - Pimsten el. Pimpsten - Pinaceae - Pinakel - Pinakoid - Pinakotek - Pinakrom - Pinakryptolgrönt, Pinakryptolgult - Pinar del Rio - Pinass - Pinatypi - Pincé - Pincenez - Pincering - Pincett, Fjädertång - Pindarer el. Pindari - Pindarisk - Pindaros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1001
Piltdown—Pindaros
1002
(1921) och J. Starczewski (1930), fr. av S. S.
Kingsland (1929) och J. de Carency (s. å.;
med bibliogr.). A. A-t.
Piltdown [pi’ltdåun], arkeologisk fyndort i
Sussex, England. Om där av paleontologerna
Ch. Dawson och Smith Woodward 1912 gjorda
skelettfynd se E u r o p a s r a s e r, sp. 1190.
Pi’lulae, lat., piller (se d. o.).
Piluläria, bot., se Marsiliaceae.
Pliuni, lat., spjut (se d. o.).
Pilörtsläktet, bot., se Polygonu m.
Pime’nta, släkte av fam. myrtenväxter. P.
officinalis (Eugenia pimenta) är ett högt, i
Västindien och Centralamerika vildväxande
och särskilt på Jamaica och i Ostindien i stor
skala planterat träd, vars torkade omogna
bärfrukter utgöra kryddpeppar. Se P e p p a r.
Pimente’1 (el. P i m e n t e’l 1 i), don
Antonio P. de Prado, spansk diplomat
(födelse- och dödsår okända). Han avgick i en
beskickning till Sverige 1652 och vistades där
till 1654. P. var en smidig och talangfull
världsman och vann genast drottning
Kristinas gunst i en grad, som väckte avund och
hat bland svenskarna och gav upphov till
rykten, att han var drottningens älskare.
Kristinas intima förhållande till P. berodde nog
huvudsaki. på att han var invigd i hennes
planer att abdikera och bli katolik; det gällde
för henne att för framtiden stå väl hos
Spanien, den katolska makten framför andra.
Men P:s mission vid svenska hovet stod även
i samband med det politiska närmande mellan
Sverige och de habsburgska makterna, som
försiggått i samband med westfaliska freden.
P. samarbetade i detta syfte delvis med
engelsmannen Whitelocke emot Frankrikes och
Hollands sändebud. Samtidigt med att P.
lämnade Sverige, avgick M. Palbitzki till
Spanien för att fortsätta förbindelsen, men genom
Kristinas abdikation avbröts den. Med
Kristina sammanträffade P. ånyo i Bryssel och
var närvarande, då hon där i hemlighet
julnatten 1654 avlade sin katolska
trosbekännelse. Han följde henne därefter till Bom
men lämnade henne 1656, då hon började
närma sig Frankrike. Sedermera tjänstgjorde
P. i Paris och förberedde å Spaniens vägnar
med kardinal Mazarin den s. k. pyreneiska
freden (1659). G. J-n.
Pimente’111, se P imen tel.
Pimp, zool., se E 1 r i t s a.
Pimpernöt, bot., se S t a p h y 1 e a.
Pimpine’ll, bot., se P i m pinel I släkte t.
Pimpine’lla, bot., se Anis och Back-anis.
Pimpine’llsläktet, Sanguiso’rba, hör till fam.
rosväxter och är i Sverige representerat av 2
(el. 3) arter, upprätta, 3—6 dm höga,
fleråriga örter med parbladiga blad och i
toppställt huvud sittande, små blommor med enkelt
hylle. S. minor, pimpinell, har grönaktiga
blommor; växer på torra backar, sällsynt
upp till Uppland. Bladen användes förr som
krydda, särskilt i rödvin (Bellmans »rött vin
med pimpinella»). S. officinalis, blodtopp,
har mörkröda blommor; växer i fuktiga ängar
på Gotland. Denna och andra arter odlas som
prydnadsväxter. G. M-e.
Pimpling, fiskemetod, som nyttjas för fångst
av abborre, lake, sik och röding, huvudsaki.
då is ligger. Redskapet utgöres av ett kort
spö el. snarare handtag, rev och en s. k.
p i r k el. p i 1 k. Denna består av en avlång
tennklump med krok och en röd filtbit. Fisket
sker genom att pirken omväxlande nedsänkes
nära bottnen och ryckvis åter uppdrages ett
kort stycke. Fisken dels nappar på kroken,
dels fastnar genom att kroken hugger tag
i kroppen. A-m.
Pimsten el. P i m p s t e n, en skum- el.
svampliknande, på grund av stark porositet
på vatten flytande form av glasiga
vulkaniska bergarter (jfr Vulkaniskt glas)
på Lipariska öarna m. fl. ställen. P. är till
färgen grå, vit el. gulaktig, ibland röd el.
svart, och brukas som poler- och slipmedel
antingen i hela stycken el. som pulver.
Pimstenstvål är tvål med inblandat
pulver av p. — T. ex. masugnsslagg får ibland
också utseende av p. N. Zn.
Pinäceae, bot., se Tallfamiljen.
Pinäkel (fr. pinacle), fial (se d. o.).
Pinakold, miner., se K r i s t a 11 s y s t e m.
Pinakotèk (grek, pinakothèke, av pfnax,
tavla, och thcke, förvaringsrum), rum el.
byggnad, där tavlor förvaras. Ett p. var i Äten
propyléernas (se A k r o p o 1 i s) n. v. flygel;
numera namn på två tavelgallerier i
München. M. Pn N-n.
Pinakrom [-krå’m], ett till isocyaninerna
hörande tjärfärgämne, som nyttjas i
fotogra-fien såsom optisk sensibilisator (jfr
Fotografi, sp. 873—875 och bild 10 d).
Pinakryptolgrönt, Pinakryptolgult [-tä’l-].
tjärfärgämnen, brukade i fotografien såsom
desensibilisatorer (se D e s e n s i b i 1 i s a t o r).
Pina’r del Rio [-öäl ri’å], huvudstad i prov.
P., på v. Kuba (se karta vid d. o.); 50,315 inv.
(1928). Tobaksexport.
Pina’ss (eng. pinnace, fr. pinasse), mindre,
skonerttacklat, segeldrivet örlogsfartyg; även
mindre slup till örlogsfartyg. ö-g.
Pinatypl (av grek. pi’nax, tavla, och ty’pos.
avtryck), av L. Didier uppfunnet och av E.
König 1905 närmare utarbetat fotografiskt
kopieringsförfarande, lämpat för
framställning av fotografier i naturliga färger, se
Färgfotografi, sp. 146.
Pincé [påse’], mus., knäppt; även lika med
mordent och pizzicato (se dessa ord).
Pincenez [päsne’], fr., stundom försvenskat
till pincené [pärjsnö’], eg. »näsklämma»,
ett slags glasögon (se ögon glas).
Pincèring, trädg., se Avknipning.
Pincett [ibland pärjsYt] (av fr. pincer, knipa,
nypa). Fjädertång,
tångliknande
metallinstrument, som nyttjas
av läkare, urmakare,
vid biologiska
undersökningar etc.
Pindärer el. Pindäri, förr indisk kast
av stråtrövare och marodörer. De uppträdde
först i maratthärarnas följe under krigen i
Dekkan i slutet av 1600-talet och levde
mest av plundring. Under hela 1700-talet
utgjorde de en landsplåga för hela Indien. P.
tillintetgjordes slutligen av generalguvernören
lord Hastings (se d. o.) under ett kort fälttåg
1817—18. J. Ch-r.
Pindärisk, i skalden Pindaros’ anda och stil.
Pi’ndaros (lat. Pi’ndarus), Greklands
stötste lyriker, f. omkr. 520 f. Kr. i Tebe i
Beo-tien, d. efter 442. P:s diktning tillhör
uteslu
Pincett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
