Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Po (flod) - Po (kemi) - Poa, gröe - Pobjedonostsev, Konstantin Petrovitj - Pocahontas (indianprinsessa) - Pocahontas (kolfält) - Pocher - Pochette - Pockenholts - Poco - Podager - Podalirius - Podargidae - Podbielski, Viktor von - Poděbrady - Podebusk, ätt - Podest - Podestà
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Po—Podestå
1112
Po [på], lat. Pa/dus, Italiens största flod,
med ett flodområde av 70,000 kvkm och en
längd av 680 km. P. upprinner invid Monte
Viso i Cottiska alperna i Västalpernas inre
centralzon, kommer efter kort överlopp ned på
Lombardiska slätten och flyter här först mot
n. förbi Turin längs nordranden av
Apenninerna, därpå i huvudsak mot ö. över en allt
bredare, av floden uppbyggd flodslätt, där
dalen av de mäktiga slammassorna från n.
förskjutits alltmera mot s. P. mottar från
Alperna talrika tillflöden, vilka efter att med
starkt fall ha genomflutit högfjällen i djupt
nedskurna dalar genombryta de av istidens
avlagringar uppbyggda ändmoränvallarna, som
i flera av dalarna uppdämt betydande sjöar.
De viktigaste tillflödena från Alperna äro
från vänster Dora Riparia, Dora Baltea, Sesia,
Ticino, Adda, Oglio och Mincio (se dessa ord).
De största tillflödena från höger komma från
Cottiska och Liguriska alperna: Maira och
Tanaro (med Stura); de övriga, från
Apenninerna, äro mindre. Podalen blir mot ö. allt
bredare samt genomdrages av talrika
bevattnings- och sjöfartskanaler. Den breda floden,
som blott har ringa fall, är innesluten inom
vallar och flyter högre än den omgivande
slätten samt mynnar med flera armar,
omslutande ett vidsträckt delta, som alltmera
tillväxer, i Adriatiska havet. Vattenkraften
i de alpina tillflödena är stor och mycket
utnyttjad. P. är segelbar till Ticinos inflöde.
Vattenståndet är i regel högst i maj el. juni
efter snösmältningen i fjällen, lägst vid slutet
av sommaren el. om vintern. Medel
vattenmängd omkr. 1,700 kbm i sek. A-l W-n.
Po, kem. tecken för en atom polonium.
Po’a, G r ö e, grässläkte, vars arter ha
borstlösa två—sexblommiga småax i vippa.
Skärmfjällen äro kortare än småaxen. I Sverige
växa 15 arter; viktiga fodergräs äro t. ex. P.
alpina, fjällgröe, i fjälltrakterna, P.
pra-tensis, ängsgröe, och P. trivialis, k ä r
r-g r ö e. P. annua, v i t g r ö e, är allmän på
kulturpåverkad mark. P. flabellata,
tussock-gräset, bildar på Falklandsöarna väldiga, 2
m höga tuvor. G. M-e.
Pobjedonostsev [pabjädanå’stsäf],
Konstantin P e t r o v i t j, rysk statsman (1827
—1907). Var 1860—65 prof, i civilrätt i
Moskva. 1861 blev P. lärare i juridik för
Alexander II:s söner
och kom att öva stort
inflytande på
Alexander III:s utveckling.
Han utnämndes 1868
till senator och var
1880—1905
överpro-kurator för den heliga
synoden. Vid
Alexander III:s trontillträde
1881 lade P. om
kursen i reaktionär
riktning och hade under
Alexander III:s och
början av Nikolaus
II :s regering högst betydande makt över
statsangelägenheterna. Han var en orubblig
värnare av ortodoxien mot friare rörelser och
andra trosbekännelser och verkade nitiskt
för prästerskapets sedliga och ekonomiska
höjande. I politiken var P. anhängare till
det absoluta kejsardömet, motståndare till
västerländska idéer om parlamentarism,
folkupplysning o. s. v. Jfr »K. P. P. i ego
kor-respondenty. Pisma i zapiski» (1923 ff.); P:s
»Mémoires politiques, correspondance
officielle» etc. utgåvos 1927. A-d J.*
Pocaho’ntas, indianprinsessa (omkr. 1595—
1617), dotter till indianhövdingen P o w h a
t-t a n i Virginia. P. skulle enl. en omstridd
uppgift av kolonipioniären John Smith (se
d. o.) ha 1608 räddat dennes liv, då han råkat,
i fångenskap hos Powhattan. Hon lockades
1612 ombord på ett engelskt fartyg,
fördes-till Jamestown, döptes, blev 1613 g. m. en
nybyggare John Rolfe, följde 1616 denne till
England och dog 1617 i Gravesend,
efterlämnande en son. — Litt.: W. Robert son, »P. and
her descendants» (1887). V. S-g.
Pocaho’ntas, kolfält i U. S. A., på gränsen,
mellan West Virginia och Virginia; lämnar
U. S. A:s bästa ångkol, som nu i stor skala,
exporteras, även till Europa.
Pocher [på’/-], se Dräkt, sp. 25.
Pochette [påjä’t], fr., »fickviolin»,
dansmästarnas lilla violin, mestadels av giga- eL
båtform, med fyra strängar; vanlig på
1700-talet. — Litt.: D. Fryklund, »Studien über
die Pochette» (1917). T. N.
Pockenholts, bot., se Guajacum.
Poco [på’kå], it., mus., litet. —
Poco-allegro, snabbare. — Poco m e n o, något
mindre. — Poco a poco, småningom.
Podäger (grek. poda’gra), se Gikt.
Podallrius, zool., se Bifamiljen.
Poda’rgidae, zool., se Ugglesvalor.
Podbie’lski, Viktor von, tysk militär
och politiker (1844—1916). Efter avgång ur
aktiv militärtjänst som generalmajor 1891
ägnade sig P. framgångsrikt åt jordbruk
och förfäktade som medlem av tyska
riksdagen 1893—97 samt som preussisk
jordbruksminister 1901—06 kraftigt de
konservativa agrarintressena. 1897—1901 var han chef
för rikspostverket, som under honom
moderniserades. Senare gjorde han sig bemärkt som
befrämjare av idrottsrörelsen. V. S-g.*
Podébrady [på’djäbradi], stad och kurort i
Böhmen, Tjeckoslovakien, ö. om Prag, vid Elbe;
7,236 inv. (1930). P:s starkt radioaktiva,
alkaliska järnkällor äro artesiska och togos i
bruk 1905; årl. omkr. 8.000 kurgäster. Stor
radiosändarstation för telegramtrafik. Rester
av en borg, där Georg av P. (se Georg,
sp. 565—566) föddes.
Podebusk, dansk gren av ätten P u t b u s.
(se d. o.), inkom till Danmark på 1300-talet.
Henning P. (d. 1388) var Valdemar
Atter-dags drots (från omkr. 1365) och trädde flera
gånger i spetsen för rikets regering. Han
bidrog i hög grad till Olof Håkanssons
konungaval 1376 o. Margaretas val till regentinna 1387..
Jfr Danmarks Adels Aarbog 1908. B. H-d..
Pode’st (av lat. po’dium, se d. o.),
trappavsats, vilplan i en bruten trappa.
Podestå [pådesta’], it. (av lat. pote’stas,.
makt), kallades i medeltida italienska
stadsrepubliker innehavaren av högsta
verkställande makten. Titeln har genom lag av
1926-återupplivats för de kungavalda ämbetsmän,
som stå i spetsen för de flesta italienska
kommuners förvaltning (se vidare Italien, sp..
836). V. S-g-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
