Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1055
Planeter
1056
lande till stjärnorna. Bilden visar hur denna
rörelse uppkommer till följd av förhållandet
mellan jordens och p:s rörelser i rymden.
Efter deras fysiska beskaffenhet kan man
indela p. i tre grupper. Den första,
jordgruppens p., utgöres av Merkurius,
Venus, jorden och Mars (någon gång benämnda
inre p.). Tätheten hos dessa är ansenlig;
de synas alla ha en fast skorpa och omges
(med undantag av Merkurius) av ett lufthölje.
Rotationen är jämförelsevis långsam, och de
äga få eller inga månar. Storleken växlar
icke inom vida gränser; jorden är den största
av gruppens medl. Den andra gruppen bildas
av småplaneterna. Dessa synas nästan
undantagslöst vara i avsaknad av atmosfär,
och i vissa fall torde de icke äga klotformig
skapnad. Endast några få av dem nå en
storlek av 100 km eller därutöver, medan
flertalet blott mäter omkr. 40 km i
genomskärning. Den tredje gruppen,
jätteplaneterna, utgöres av Jupiter, Saturnus,
Ura-nus och Neptunus, vilka utmärka sig genom
betydliga dimensioner, ringa täthet, snabb
rotation och ett stort antal månar. Ätm. de
två första medl. av denna grupp synas sakna
fast yta och äro väl knappast helt
avsvalnade ännu. Neptunus står möjl. på gränsen
till jordgruppen. Om Plutos
ställning råder ännu en viss oklarhet.
Man har sökt uppställa ett stort antal
empiriska relationer mellan elementen för p:s
rörelser, deras ömsesidiga fördelning o. s. v.
Dessa försök måste i allm. anses förfelade.
Ett undantag utgör Titius-Bodeska lagen (se
d. o.), vilken utsäger en regel för de stora
p:s avstånd från solen; den stämmer dock
icke för Neptunus och Pluto. En förklaring
av den verkliga orsaken till
planetrörelserna erhölls medelst den på grundval av K
ep-1 e r s lagar (se d. o. och K e p 1 e r) av
I. N e w t o n (se d. o.) härledda allmänna
gravitationslagen. Medelst denna ha
planetsystemets rörelser på ett beundransvärt sätt
kunnat förklaras. Det är endast några få
kvarstående rörelser, vilka icke kunnat få sin
förklaring ur gravitationslagen.
Av dessa har Merkuiiusperiheliets
förflyttning kunnat förklaras medelst den allmänna
relativi t etsteorien (sed. o.). — Ang.
elementen för planetbanorna hänvisas till
tab. 1. De däri använda termerna äro
förklarade i artikeln Banelement.
Frågan om p:s uppkomst befinner sig f. n.
i ett ganska kritiskt läge. Under en längre
tid ansågs den Laplaceska teorien därom ge en
tillfredsställande förklaring, men denna teori
torde numera räkna få anhängare. Den av
Moulton och Chamberlin framställda
pla-netesimalteorien, enl. vilken små
konden-sationskärnor i spiralnebulosornas armar gåvo
upphov till p., har ej erhållit något stöd
genom utforskningen av spiralnebulosorna, och
vägande invändningar kunna anföras mot
själva teorien. Detsamma gäller J. Jeans
åsikt, att p. ha uppkommit genom att två
solar kommit varandra nära, varvid en kraftig
tidvattensvåg svept över deras ytor och
vågorna brustit på två diametralt motsatta
ställen på solarnas ytor och slungats ut i kvast
-formiga knippen, vilka därefter kondenserats
och bildat p. Den under de senaste åren
ådagalagda stora likheten mellan solarna och p. i
fråga om proportionerna av de i dem ingående
elementen antyder möjligheten av att p.
kunna vara helt eller delvis slocknade och starkt
kondenserade solar. Studiet av de multipla
stjärnsystemen har visat, att någon
artskillnad ej gärna kan finnas mellan vissa sådana
och vårt planetsystem, i vilket således
huvud-planeterna spela rollen av följeslagare till
huvudstjärnan solen. F. Lindén har vid
till-lämpning av de från teorien för stjärnornas
inre byggnad använda gasteoretiska lagarna
funnit plausibla värden för temp. i centra för
p., vilka således antagas vara avkylda
stjärnor. Å andra sidan har C. Lönnquist anfört
goda skäl för att jordens kärna icke behöver
antagas äga en hög temp. Icke desto mindre
bestå dock många analogier mellan solarna
och p., och det synes f. n. vara väsentligast
att lösa frågan om stjärnornas uppkomst.
Huruvida stjärnorna i allm. omkretsas av
p. har icke varit möjligt att avgöra genom
direkta observationer. Det ovan antydda
förhållandet, att vi i multipla solsystem finna
den mest utpräglade mångfald vara för
handen i fråga om solarnas inbördes ljusstyrka,
massa och dimensioner, tyder på att många
solar torde utgöra medelpunkt för
planetsystem. Denna slutsats får ett visst stöd redan
ur det förhållandet, att solarna äro
synnerligen likformigt uppbyggda.
Huruvida Pluto betecknar planetsystemets
gräns utåt vet man ej, men det synes dock
knappast vara fallet. R. Pozdena har
framställt tanken, att Pluto blott är en av
medlemmarna i en svärm av en yttre planetring,
analog med småplanetringen mellan Mars och
Jupiter. Antagandet får ett visst stöd i flera
observationer, vilka antyda tillvaron av med
Pluto analoga kroppar.
Tab. 1.
Namn [-Symbol-] {+Sym- bol+} Avstånd Excentricitet [-Inklina-tion-] {+Inklina- tion+} Uppstigande nodens 1 Periheliets längd Längd i epoken Siderisk omloppstid
©=1 Mill. km
Merkurius . . § 0,387099 57,8 0,2156193 7,°0003 47,°4423 76,°2886 105,°6737 87,967 dygn
Venus .... ? 0,723331 108,2 0,»>68135 3,°3939 76,°0046 130,°5016 212,o1695 224,701 »
Jorden . . . © 1,000000 149,5 0,0167448 — — 101,°6507 99,"6425 365,256 »
Mars . . . . 6” 1,523688 227,8 0,0933225 l,°8501 48,°9792 334,°6784 39,°0414 1,881 år
Jupiter . . . 4 5,202803 777,8 0,0183620 l,°3073 99,°6906 13,°1143 277,o1046 11,862 »
Saturnus. . . i 9,538843 1,426,1 0,0558379 2,°4947 113,o0002 91,°5783 212,°4341 29,458 »
Uranus . . . H 19,190978 2,869,1 0,0470865 0,°7727 73,°6160 169,°4494 350,o8353 84,015 >
Neptunus . . 30,070672 4,495,6 0 0085428 1,^768 130,°9537 43,°9414 139,o9894 164,788 »
Pluto . . . . 1E 39,52 5,905 0 2486 17,c14 108, °96 113, °52 — 248,4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
