Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poetik - Poetiska Eddan - Poetisk frihet - Poetisk Kalender - Pogge, Paul - Poggendorff, Johann Christian - Poggendorffs element - Poggio, Poggio Bracciolini, Gian-Francesco (Poggius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Poetiska Eddan—Poggio
1120
inom hela estetiken, då själva
skapelseprocessen endast i ett ringa antal fall kunnat
skildras av vederbörande själva.
Otillgängligast äro givetvis själva de själsliga tillstånd
och rörelser, som föregå fastställandet av den
konstnärliga skapelsens huvuddrag och
arbetet på dess utformning. Ur den rika
litteraturen på detta område må anföras endast W.
Dilthey, »Die Einbildungskraft des Dichters»
(1887). »Das Erlebnis und die Dichtung» (4:e
uppl. 1912), R. M. Werner, »Lyrik und
Lyriker» (1890), samt T. Lipps, »Ästhetik» (2 bd,
1903—06). Undersökningen av själva
utarbetningen av det litterära verket, d. v. s.
textens historia, bidrar också till ett bättre
begripande av den slutliga, färdiga formen.
Till den genetiska förklaringen av ett
litteraturverk höra givetvis också framdragandet
av dess litterära källor och utredningen av
de svårlösta problemen om betydelsen av
reminiscenser, påverkningar och lån.
Ur psykologisk synpunkt har p.
vidare att söka förklara de litterära formerna
och uttrycksmedlen. Den mötes därvid av
den kulturhistoriska och etnografiska
forskningen, vilka från sina resp, utgångspunkter
framställa konstens och de olika
konstarternas ursprung och utveckling. En allmän p.
kan därför ej byggas upp utan hjälp av
särskilda p. för olika språk- el.
folkindividuali-teter, och varken den allmänna el. den
nationella p. kan undvara individuella p., i vilka
konstnärsdriftens och konstnärsbegåvningens
särart hos den enskilde författaren är
grundläggande. Naturligtvis kan icke heller här
den historiska synpunkten lämnas å sido;
särskilda tiders och riktningars smaklära är
ofta avgörande för dithörande
individualiteters poetiska uppfattning och måste därför
studeras för sig.
En helt annan forskningsgren är återigen
p. som konstlära. Dess föremål är ej skalden,
ej skapelseprocessen och ej heller konstarter
el. konstverk som uttryck för
individualiteter. Dess föremål är det litterära alstret som
enhetligt konstverk. Den undersöker det
färdiga verket, utan hänsyn till dess tillkomst,
analyserar dess form — metrik och stilistik,
vetenskaperna om versen och om stilen, vuxo
tidigt fram ur den för all litteraturforskning
grundläggande undersökningen av
litteraturens språk — och klargör dess struktur.
Härifrån går vägen till de allmänna principerna
för byggnaden av litterära verk,
komposi-tionslagar och litteraturarter. Sedan
gammalt har denna del av p. odlats flitigt.
Indelningen i lyrik, epik och dramatik, vardera
med sina organiska krav på inom arten
fallande konstverk, har sålunda likaväl som
diktarterna själva varit föremål för en
mångfald vetenskapliga arbeten (jfr art. på de
olika termernas namn). Icke mindre livligt
har man uppmärksammat de estetiska
apper-ceptionsformerna och efter olika grupperingar
och system behandlat den personifierande, den
metaforiska, den antitetiska, den symboliska
och ännu flera apperceptionsformer (jfr E.
Elster, »Prinzipien der
Litteraturwissen-schaft», 1897—1911). Även rörande
stilriktningarna inom litteraturen, naturalism och
idealism, de estetiska kategorierna, det
komiska, det tragiska o. s. v., finnes det en rik
litt. Ytterligare ett vidsträckt område av p.
är undersökningen av poesiens verkan. Även
här har psykologien bestämt forskningens
metod. Det är ytterligt omstritt huruvida
värdeomdömena, på detta område direkt
framspringande ur åskådningen och kynnet, medge
objektivt bedömande. Den nutida
experimentella psykologien söker likväl fastställa vilka
effekter, som allmänt frambringas av de olika
verkningsmedel, som litteraturen förfogar
över, och därigenom lägga en grund för
begripandet av sympati och antipati, rörelse
o. s. v. vid mottagandet av diktverk. Liksom
psykologien kunnat ange olika huvudtyper av
författarläggning, t. ex. visuella och auditiva,
har den hos åhörare och åskådare uppdagat
liknande väsensskillnader, avgörande för olika
uppfattningar av och mottaglighet för det
sköna och dess arter. — Se för litt. art.
Estetik, ovan anf. arbeten samt W.
Sche-rer, »P.» (1888), C. Wilkens, »Poesien» (1893),
O. Walzel, »Das Wortkunstwerk» (1926), E.
Wrangel, »Dikten och diktaren» (1912), och
O. Holmberg, »Inbillningens värld» (3 bd,
1927—30). R-n B.
Poetiska Eddan, se Edda, sp. 288.
Poetisk frihet, se Lic en t ia poetica.
Poetisk Kalender utgavs i Uppsala av P.
D. A. Atterbom 1811—21 med ett bd till
varje nyår, efter förebilden av de tyska
Mu-senalmanachen, och innehöll dikter, noveller
och smärre dramatiska stycken. Av
Atter-boms bidrag märkas »Blommorna» (i årg. för
1812), »Fågel Blå» (1814), »Nordmansharpan»
(1816) och »Recensionsblommor» (1821).
Palmblad införde bl. a. sina noveller; f. ö.
medverkade bl. a. L. Hammarsköld, Hedborn,
Ling, Geijer och C. F. Dahlgren.
Sångkompo-•sitioner av Hæffner, Geijer m. fl. medföljde
vanligen. (R-n B.)
Pogge, Paul, tysk Afrikaresande (1839
—84). Nådde 1875 Lundariket, vars härskare
Muata Jamvo vägrade låta honom fortsätta
vidare åt ö. Efter denna resa skrev han
»Im Reiche des Muata Jamwo» (1880). 1881
nådde han Nyangwe, de arabiska
slavhandlarnas centrum vid övre Kongo. K. G. L.
Po’ggendorff, Johann Christian, tysk
fysiker (1796—1877). Var först farmaceut,
blev 1834 e. o. prof, vid univ. i Berlin,
införde (1827) spegelavläsning vid
galvanomet-rar o. dyl.
mätinstrument och angav en
kompensationsmet od
för mätning av
elekt-romotoriska krafter.
P. utgav 160 bd av
Annalen der Physik
und Chemie,
författade en fysikens
historia (utg. 1879) och [-»Biographisch-litera-risches Handwörter-buch»-]
{+»Biographisch-litera-
risches Handwörter-
buch»+} över forskare
inom
naturvetenskaperna (2 bd, 1863;
flera fortsättningar, den femte för tiden 1904
—22 i 2 bd, 1925—26). Led. av sv. Vet.-akad.
(1845). J. T.
Poggendorffs element, fys., se G a 1 v
a-n i s k a element, sp. 350.
Poggio [på’d$å], Poggio Braccioli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
