Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poggio, Poggio Bracciolini, Gian-Francesco (Poggius) - Pogodin, Michail Petrovitj - Pogost - Pogrom - Pogson, Norman Robert - Pohjanlahti - Pohjanmaa - Pohjola - Pohl (Påhl), släkt - Pohl, Max - Pohl, Richard - Pohto, Matts - Poi - Poik - Poikiloterma djur - Poilu - Poincaré, Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1121
Pogodin—Poinearé, H.
1122
ni, Gian-Francesco (lat. P o g g i u s),
italiensk humanist (1380—1459). Var sekr.
vid påvliga kurian, sedermera republiken
Florens’ kansler och historiograf. P. upptäckte
flera manuskript av obeaktade antika
författare. Själv skrev han på latin bl. a. »Facetiæ»
(tr. 1470), en samling slippriga
småberättelser med skarp satir mot munkar och präster,
och »Historia urbis Florentiæ» (tr. 1476). Hans
arbeten utgåvos 1510 och 1538 och
»Poggi-ana» i 2 bd 1720. — Litt.: E. Walser,
»Pog-gius Florentinus» (1914). (O. W-n.)
Pogodin [pagå’-], M i c h a i 1 Petrovitj,
rysk historiker och publicist (1800—75). Blev
1835 prof, i historia i Moskva, 1841 led. av
ry. vet.-akad. Redan i sin doktorsavh. slöt
sig P. till anhängarna av teorien om ryska
rikets grundläggning genom varjager av
svensk härkomst och försvarade sedan denna
i flera avh.; han var specialist på Rysslands
äldsta historia. Han var 1841—56 en av
utgivarna av tidskr. Moskvitianin, det slavofila
partiets språkrör. Biogr. av N. P. Barsukov
(22 bd. 1888—1910). A-d J.*
Pogost [pagå’st], ry., socken, var i ö.
Finland och i Ingermanland under den svenska
tiden ett led i civil och kyrklig förvaltning.
Pogrom [pagrå’m], ry., ödeläggelse;
benämning på pöbelexcesser, särskilt riktade mot
judar, ofta med myndigheternas goda minne.
Dylika ägde sporadiskt rum i s. Ryssland
under 1800-talet men blevo vanligare 1903—
06; mest bekant var den i Kisjinev (Ohisinaü)
1903, då 45 judar mördades. Pogromer
före-kommo även efter ryska revolutionen 1917,
särskilt i Ukraina 1919 och Vitryssland 1920,
då flera tiotusental judar dödades. Efter
världskriget ha mindre pogromer ägt rum i
Polen, Ungern och Rumänien. A. A-t.
Pogson [på’gsen], Norman Robert,
engelsk astronom (1829—91). Var sedan 1860
chef för observatoriet i Madras, Indien. P.,
som var framstående observatör,
standardiserade den stellära fotometrien genom att
införa den alltjämt brukliga definitionen på
storleksklasskalan. Om i är intensiteten för
en stjärna, så beräknas enl. P. dess
storleks-klass m ur sambandet: m = — 2,5 log i, d. v. s.
ett intensitetsförhållande av 100 ggr svarar
mot en storleksklasskillnad av 5. K. Lmk.
Pohjanlahti [på’h-], finskt namn på
Bottniska viken
Pohjanmaa [på’hjanmä], finska namnet på
Österbotten (»Bottenlandet», »Nordlandet»).
Jfr Po jama och Skärgårdsflotta.
Pohjola [på’hjåla] (av fi. pohja, botten), det
mörka landet i norr (se K a 1 e v a 1 a, sp.
144 ff.).
Pohl [pål] (P å h 1), från Tyskland
härstammande guldsmedssläkt, verksam i Stockholm
under 1600—1700-talet. Michel P. d. ä. (d.
1698) har utfört silversaker för flera kyrkor
i Stockholm. Sonen Michel P. d. y. (d.
1729) blev riksguardian 1702 och fick som
sådan överinseende över landets guldsmeder.
Pohl [pål], Max, tysk skådespelare (f.
1855). jur. dr, från 1884 anställd i Berlin,
till 1895 vid Deutsches Tbeater, från 1897 vid
kungl. teatern (1918 Staatstheater). Hans
högt kultiverade, starkt verklighetsbetona.de
konst bottnar lika mycket i skarp reflexion
som i ursprungligt temperament och äkta
humor. Bland hans roller märkas Nathan den
vise, Mefisiofeles i »Faust» och Frans Moor i
»Rövarbandet». P. skrev »Vierzig Jahre
Ram-penlicht» (1919). G. K-g.
Pohl [pål], Richard, tysk
musikskrift-ställaie (1826—96), nyromantiker och
lidelsefull försvarare av Liszt och Wagner. P. skrev
biogr. över båda och därjämte en
Berlioz-biografi (1884). Han framträdde även som
kompositör av solosånger m. m. T. N.
Pohto [på’htå], Matts, finländsk
bib-liognost (1817—57). Förde ett kringflackande
liv som kolportör och bokbindare, samlande
finskspråkig litteratur. P. var, ehuru ej ens
skrivkunnig, F. W. Pipping (se d. o.) till
oumbärlig hjälp vid utgivningen av »Förteckning
öfver i tryck utgifna skrifter på finska». Sin
boksamling testamenterade P. till offentliga
samlingar. — Litt.: Pippings företal till
nämnda arbete; A. H. Virkkunen, »M. P.»
(1924; på finska); Y. Hirn i Ord och Bild
1926. H. E. P.
Poi [påj], it., mus., sedan, därefter.
Poik, flod, se Adelsberg-grottan.
Pölkilote’rma djur, fysiol., se
Kroppstemperatur.
Poilu [pcoaly’], fr., eg. »hårig», orakad,
oklippt; populär benämning på den franske
soldaten under världskriget, särskilt för den i
ställningskriget deltagande. H. J-dt.*
Poinearé [pcaäkare’], Henri, fransk
filosof, matematiker, astronom och fysiker (1854
20/4—1912 18/6), kusin till R. P. Var 1886—96
prof, i teoretisk fysik och sannolikhetskalkyl
samt sedan i
matematisk astronomi vid
Sorbonne. P., som är
en av alla tiders
främsta matematiker, har
i en produktion,
omfattande omkr. 1,500
arbeten, ingripit på
och befrämjat
utvecklingen av den rena
och tillämpade
matematikens olika
områden. Bland hans
insatser inom
matematiken må nämnas
stu
dierna av de automorfa funktionerna och
utvidgningen av teorien för bestämda
integraler samt studierna över det system av
kurvor, som definieras av en viss different
ialekva-tion. Banbrytande blev också P:s verksamhet
inom den teoretiska astronomien genom
upptäckten och studiet av de periodiska och
asymptotiska lösningarna till
rörelseekvationerna och införandet av integralinvarianterna.
I någon mån överskattat är måhända hans
berömda bevis för att himlakropparnas lägen,
uttryckta i potensserier av tiden, i allm. icke
leda till konvergenta uttryck, enär senare
undersökningar visat, att, om tiden ersättes
med en annan variabel, konvergenta uttryck
kunna erhållas (se S u n d m a n, K. F.). I sin
framställning av himmelsmekaniken ägnade
P. avsevärt utrymme åt de arbeten, särskilt
i fråga om n-kropparsproblemets lösning, som
utförts av svenskarna Hugo Gyldén, K. P.
T. Bohlin och A. Lindstedt, och förde vi-
XV. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
