- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 15. Nygotik - Poseidon /
1093-1094

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plint - Pliocen - Plissé - Plister - Plitvicasjöarna - Pliusa el. Plusa - Ploceidae - Plock - Ploesti - Ploetz, Carl Julius - Plog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1093

Pliocen—Plog

1094

Rödplister, Lamium
pur-pureum.

sedd trälåda, som kan söndertagas för
åstadkommande av olika höjdlägen (se bilden).
Jfr Bock 4 och Häst.

Pliocèn, geol., se Tertiärsystemet.

Plissé, fr. (av plisser, rynka, lägga i veck),
fint veckade tygremsor (till kvinnodräkt). —
Plissera, lägga i fina veck.

Plister, Lämium, släkte av fam. Labiatae.
Står nära dånsläktet (Galeopsis); hithörande
växter ha välvd
kron-överläpp, som täcker
ståndarna, men
underläppens sidoflikar äro
spetsiga och vanl. små.
De täml. stora
blommorna sitta i knippen
i bladvecken. Den
rödblommiga r ö d p 1 i
s-t e r n, L. purpureum,
är ett allmänt,
en-årigt ogräs. Den
vit-blommiga vitplis-tern el.
blindnässlan, L. album, är
allmän i ö. Sverige upp
till s. Norrland. Den
gulblommiga g u 1 s
u-g a n el. g u 1 p 1 i
s-t e r n, L. galeobdolon
(Galeobdolon luteum).
med långa revor, växer
i bokskogar i Skåne,
sällsynt i Småland och
Blekinge. G. M-e.

Plitvicasjöarna [pli’tvitsa-], 13 större sjöar
på kroatiska taffellandet, Jugoslavien,
belägna omkr. 500—625 m ö. h. i terrasser
ovanför varandra och förenade med varandra
genom 4—30 m höga fall el. forsar. Turistled
(se bild till Kroatien-Slavonien med
fallet mellan sjöarna Kaluderovac och Kazjak).

Pliusa el. Plusa, biflod till Narva,
in-mynnar strax ovanför staden Narva. Vid
mynningen av P. avslötos mellan Sverige och
Ryssland stilleståndsföi dragen 10 aug. 1583
och 19 dec. 1585 och fördraget 12 okt. 1666.

Ploceldae, zool., se Vävarfåglar.

Plock [plåtsk], stad i po. vojevodskapet
Warszawa, vid Weichsel; 27,750 inv. (1921).

Biskopssäte. Katedral i romansk stil från
1100-talet (se bild på plansch till art. P o 1 e n).
Fordom Masoviens huvudstad.

Ploestl [plåe’J*tj], stad i Rumänien vid
järnvägslinjen Bukarest—Brasov; 60,000 inv.
(1927). Medelpunkt för petroleumindustri. —
Under världskriget utkämpades kring P.
häftiga strider i dec. 1916. — Den nya
landsvägsträckan P.—Bukarest har byggts av
svenskar.

Ploetz [plöts], Carl Julius, tysk
läroboksförfattare (1819—81), 1852—60 anställd
vid franska gymnasiet i Berlin, från 1858 med
titeln prof. Han blev vida känd genom sina
förtjänstfulla läroböcker i franska språket,
vilka bröto med den äldre, ensidigt
teoretiska skolmetoden och anvisade mera
praktiska vägar för språkets inlärande. Även i
Sverige voro de mycket anlitade vid
undervisningen, i regel i av någon svensk språkman
vid översättandet bearbetad form. J. M-r.*

Plog, jordbruksredskap för att vända och
luckra jorden samt för att nedmylla gödsel,
sättpotatis och grövre utsäde. 1 sin enklaste
form består p. av rist och b i 11, som lossa
jordtiltan, vändskiva, som vänder den,
samt hävstänger (el. styren) och å s
(dragstång) med betsel för anspänningen.
Bill, vändskiva och landsida, som täcker
p:s inre mot det oplöjda, samt stället,
varpå dessa delar äro fästa, bilda
plogkroppen, vars främre rand kallas
bröstet, medan vändskivans bakre del kallas
stjärten, landsidans nedre, något vidgade
rand sulan och dennas bakre del hälen.
Risten utgöres vanl. av en på åsen
ställbart fäst kniv, stundom ersatt av en från
billens landsida uppstående bastardrist
eller en på åsen med skaft fäst
skarpslipad stålskiva, c i rk el r i st, samt på nyare
modeller ofta ersatt av el. kompletterad med
en på åsen fäst skumrist (bild 4), som
avser att i fåran nedföra vänstra kanten av
plogtiltan, stubb och gödsel. En långsträckt
p. med svag stigning passar för plöjning på
styv och gräsbunden jord och kallas
vallplog, en brantare stigning (bryt- el.
störtplog) gör, att riltan starkare bry tes. Äsen
var hos äldre tids modeller antingen en stång,
fäst vid oket, stångplog (bild 2), el. vilande

Bild 1. Skånsk kärrplog.

Bild 2. Stångplog från Södermanland.

Bild 3. Svensk svängplog.

Bild 4. Amerikansk plog med skumrist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:19:21 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdo/0667.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free