Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pisano, Nino - Pisarev, Dmitrij Ivanovitj - Pisatis - Pisaurum - Piscator - Piscator, Erwin - Pisces - Pischel, Richard - Piscicola - Piscina - Piscis auratus - Pisemskij, Aleksej Feofilaktovitj - Pisides, Georgios - Pisidien - Piska - Piskmask - Pisksnärtormar - Piso, familj - Pisolit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1027
Pisarev—Pisolit
1028
(t. ex. Saltarelligraven i Santa Caterina i
Pisa) samt madonnor. Möjl. är han också
mästare till den vackra gruppen av den
ridande S :t Martin och tiggaren på San
Mar-tino i Lucca. H. C-l.
PPsarev [-of], D m i t r i j I vano vi t j,
rysk kritiker (1840—68). Dömdes 1862 för en
recension i en illegal tidning till 41/2 års
fängelse och skrev i
Peterpaulsfästningen
sina mycket
uppmärksammade litteraturstudier. Liksom
Ba-zarov i Turgenjevs
»Fäder och söner»
fördömde P. all idealism
och esteticism,
metafysik och kult av den
rena poesien. Han
införde den
naturvetenskapligt färgade
realismen i Ryssland och
ville, att litteraturen
skulle verka i livets och samhällets tjänst.
I sin kritik sköt han ofta över målet men
vann många anhängare bland tidens ungdom.
Sami. skr. 1894 (6 bd; flera uppl.). Ry.
monogr. av E. Solovjev (flera uppl., bl. a.
1922) och V. Kirpotin (1929). Jfr E. Frisch,
.»Russische Kritiker» (1921). A. A-t.
Pisätis, se Elis.
Pisåu’rum, se P e s a r o.
Piscätor, se V i s c h e r, C h.
Piscätor, Erwin, tysk regissör och
teaterledare av judisk börd (f. 1893). P. är en
ytterst fantasifull men oberäknelig och mot
diktverkets stil och tendens ofta hänsynslös
regissör, som efter
modernaste ryska
mönster i politisk
propaganda av
kommunistisk natur ser
teaterns främsta mål.
Han väckte 1926
sensation och strid med
sin iscensättning av
iSchillers
»Rövarbandet» i modern kostym
på Staatstheater i
Berlin, var sedan
regissör vid
Volksbüh-ne, ledde 1927—28
Theater am Nollendorfplatz och har sedan
verkat som regissör vid olika teatrar i
Berlin. P. har utgivit »Das politische Theater»
(1929). G. K-g.
PFsces. 1. (ZooZ.) Se Fiskar. — 2.
(Astron.) Se Fiskarna.
Pi’schel, Richard, tysk sanskritist (1849
—1908). Var 1875—85 prof, i sanskrit i Kiel,
1885—1902 i Halle och från 1902 i Berlin.
Särskilt på vedaexegesens och
präkritdialek-ternas område lämnade P. mycket viktiga
bidrag; hans verk lida dock stundom av hans
ytterst polemiska stil. Bland hans skrifter
må nämnas »Hemacandras Grammatik der
Prakritsprachen» (2 bd, 1877—80), »Vedische
Studien» (3 bd, 1889—1901; tills, m. K. F.
Geldner), »Grammatik der Prakritsprachen»
(i »Grundriss der indo-arischen Philologie»,
1: 8, 1900), »Leben und Lehre des Buddha»
(1906; 2:a uppl. av H. Lüders 1910). K. F. J.*
Piscina i Heda kyrka,
Östergötland.
PiscFcola, zool., se I g 1 a r.
Piscina, lat. (av pi’scis, fisk), eg. fiskdamm,
urspr. det fornkristna dopkaret. Under
medeltiden var p. den stenskål, vari det vatten
tömdes, som
nyttjades för de heliga
tvagningarna el. vid
de heliga kärlens
skölj ning. P. hade
ofta sin plats i en
stundom rikt
utsirad nisch nära
altaret. (Hg Pl.)
Pi’scis aurätus,
astron., se
Svärdfisken.
Pi’semskij, Al
ekse j
Feofilakto-vitj, rysk
författare och publicist
(1820—81). Skrev
realistiska,
pessimistiskt färgade
romaner, särskilt om
olyckliga
äktenskap. Mest bekanta
äro »Ty siat ja dusj»
(Tusen själar; 1858),
en skildring av en
kall streber på
Nikolaus I:s tid, och
»Vzbalamutjennoje
more» (Det upprörda havet; 1863), med
snärtar åt de liberala. P. skrev ock skildringar
ur folklivet och dramer, av vilka »Gorkaja
sudbina» (Ett bittert öde; 1858), Rysslands
första bondedrama, fick stor framgång. Sami,
skr. i 8 bd 1912. Fyra romaner ha översatts
till sv. (1890—1914). Ry. monogr. av I.
Iva-nov (1893). A. A-t.
Pisldes, G e o r g i o s, se Bysantinska
litteraturen, sp. 362.
Pisldien (grek. Pisidi’a), forntida landskap
i s. delen av Mindre Asien, omedelbart n. om
Pamfylien, fruktbart men svårtillgängligt.
Invånarna voro begivna på plundringståg ännu
under den romerska tiden. J. F. N.*
Piska, se K ö r n i n g.
Piskmask, Trichoce’phalus di’spar, till
maskgruppen nematoder (se d. o.) hörande, omkr.
4 cm lång inälvsparasit hos människan. Med
främre ändan, som är utdragen till en fin
tråd, sitter djuret inborrat i tarmväggen. P.
är ofarlig, om den ej, som undantagsvis
inträffar, uppträder i större mängd hos en person,
då den framkallar svårartad anemi. T. P.
Pisksnärtormar, zool., se Trädormar.
PIso, familj av den romerska plebejiska
gens Calpurnia. — Lucius C a 1 p u
r-n i u s P. (F r u g i) föranledde 149 f. Kr.
som folktribun inrättandet av en domstol —
den första av Roms ständiga
kriminaldomstolar — för mål ang. ståthållares övergrepp i
provinserna. Hans krönikeverk »Annales» var
en av Livius’ källskrifter. — Lucius C a
1-purnius P. Caesoninus, fader till
Caesars sista maka, Calpurnia, var konsul
året för Ciceros landsflykt (58 f. Kr.) och
mest känd genom dennes grovt smädande tal
»mot Piso». Om Gaius Calpurnius P.
se N e r o, sp. 889. (E. St.)
Pisolit, geol., se O o 1 i t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
