Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Pius X (påve, Giuseppe Sarto) - 11. Pius XI (påve, Achille Ratti) - Piva - Pix - Pi y Margall, Francisco - Pizarro, Francisco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1045
Pivå—Pizarro
1046
skilsmässan mellan stat och kyrka. 1906
fördömde P. genom bullan »Vehementer» denna
skilsmässolag och förbjöd Frankrikes
katoliker att bilda kultföreningar.
De påvliga förordningarna utkomma
alltsedan 1909 i den officiella »Acta apostolicæ
sedis» (förut i den icke officiella »Acta
sanctæ sedis»). De viktigaste ha publicerats
i »Rundschreibm unseres H. Vaters Pius X.,
deutsch und lateinisch». — Litt.: A. M.
Mi-cheletti, »Jus Pianum» (1914); biogr. över P.
av A. de Waal (1904; på fr.), J. Schmidlin
(1903; på ty.), A. Hoch (1907; på ty.); M.
Pernot, »La politique de Pie X 1906—10» (1910);
N. Hilling, »Die Reformen des Papstes P. X.
auf dem Gebiete der kirchenrechtlichen
Ge-setzgebung» (3 bd, 1909—15); Hj. Holmquist,
»Påvedömets historia 1800—1920» (1920); R.
Bazin, »Pie X» (1928). Se även litt. till
K u r i a och Modernism.
11. P. XI (f. 1857 31/5; påve från 1922)
är av en ansedd silkesspinnarsläkt och hette
urspr. Achille Ratt i. Prästvigd 1879,
blev han efter avlagd doktorsgrad i Rom
lärare i andlig
vältalighet och dogmatik i
Milano 1882,
under-bibliotekarie 1888 och
prefekt för
Ambrosi-anska biblioteket i
Milano 1907.
Samtidigt var han kaplan
för ett nunnekloster
och sysslade som
sådan även med
religionsundervisning. Han
vann rykte som en
skicklig paleograf och
utgav bl. a. »Acta
ecclesiæ Mediolanensis» (4 bd, 1890—99) och
»Missale duplex Ambrosianum» (1913). Under
denna tid gjorde han sig ävenledes känd
som en framstående alpinist. 1914 blev han
prefekt för Vatikanska biblioteket i Rom.
I maj 1918 sändes han som apostolisk
visita-tor till Polen och blev efter den nya statens
upprättande nuntie där 1919. Han blev 1921
ärkebiskop av Milano och samtidigt kardinal.
Vald till påve 6 febr. 1922, behöll han
Gasparri som statssekr. och fortsatte
Bene-dictus XV :s fredssträvanden i den yttre
kyrkopolitiken. Med en lång rad av stater
avslöt han för kyrkan förmånliga konkordat
(se d. o.). I Mexiko, där skarp konflikt rått
mellan statsmyndigheterna och den kyrkliga
ledningen, uppnåddes modus vivendi juni
1929, och i Frankrike förbättrades kyrkans
ställning betydligt, sedan P. i en encyklika
1924 erkänt skilsmässolagarna och sedan han
1926 fördömt den monarkistiska Action
Fran-gaises politik. I en apostolisk skrivelse febr.
1930 vädjade P. till kristenheten att
protestera mot Sovjetunionens religionspolitik.
—-Den viktigaste politiska händelsen under P:s
pontifikat har varit lösningen av den
romerska frågan. Genom Lateranfördraget 11 febr.
1929 erkändes Kyrkostaten som en suverän
stat (se därom vidare Vatikanstaden).
Slitningarna ha dock snarast tilltagit (jfr
nedan), sedan Gasparri efterträtts som
statssekr. av den energiske Pacelli (se d. o.).
På det kyrkorättsliga området har P.
bragt sina företrädares reformer till
fullbordan. Genom att förlänga tiden före inträdet
i konklaven vid påveval har han underlättat
långväga kommande kardinalers deltagande.
Vid kardinalsutnämningar har han mer än
tidigare skett gynnat utom-italienska
nationer. — För det inre religiösa livets höjande
har P. ivrigt arbetat. Den forne historikern
har som påve aldrig försummat något
tillfälle att anordna kyrko- och helgonjubileer.
Han har även främjat missionsintresset
genom kongresser, utställningar och en särskild
missionsencyklika (»Rerum ecclesiæ», 1926).
I samma riktning ha unionssträvanden med
österns kyrkor syftat. Den katolska
vallfarts- och mirakelfromheten har också starkt
främjats. 1925 instiftade P. en fest till Kristi
rikes ära (dies festus Christi regis gloriae),
som firas söndagen före allhelgonadagen.
För att främja lekmännens ansvar för
kyrkolivet skapades 1923 Azione cattolica
italiana. Den utvecklade en livlig
verksamhet men råkade i konflikt med de fascistiska
synpunkterna i fråga om ungdomens fostran.
Sommaren 1931 kom spänningen till utbrott
genom maktåtgärder från regeringen, varpå
P. svarade med en skarp encyklika på
italienska 29 juni. Striden bilades, sedan P. gjort
åtskilliga medgivanden. Gentemot de allt
starkare enhetssträvandena inom och mellan
de evangeliska kyrkorna har P. intagit en
avvisande hållning, särskilt i encyklikan 6
jan. 1928 »Mortalium animos».
Litt.: A. Novelli, »Il cardinale Ratti»
(1921); M. Bierbaum, »Papst P. XI.» (1922);
G. Galbiati, »Zur Persönlichkeit Pius’ XI.»
(s. å.); F. v. Lama, »Papst P. XI.» (1929);
A. M. Cavagna, »Pio XI e l’Azione cattolica»
(s. å.). HgPl.
Pivå (fr. pivot), artill., tapp el. metallstift,
varpå något kan vridas omkring; mittpunkt.
Se Lavettage.
Pix, lat., beck; tjära.
Pi y Margall [-i marga’lj], Francisco,
spansk politiker, författare (1824—1901). Var
ivrig republikan och en kort tid 1873 spanska
republikens president. Han var påverkad av
Comte och Proudhon samt drev i flera arbeten
propaganda för ett federalistiskt styrelsesätt.
Pizarro [pipa’rå], Francisco, spansk
upptäcktsresande, Perus erövrare (1470-talet—
1541). Från omkr. 1510 verksam i Amerika,
deltog P. bl. a. i Balboas (se d. o.) expedition
över Panamanäset till stranden av Stilla havet
1513. Småningom förband han sig med Diego
Almagro (se d. o.) för att utforska och erövra
land vid det nyfunna »Söderhavets» kust.
1529 lyckades han av spanska regeringen
utverka privilegium på erövringen av Nya
Ka-stilien, d. v. s. Peru, till vars styresman på
livstid han utnämndes. Han återvände nu till
Amerika i sällskap med sina tre bröder F e
r-nando, Gonzalo och Juan P.
Frikostigt understödd av Cortez, kunde P. i jan.
1531 bege sig på väg med tre skepp och ett
par hundra man. 1532 anträddes en marsch
inåt landet till staden Cajamarca, där P:s
möte med inkafursten Atahualpa (se d. o.)
först avlöpte fredligt. Men vid inkans
återbesök anställdes blodbad på dennes oväpnade
följe; furstegästen infångades och avlivades.
P. trängde vidare söderut mot Cuzco, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
