Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pirkheimer (Pirkhaimer), Wilibald - Pirmasens - Pirna - Pirog (båt) - Pirog (pastej) - Pirogov, Nikolaj Ivanovitj - Pirola - Piron, Alexis - Piroplasmos - Pirot - Pirquet, Clemens von - Pirro, André - Piruett - Pirålar - Pisa (Grekland) - Pisa (Toscana)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1021
Pirmasens—Pisa
1022
stora humanisterna, konstnärerna och
reformatorerna. Åt reformationens idéer ägnade
han i början mycken sympati men ryggade
senare tillbaka för deras våldsamma
verkningar i Tyskland. P. skrev åtskilliga
politiska och historiska arbeten, bl. a. en elegi
över A. Dürers död. — Litt.: F. Roth, »W. P.»
(1887); P. Drews, »W. P:s Stellung zur
Reformation» (s. å.). Om P:s ställning till den
bekanta satiren »Eckius dedolatus» jfr H.
Rupprich, »Der Eckius Dedolatus und sein
Verfasser» (1931). (O. W-n.)
Pi’rmasens, stad i s. v. Pfalz, Bayern, 18 km
s. ö. om Zweibrücken; 42,750 inv. (1925).
Betydande centrum för sko- och läderindustri.
Pi’rna, stad i ty. fristaten Sachsen, vid
Elbe, 17 km ö. om Dresden; 30,475 inv.
(1925). Vacker kyrka och rådhus från
1500-talet. P. är den förnämsta utförselorten för
Elbesandsten, som brytes i trakten.
Konst-silkesindustri. — IP. gav sig 1756 en
sachsisk här, 13,000 man, åt Fredrik II.
Pirog [-rå’g] (sp. piragua, efter ett
kari-biskt ord), namn på primitiva folks båtar.
Urspr. betecknades därmed en farkost,
bestående av en urholkad trädstam (ibland försedd
med bord), hos kariber o. a. indianfolk, sedan
även i Söderhavet. Mellan p. och kanot göres
numera vanl. ingen skillnad. K. G. L.
Pirog [-rä’g], rysk nationalrätt, ett slags
pastej, fylld med fisk, kött, kål, svamp el.
ägg. D-e.
Pirogov [-rå’gøf], Nikolaj Ivanovitj,
rysk kirurg (1810—81). Blev 1836 prof, i
Dor-pat, 1841 i Petersburg, deltog som
militärläkare i flera krig, bl. a. Krimkriget, och hade
även olika uppdrag inom
undervisningsväsendet, bl. a. som inspektor för i Tyskland
studerande ryssar. P. var en mycket
framstående krigskirurg, särskilt berömd för en
efter honom uppkallad fotoperation,
reformerade den militära sjukvården och skrev en rad
vetenskapliga arbeten. Biogr. bl. a. i »Archiv
für klinische Chirurgie» (1907).
Pi’rola, bot., se Vintergröna.
Piron [pirå’], Alexis, fransk författare
(1689—-1773). P. var en av 1700-talets
flitigaste författare av s. k. poésies fugitives,
fruktad i alla läger för sina kvicka epigram.
Berömda äro hans utfall mot Voltaire och
Franska akad., dit han invaldes 1753 men ej
tilläts taga inträde. Som dramatiker hade P.
stor framgång med lustspelet »La
métroma-nie» (1738; »Metromanien», övers, av Leopold
1808). Han skrev också tragedier, bl. a. en
om Gustav Vasa (1733). Kj.S-g.
Piroplasmos [-å’s], vetcr., sjukdomsgrupp,
framkallad av en art av släktet Piroplasma
(Babesia; se d. o.) bland protozoerna. E. T. N.
Pi’rot [-råt], stad i ö. Jugoslavien, vid
järnvägen Nis—Sofia, 23 km från bulgariska
gränsen; 10,462 inv. (1921). Berömd tillverkning av
mattor. Vid P. besegrade bulgarerna under
furst Alexander 26—27 nov. 1885 serberna.
Under världskriget innehades P. okt. 1915—
okt. 1918 av bulgarerna.
Pirquet [-kè’], Clemens von, frih.,
österrikisk läkare (1874—1929). Blev prof, i
barnsjukdomar 1909 i Baltimore och 1911 i Wien.
P. påvisade barntuberkulos genom
hudreaktion och var framstående näringsforskare
(»System der Ernährung», 4 dir, 1917—20).
Pirro [-å’], André, fransk
musikskriftställare (f. 1869). Blev lärare vid Schola
can-torum i Paris 1896 och prof, vid Sorbonne
1913. P. har skrivit en biogr. (1906) m. fl.
verk om Bach samt biografier över D.
Bux-tehude (1912), H. Schütz (1913) m. fl. T. N.
Pirue’tt, svängning runt på tåspetsen;
danssteg på tåspetsarna, utan att den
dansande ändrar plats; ridk., hastig
helomvänd-ning i galoppsprång under ridning i högre
skolan. — Verb: Piruetter a. B. C-m.*
Pirål, Myxine glutinosa.
Pirålar, Myxinldae, fam. av
ryggradsdjurgruppen rundmunnar (se d. o.). Kroppen är
ålliknande och saknar fjäll. Den
springfor-made sugmunnen är omgiven av fyra par
korta skäggtömmar. På huvudet ligger en
oparig näsöppning, som öppnar sig i
gältarmen. Ögonen äro övervuxna av huden. P.
leva i havet på några tiotal m djup, där de
ligga nedgrävda i leran. Vid Sveriges
västkust lever p i r å 1 e n, Myxine glutinosa, som
är blekt köttröd och når en längd av 50 cm.
Pirålen är hermafrodit så tillvida, att unga djur
tjänstgöra som hanar, äldre som honor. Den
livnär sig huvudsaki. av döda fiskar men
borrar sig stundom in i fiskar, som fastnat
på krok, och förtär dem. T. P.
Pisa, forngrekisk stad, se Elis.
Pi’sa. 1. Provins i Toscana (se d. o.), mell.
Italien, vid Liguriska havet; 2,442 kvkm,
334.224 inv. (1928). — 2. Huvudstad i it.
prov. P., vid Arno, 10 km från Liguriska
havet; 77,105 inv. (1928). Ärkebiskopssäte.
P. är en stillsam landsortsstad (La cittå
morta, den döda staden). Kemisk och
metallurgisk industri; uppblomstrande
bomullsindustri. Handel med trädgårdsprodukter
(blomkål) fiån de talrika
handelsträdgårdarna på den omgivande slätten.
Den muromgivna staden har en nästan
kvadratisk stadsplan och delas i två hälfter av
Arno, över floden leda fyra broar. Vid den
äldsta, Ponte di mezzo, ligga på s. stranden
Loggia del Mercato (början av 1600-talet), där
en del av statsarkivet inrymts, och det
gotiska Palazzo Gambacorti. I v. och n. v. ligga
univ. (gr. 1338; 798 stud. 1929) och
universitetsinstitutionerna samt den 1544 anlagda
botaniska trädgården. I stadens n. v. hörn bilda
Piazza del Duomo med domkyrkan,
kampani-len och baptisteriet samt Campo santo en
sällsynt monumental helhet. Domen, en
femskep-pig basilika med treskeppigt tvärhus,
grundlädes 1063 efter ritningar av en grekisk
arkitekt. 1250—70 förlängdes kyrkan åt v. och
uppfördes nuvarande västfasaden. Kyrkans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
