Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pison - Pissarro, Camille - Pissodes - Pist - Pistacia - Pistia - Pistill - Pistola - Pistol (kniv, dolk, handeldvapen) - Pistol (mynt) - Pistong - Pistoria - Pistyan - Pisuerga - Pisum - Pita - Pitaka - Pitanga - Pitaval, François Gayot de - Pitcairn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Pison—Pitcairn
1030
Pison, flod, se Eden.
Pissarro [pisarå’], 0 a m i 11 e, fransk
målare (1830—1903). P. målade till en början
landskap, buvudsakl. påverkad av Corot, samt
tog även intryck av Courbet och Millet i sin
framställning av normandisk natur och av
bondelivet. En tids vistelse i England under
kriget 1871 utvecklade hans blick för de
at-mosfäriska fenomenen, och på 1870-talet
övergick han till ett impressionistiskt
behandlingssätt och analyserade först och sist
solljusets och luftens verkan på
naturföremålen. Han målade lantliga motiv, arbetet i
jorden, trädgårdar och stadsbilder (se I
m-pressionism, bild 3). P. var även
framstående grafiker. — Hans son L u c i e n P.
(f. 1863) är likaledes impressionistisk målare
men mest känd på träsnittets och
bokutstyrselns områden. — Litt.: L. Delteil, »C. P.,
Alfred Sisley, Auguste Renoir» (»Le
peintre-graveur illustré», 17, 1923); A. Tabarant,
»P.» (1924). G-gN.
Pissödes, zool., se T a 11 v i v 1 a r.
Pist (av fr. piste, spår), plattform el. matta,
varpå tävling i fäktning äger rum.
Pista’cia, släkte av fam. Anacardiaceae. I
Medelhavsländerna växa fem hithörande
arter, små träd el. buskar med glatta, vanl.
parbladiga blad och små enkönade blommor i
klasar samt stenfrukt. De omkr. 1,5 cm långa,
invändigt gröna el. gula, oljerika fröna av
P. vera, pistachemandel, äro
välsmakande; de användas i Sydeuropa som
dessertfrukt (p i s t a c i e r), i Sverige mest till
konditorivaror. Från P. Lentiscus fås ett
välluktande harts, m a s t i x (se d. o.). G. M-e.
Pi’stia, aracésläkte med en art, P.
stra-tiotes, en på vattnet fritt simmade ört med
i rosett ställda blad. Den växer i tropiska
länder; odlas i botaniska trädgårdar. G. M-e.
Pisti’11, angiospermernas honliga könsorgan,
består av ett el. flera fruktblad (karpeller).
Dessa sammanfattas, oberoende av byggnad
och antal, under namnet gynaeceum.
Fruktbladen kunna antingen vara fria från
varandra el. sammanväxta. I förra fallet har
blomman lika många pistiller som fruktblad,
i det senare endast en p. Den nedersta,
utvidgade och ihåliga delen av p. kallas
fruktämne (ovarium). Detta är i den enbladiga
p. vanl. enrummigt men kan genom
uppkomsten av skiljeväggar bli flerrummigt. De
fler-bladiga p. äro enrummiga, när endast
fruktbladens kanter äro sammanväxta. Om
karpel-lerna äro starkt inböjda, så att deras kanter
mötas i blommans mitt och deras
ryggpartier delvis äro hopväxta, får fruktämnet lika
många rum, som det har fruktblad. Genom
sekundära skiljeväggar kan antalet rum ökas,
övriga delar av p. äro stiftet (stylus) och
märket (stigma). Stiftet, som vanl. är långt
och smalt, saknas hos åtskilliga växter.
Enbladiga (apokarpa) p. ha ett enda stift och
ett märke, flerbladiga kunna även ha ett
stift men ha ofta flera. Märket tjänar till
att mottaga ståndarmjölet vid pollinationen
och är därför klibbigt, vårtigt el. hårigt. Se
även Fröfäste och Fröämne. K. A.
Pistoia [pistå’ja], huvudstad i den 1927
bildade it. prov. P. (736 kvkm, 212,030 inv.
1928). n. Toscana, 34 km n. v. om Florens;
75 988 inv. (1928). Biskopssäte. Bland
sta
dens många kyrkor märkes domen (från
1100-talet) med baptisterium (1339 ff.) och
en berömd altaruppsats av silver. Kyrkan
Sant’ Andrea har en predikstol, ett praktverk
av G. Pisano (se bild vid d. o.). Palazzo del
Comune, med museum, är uppfört 1294—1385
i ital. gotik. Sjukhuset Ospedale del Ceppo
(från 1277) är bekant för sina reliefer i
terra-kotta. Livlig metall-, maskin- och
sidenindustri; av gammalt berömd tillverkning av
pistoler. M.
P., forntidens Pistoria, bekant genom
Cati-linas och hans anhängares nederlag (62 f. Kr.),
besegrades 1306 av Florens och Lucca och
måste 1351 giva sig under Florens, vars öden
det sedan delade. I P. hölls 1786 under
ledning av biskopen av P., Scipione de’ Ricci
(1741—1810), en stiftssynod i syfte att
reformera den toscanska kyrkan. De där fattade
besluten fördömdes av påven Pius VI genom
bullan »Auctorem fidei» 1794. Ä. S-n.
Pistöl (fr. pistolet, sp. pistola, it. pistola,
pistolese, d. v. s. »från Pistoia»), ett slags
jaktkniv, dolk, sedermera kort
handeldvapen för e n hand, nu namn på de
automatiska vapnen av detta slag. Se H a n d
eldva p e n, sp. 450 och bild 30. G. af W-dt.
Pistöl (fr. pistole, it. pistoia). 1. Äldre
franskt, från Spanien på 1600-talet
inkommet guldmynt, som i allm. gällde = 10 livrés
tournois. Av 1 mark (22 karats) guld slogos
341/2 pistoler. Detta mynt ersattes i
Frankrike från 1640 av louisd’or (se d. o.). — 2.
Äldre italienskt guldmynt.
Pisto’ng. 1. Föråldrad benämning på kolv
el. kanna. Se K o 1 v 3. — 2. Pumpventil på
mässingsinstrument.
Pistöria, se Pistoia.
Pistyan, se P i e s t’a n y.
Pisuerga [pisoä’rga], högerbiflod till Duero
i n. Spanien; 250 km lång.
PFsum, bot., se Ärter.
PPta, bot., se A g a v e.
Pifaka, se Buddism, sp. 182.
Pita’nga, bot., se Eugenia.
Pitava’1, Frango is Gayot de, fransk
rättslärd (1673—1743). Utgav en stor
samling skildringar av märkliga rättegångar och
kriminalfall, »Causes célèbres et
intéressan-les» (22 bd, 1734—45). Ny uppl. och forts,
ut-gåvos av Frangois Richer (22 bd, 1772—88).
Med P. till förebild ha tyskarna J. E. Hitzig
och W. Häring (se d. o.) utgivit samlingen »Der
neue Pitaval» (36 bd, 1842—65; bd 31—36
utg. av A. Vollert, som utgav ny serie i 24
bd 1866—91). En »Pitaval der Gegenwart»,
utg. av R. Frank, G. Rosoher och H. Schmidt,
utkom 1903—14 i 8 bd. Framställningssättet
växlar i olika redaktioner av P. från sakligt
refererande till nästan novellistiskt.
Pitcairn [pftkäen], engelsk ö i Stilla
havet, s. Polynesien (se karta vid O c e a n i e n),
på omkr. 130° v. Igd; 5 kvkm, 174 inv. (1921).
Invånarna på ön, som upptäcktes 1767 och då
var obebodd, äro avkomlingar till deltagarna
i ett myteri 1789 på engelska fartyget
»Boun-ty» (se därom B 1 i g h). Några av dessa jämte
polynesiska kvinnor kommo 1790 från Tahiti
till P., och där uppstod efter en tids anarki
ett patriarkaliskt styrt samhälle under
ledning av John Adams (d. 1829). För den yttre
världen blev kolonien känd först 1808 genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
