Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pirandello, Luigi - Piranesi, Francesco - Piranesi, Giovanni Battista - Pirat - Piraya, Pirancha, Karibfisk - Pirenne, Henri - Pirk el. Pilk - Pirkheimer (Pirkhaimer), Wilibald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1019
Piranesi—Pirkheimer
1020
Huvudet av Piraya, Pygocentrus piraya.
P:s konst. Att frigöra sig från formerna för
livet är möjligt endast för priset av livet
självt (se t. ex. romanen »Salig Mattias
Pascal», 1925; it. 1894). Den gamla
uppfattningen av karaktären som något enhetligt är
falsk; varje mänskligt väsen är ett formlöst,
motsatsfullt kaos, ur vilket den ena eller
andra latenta personligheten kan stiga upp
och vinna övervälde över de övriga. Det
finns ingen brygga mellan individ och
individ; var och en, mångfaldig och
motsägelsefull, är medelpunkt i sin föreställningsvärld
och känner ingen annan verklighet, än den
han bildar sig i skiftande gestaltning efter
stämningar och idéer. Det ges icke en rätt,
en logik, ett förnuft utan så många, som det
finns människor, och varje människa har så
många, som hennes växlande känsloliv
skapar; någon enhetlig, överindividuell
ståndpunkt finnes ej. Med utomordentlig
intensitet och rik uppfinningsförmåga har P
utvecklat sin åskådning; hans dramatik kan likväl
ej frikännas från att ofta nog ge intryck av
kyla, abstraktion och upprepning. — I sv.
övers, föreligga »Sex roller utan författare»
(1924); »Alla ha rätt», »För att skyla sin
nakenhet», »Henrik IV», »En till»,
»Anständighetens vällust» (alla 1925). Vidare må
nämnas »Diana e la tuda» (1£25), »L’amica delle
niogli» (1927) och »La nuova colonia» (1928)
samt romanen »Si gira» (1926). — Se monogr.
av F. Pafini (1928) och A. Tilgher, »Das Drama
Pirandellos» (1926). R-n B.
Pirane’si, Francesco, italiensk grafiker
(1756—1810), son till G. B. P. Han avslutade
jämte sina syskon faderns ofullbordade verk
och graverade själv ett stort antal nya blad
(»Tempi antichi», 1780—90, »Teatro
d’Erco-lano», 1783, m. fl.). P. var en tid svensk
konstagent i Rom, fick i uppdrag av
Reuter-holm att spionera på G. M. Armfelt i Italien
och arrangerade stölden av Armfelts hemliga
papper. P. belönades med en utnämning till
svensk minister vid påvestolen 1794 men
erkändes aldrig av påven och entledigades 1798
av Gustav IV Adolf. P. var en tid romerska
republikens sändebud i Paris samt därefter
gravör och tillverkare av terrakottaföremål.
— Litt.: F. Sander, »Francesco Piranesi,
svensk konstagent och minister i Rom»
(1880). (E. L-k.)
Pirane’si, Giovanni B a 11 i s t a,
ita
liensk konstnär (1720—78). Efter utbildning
till arkitekt (i Palladios riktning) i
hemstaden, Venezia, kom P. 1740 till Rom. Det är
hans verksamhet där som grafiker (teckningar,
etsningar, torrnålsraderingar), som gjort
honom berömd. P:s avbildningar av Roms
byggnadsminnen, som utkommo i flera
sviter, blevo av stor betydelse för
nyklassicismens utbredning. Den största samlingen är
»Le antichitä romane» (4 bd, 1756, 216 blad),
som av sonen Francesco P. (se d. o.) utgavs i
ny uppl. (1784), med tillägnan till Gustav III.
P:s mest populära samlingsverk är »Vedute
di Roma» (137 blad), ett monument över
1700-talets Rom, på vilket han arbetade från
1740-talet till sin död. Ett fantastiskt,
stäm-ningsrikt arbete är »Carceri d’invenzione»
(1740—1760-talet; se Grafisk k o n s t, bild
8). P:s verk ha utgivits i flera uppl. —
Monografier av A. Giesecke (1911), H. Focillon
(1918) och A. M. Hind (1922). E. L-k.
Pirat, sjörövare, fribytare; tjuv; (förr, i
Sverige) större tygväska.
Piraya [pira’ja], Pirancha,
Karib-f i sk, Pygoce’ntrus piray’a, en till fam.
karp-laxar (se d. o.) hörande, omkr. 30 cm lång,
med knivvassa tänder försedd, glupsk
rovfisk, hemma i Sydamerikas tropiska floder.
P. uppträder i flockar och anfaller däggdjur,
som råka i vattnet och vilka skeletteras inom
några ögonblick. P. är mycket fruktad av
badande. T. P.
Pirenne [pirä’n], Henri, belgisk
historiker (f. 18 6 2 23/i2). Var 1886—1930 prof, i
medeltida och belgisk historia vid univ. i Gent.
P. är den främste kännaren av Belgiens och
kringliggande trakters medeltida historia och
ett ledande europeiskt historikernamn. Hans
huvudverk är det utmärkta arbetet »Histoire
de Belgique» (6 bd, 1899—1926; går t. o. m.
revolutionen 1830). P. har bl. a. utgivit
kritiska upplagor av flera medeltidskrönikor och
»Bibliographie de 1’histoire de Belgique» (1893;
2:a uppl. 1902). Han utgav 1927 »Les villes
du moyen age» och 1928 »La Belgique et la
guerre mondiale». Om P:s fångenskap i
Tyskland 1916—18 se F r e d e r i c q, P., och
P:s »Souvenirs de captivité en Allemagne»
(1920). P. fick 1926 emottaga en stor
festskrift, »Mélanges d’histoire offerts å TI. P.»
(2 bd). Led. av sv. Vct.-akad. (1931). B. H-d.
Pirk el. Pil k, ett
fiskredskap (se d. o.,
sp. 498 och bild 5,
samt P i m p 1 i n g).
Pirkheimer (P i r
k-haimer), Wilibald,
tysk humanist och
statsman (1470—1530).
Tillhörde en gammal
nürnbergsk
patricier-släkt, studerade
rättsvetenskap vid
italienska univ., invaldes
1496 i Nürnbergs råd
och visade sig
outtröttligt verksam för
stadens väl. P. satt
även i kejsarna
Maximilians och Karl V:s
råd. Han stod i nära
förbindelse med de
Wilibald Pirkheimer.
Kopparstick av A. Diirer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
