Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ploglag - Plogland - Ploman, Karl Gustaf - Plomb - Plombera - Plombières - Plomgren, släkt - Plomgren, Anders - Plomgren, Thomas - Plommon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1097
Ploglag—Plommon
1098
Ploglag, se Väghållningsskyldighet.
Plogland, så stort åkerstycke, som det
behövs ett dagsverke till att plöja.
Ploman, Karl Gustaf, ögonläkare (f.
1883 30/4). Blev med. lic. i Stockholm 1910 och
med. dr där 1916, var föreståndare för
Sera-fimerlasarettets ögonpoliklinik 1912—19 och
blev docent i oftalmiatrik vid Karol. inst.
1916. P. är föreståndare för
Garnisonssjukhusets ögonpoliklinik sedan 1920 och för
Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses
glasögondepå sedan 1922. Han har bl. a. skrivit
»Om sklerektomi vid glaukom» (1916) och
»Jämviktsrubbningar i ögonens yttre
motoriska apparat» (i »Nordisk lärobok i
oftal-miatrik», 1923). A. W-dt.
Plomb. 1. Bly- el. annan metallstämpel för
tillslutning. P. brukas ofta jämte sigill,
stämpel el. andra märken i tullkontrollsyfte av
tullverket (i vissa fall även av järnvägs- och
postmyndigheterna) för försegling av
förva-ringsställe för gods el. av varukolli. Brytes
den olovligen, medför detta straff. P.
nyttjas även t. ex. vid utförsel av potatis och
inom spannmålshandeln som bevis om varans
kvalitet. K. II. A.
2. Se Tandfyllning.
Plombera, sätta blystämpel (plomb) på
varor; försegla en säck el. dyl. med järntråd och
blyplomb; fylla håligheter i tänder; fylla en
hålighet i ett träd med cement el. betong.
Plombières [pläbiä’r], stad och badort i fr.
dep. Vosges, i Augrognedalen, Vogeserna, s.
om Épinal, 456 m ö. h.; 1,960 inv. (1926).
Källorna, anlitade redan av romarna, äro
kända bl. a. för sin gynnsamma verkan mot
underlivslidanden. Jfr C a v o u r, sp. 723.
Plomgren, svensk släkt, urspr. från Ålem
(Kalmar län), inflyttade till Stockholm med
linkrämaren A n d e r s P. (d. 1714). Om hans
söner kommerseråden Anders P. och Thomas
P. se nedan; om dem och släkten jfr även
C. Forsstrand i Samfundet S:t Eriks Årsbok
1911. Kommerserådet A. P:s son Carl A
n-dersPlommonfelt (f. 1750, adlad 1770,
fråndömd adelskapet 1782) blev 1777 vice och
1778 tjänstgörande ceremonimästare, tillhörde
hertig Karls mystikerkrets men måste på
grund av smädelse mot Gustav III rymma
utrikes och lär ha dött i Amerika. —
Kommerserådet Th. P:s barn adlades 1751 med
namnet von P.; ätten blev friherrlig enligt
R. F. § 37 1818. Till denna släkt hör Ida
Amalia von P. (f. 1870 °/ø), som
anställdes hos Fredrika-Bremer-förbundet 1900 och
sedan 1916 är dess sekr.; hon är sedan 1921
ordf, i sällskapet Nya Idun (se d. o.). B. H-d.
Plomgren, Anders, affärsman (1700—66);
jfr släktart. Idkade jämte brodern Th. P.
grosshandel i Stockholm och sjöfart på
Medelhavsländerna samt var en av pioniärerna
för tidens kommersiella
expansionssträvan-den. P. främjade den kommersiella
organisationen och tillhörde ledningen av Levantiska
och Ostindiska kompanierna samt
General-tullarrendesocieteten. Han blev titulärt
kommerseråd 1753. T. S-g.
Plomgren, Thomas, affärsman, politiker
(1702—54), bror till A. P.; jfr släktart. I
brödernas gemensamma grosshandelsrörelse i
Stockholm synes P. ha spelat den ledande
rollen med avseende på intresse för direkt
långväga sjöfart i produktplakatets anda
och blick för de förvärvsmöjligheter den
framväxande merkantilistiska
skyddspoliti-ken öppnade. Han var en av Stockholms
representanter vid alla
riksdagar fr. o. m. 1738
och tillhörde därunder
även sekreta
utskottet. Jämte Kierman
skaffade han med
franska pengar
hattpartiet övervikt bland
borgarna 1738 och
bidrog kraftigt att
betrygga partiets välde
där under den
kritiska tiden efter finska
kriget. P:s politiska
metoder voro
hänsyns
lösa, och han höll 1743 på att råka illa ut för
sin befattning med en understucken engelsk
sändebudsinstruktion. Kort därpå angreps
han av en opposition bland
Stockholmsborgar-na för brist på hänsyn till sina väljare, en
konflikt, varur principalatsstriden (se d. o.)
framväxte. P. var en av ledarna för det första
växelkontoret, blev 1747 fullmäktig i
Järnkontoret och handelsborgmästare i Stockholm
samt var vid riksdagen 1751—52 sitt stånds
talman. Utan att begå större oegentligheter
begagnade han skickligt sin ställning och
inblick till egen vinning och skapade en stor
förmögenhet. T. S-g.
Plommon, fruktslag. De flesta odlade
plommonsorter härstamma från Prunus domestica
(egentliga p.) och Prunus insititia (k r
i-k o n). Vissa plommonsorter, av vilka dock
Plommon.
ej många odlas i Sverige, äro besläktade med
Prunus cerasifera, P. americana, P. hortulana,
P. nigra och P. triflora. P. omtalas som
odlade i Grekland 300 år f. Kr. och torde ha
införts till Italien 200—300 år senare. De
odlas nu över stora delar av de tempererade
zonerna och trivas bäst i länder med täml.
varm sommar. De finare slag av torkade p.,
som föras i handeln, fås från Kalifornien och
Balkanhalvön. I nordligare länder, ss.
Sverige, är plommonträdens bördighet mera
ojämn. Den ekonomiska odlingen av p. inom
Sverige är (bl. a. på grund av risk för
frostskada) i stort sett hänvisad till landets
sydligare delar. Plommonträden trivas bäst, om
de sättas på fet, myllrik, täml. fuktig jord,
men de måste inom kallare trakter odlas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
