Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plåt - Plåtmynt - Pläd - Plädera - Pläter - Plöjning - Plörös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Plåtmynt—Plörös
1108
t. ex. fartygsplåt, pansarplåt, ångpanneplåt,
takplåt, dynamoplåt (för tillv. av elektriska
maskiner). Galvaniserad p. är järnplåt,
överdragen med zink; förtent tunnplåt kallas
bleckplåt el. vitbleck; korrugerad p. (oftast
samtidigt galvaniserad) är järnplåt, som
genom pressning och valsning erhållit
regelbundet vågig form; svartplåt är svartbetad,
me-delgrov el. tunnplåt för taktäckning,
plåt-beslagning av trävirke o. dyl. P. betecknar
även i tekniken en plan maskindel i allm.,
t. ex. bottenplåt (för uppställning och
fästande av maskiner el. maskinaggregat), täckplåt.
Jfr D u r k. G. H-r.
3. Svenskt myntslag. Genom k. f. 29 mars
1681 föreskrevs bl. a., att plåtmyntet på 2
dal. smt (= 6 dal. kmt) skulle i allmänna
rörelsen gälla lika med 1 rdr sp. Ehuru
denna tvångskurs aldrig kunde göras
gällande, fick plåtmyntet på 2 dal. smt i dagligt
tal namnet »riksdalersplåt» el. »plåt specie»,
sedan förkortat till endast »plåt». Namnet
p. överfördes senare först på sedelmyntet på
6 dal. kmt, därefter på ^^-riksdalern i silver
(16 skilling riksgälds). Se vidare
Plåtmynt. A. W-dt.
Plåtmynt, 8 daler smt. Nedtill en tvåkrona i samma
skala.
Plåtmynt, ett för Sverige egendomligt
»stormynt» av koppar, präglat 1644—1776. P.
utsläpptes därför, att det blev förmånligare för
kronan att direkt av egen koppar framställa
betalningsmedel än att i och för prägling av
silvermynt upphandla silver. De fyrhörniga
kopparplattorna (se bild) buro fem
valörstämplar på ena sidan, en i varje hörn och
en i mitten. Högsta valören, 10 dal. smt,
präglad endast 1644, är trol. världens största
och tyngsta mynt, 70X30 cm, med en vikt
av 19,7 kg, och torde ha ägt en köpkraft, nu
motsv. 500—600 kr. övriga valörer voro 8
dal. (1652—82, 57X29 cm, 14,5 kg), 5 dal.
(endast 1674), 4 dal. (från 1649), 3 dal. (endast
1674), 2 och 1 dal. (från 1649) samt x/2 dal.
(från 1681). Den ojämförligt största mängden
p. tillverkades i Avesta; dock ha p. i mindre
utsträckning tillverkats även i Stockholm
och på andra platser. För plåtmyntningen i
Stockholm brukades brons av kasserade
kanoner. Då p. var s. k. huvudmynt, d. v. s.
varje myntstycke skulle innehålla så mycket
koppar, som motsvarade dess åsatta värde,
vållades stora olägenheter av kopparns
prisfluktuationer i förhållande till den förnämsta
myntmetallen, silvret. Man försökte genom
ett tiotal myntordningar reglera p:s vikt efter
rådande kopparpris. Emellertid kunde ett
konstant värdeförhållande mellan p. och
silvermyntet ej på detta sätt uppehållas.
Räk-neenheten för p., en »daler silvermynt», var
från början lika med 4 mark i silver. 1664
hade kopparmyntets kursvärde sjunkit, så
att 4 mark i silver gällde lika med S1/^ mark
i koppar; 1709 motsvarade 4 mark i silver
6, 1720 7^3 och 1755 8 mark i koppar.
Olägenheterna av de varierande kurserna på
kopparmyntet och av p:s storlek och tyngd ledde
slutligen till att p. vid myntrealisationen 1776
upphörde att vara lagligt betalningsmedel. Om
myntning av p. se uppsats i Numismatiska
Meddelanden, bd XXIV, XXV. A. W-dt.
Pläd (eng. plaid), ett slags filt, lång schal
el. halsduk. — P. ingår i högskottarnas
na-tionaldräkter.
Plädera (fr. plaider), hålla försvarstal inför
rätta; ivrigt tala för någon el. något.
Pläter, oädel metall, försedd på endera
sidan el. båda med en ytbeläggning av ädel
metall. Vanl. lades ett tunt bleck av silver,
guld el. dyl. på ett koppar- el.
mässings-underlag, varpå det hela utvalsades till full
sammanhållning. Ett annat namn på så
behandlat gods är d u b b 1 é (se d. o. 2).
Numera har dylik plätering vanl. ersatts
med försilvring, förgyllning 0. s. v. på
galva-nisk väg. — Verb: P 1 ä t è r a. G. H-r.
Plöjning, mekanisk bearbetning av
åkerjord, varvid de av plogen uppkörda
jordsträngarna, t i 11 o r, vändas (jfr Plog och
Årder). Jordens bearbetning inledes vanl.
med p. Man skiljer mellan s k u m-, vanlig
och djupplöjning, allteftersom plogen
arbetar endast i ytan (7,5—10 cm), genom
hela matjordlagret el. även upplöjer en del
av alven (se Djupkultur). Vanl. plöjes
jorden i tegar, skilda genom slut- el. tegfåror
för ytvattnets avrinnande, men stundom köres
runt fältet, figur-, c a r r é- el.
fyrkantplöjning, varvid jorden kommer att ligga
platt, utan vattenfåror. Tegplöjningen sker
i viss ordning, tegläggning, vanl. så, att
fältet uppdelas i parallella kullriga tegar,
med en vid tegens båda kortsidor el. runt
kring fältet löpande vändteg. För att
befordra vattnets avrinnande och jordens
ge-nomfrysning nyttjas undantagsvis vid
höstplöjningen s. k. balkplöjning, varvid varje
tilta lägges upp på en oplöjd balk, så att
endast hälften av jorden plöjes och
arbets-besparing så vinnes. Vid drillplöjning
föras två tiltor från motsatta sidor
tillsammans till upphöjda kammar el. drillar, med
djupare drillfåror emellan. Vid p. med plogar,
som ha tvär och brant
vändskiva, faller
jorden sönder och bildar
icke
sammanhängande tiltor. H. J. Dft.
Plörös (fr. pleureuse,
eg. gråterska). 1. Ett
slags vita
battistrem-sor, som förr fästes
vid ärmuppslagen på
djup sorgdräkt. — 2.
Plymer med långa
fan, som förlängts
genom inknytning av
lösa fan från andra
fjädrar. A. Lwn.
Plörös. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
