Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poitou - Pojama (Pojoma, Pojema) - Pojo - Pokal - Poker - Pokrovsk - Pokrovskij, Michail Nikolajevitj - Pokulera - Pol - Pol, Wincenty - Pola - Polabiska - Polacca - Polack (fartyg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pojama—Polack
1127
Sèvres och Vendée samt delar av
Haute-Vi-enne, Charente, Charente-Inférieure.
Indre-et-Loire och Creuse. Huvudstad var Poitiers.
P. har sitt namn från pictones el. pictavii
(jfr Poitiers). Under 800-talet gjorde sig
grevarna av P. oberoende under namn av
hertigar av Akvitanien. P. var 1154—1204 i
engelska kungahusets ägo (jfr Eleonora). Efter
slaget vid Poitiers 1356 togo engelsmännen P.,
som 1372 återvanns av den franske
häriöra-ren Du Guesclin.
Po’jama, även P o’j o m a el. P o’j e m a (av
fi. Pohjanmaa, se d. o.), efter Österbottens
finska namn uppkallad fartygstyp inom
skär-gå dsflottan. Se Skärgårdsflotta.
Pojo, fi. Po’hja, kustsocken i Nylands län,
Finland; 227 kvkm, 5,844 inv. (1930),
övervägande svensktalande. Socknen omsluter den
smala, djupt inträngande Pojoviken. I P.
ligga flera smärre industriella anläggningar
samt Fiskars bruk (se Fiskars). O. Brn.
Pokäl (av lat. pöculum, bägare), dryckeskärl
med bägarformad skål på hög fot. Jfr G u 1
d-smed skons t, bild 10.
Poker [sv. uttal på’kor], ett amerikanskt
kortspel från 1800-talets förra hälft, spelas
med vanlig kortlek (i Sverige oftast jämte ett
53:e kort, jokern, »skämtaren», vanl. en
harlekinfigur, som innehavaren får åsätta
vilken färg och valör han vill) av 3—7
spelande, alla mot alla. Varje spelare får 5 kort.
Buden äro, i ordning nedifrån: ett par (t. ex.
2 tior), två par, tie lika (tretal), straight (5
kort i följd, oavsett färg), full hand (tre lika
+ par), flush (5 kort i samma färg), fyrtal
(fyra lika), femtal (4 lika + joker), straight
flush (5 kort i följd i samma färg), royal
stiaight flush (äss — tia i ruter, spader el.
klöver), imperial straight flush (äss — tia i
hjärter). Spelar man med en del hackor
borttagna, tar flush över full hand. Sedan man
gjort insatser i pi tten efter vad man anser
el. låtsas anse givkorten värda och bytt el.
»köpt» efter behag 1—5 kort samt åter gjort
sådana insatser, visar man sina kort, och den,
som har högsta budet, vinner hela potten.
Stundom »lägga sig» alla utom en, som då
vinner »osedd»; stundom delas potten av två,
som komma överens om att ej avgöra vem
som har högsta budet. Se »Poker» (4:e uppl.
1929). B-nB.
Pokrovsk [pakrå’fsk], ty. Kosakenstadt,
huvudstad i Volga-tyskarnas autonoma
socialistiska sovjetrepublik, på Volgas v. strand,
mitt emot Saratov; 34.345 inv. (1926), omkr.
11 % tyskar. Betydande handelscentrum
(spannmål, virke). P. grundades 1747 av
nybyggare från Ukraina; hette till 1914 P
o-krovskaja.
Pokrovskij [pakrå’fski], Michail
Nikola je vit j, rysk historiker (f. 1868). Var
först lärare vid flickskolor i Moskva, slöt sig
1905 till bolsjevikerna och vistades 1909—17
i utlandet. P. deltog i fredsunderhandlingarna
i Brest-Litovsk, blev 1918 t. f.
folkkommissarie för folkupplysningen och organiserade
senare bl. a. de s. k. arbetarfakulteterna; 1929
blev han led. av ry. vet.-akad. och 1930 chef
för centralarkivet. P. har skrivit en rad
marxistiskt färgade historiska verk, bl. a. en
Rysslands historia från äldsta tider (4 bd,
5:e—7:e uppl. 1924—25), en kortfattad rysk
1128
historia (många uppl.; ty. övers. 1928) samt
arbeten om rysk utrikespolitik under
1800-talet (1926), rysk kulturhistoria,
dekabris-terna, världskriget o. s. v. A. A-t.
Pokuléra, dricka om, rumla.
Pol (grek. po’los, axel, omkring vilken
något vrider sig). 1. (Astron.) P. till en
storcirkel på en sfär äro de punkter, från vilka
alla bågar, som dragas till storcirkeln i fråga,
äro lika stora (90°). Ekvatorns p. på
himlavalvet äro himmelspolerna
nordpol och sydpol (någon gång kallade
världs-poler), kring vilka himlen till följd av jordens
dagliga rörelse förefaller att rotera. K. Lmk.
2. (Fys.) Om en magnets poler se M
agnet i s m.
3. (Geogr.) De punkter (nordpol och sydpol),
där jordaxeln skär jordytan. — Om magnetisk
pol se Jordmagnetism.
4. (Mat.) Vid polära
koordinatsystem (se d. o.) kallas ofta koordinatorigo
systemets pol.
Pol [pål], W i n c e n t y, polsk skald och
geograf (1807—72), prof, i geografi i
Kra-kau 1850—53. P. skrev fosterländska dikter,
bl. a. »Pieén o ziemi naszej» (Sången om vårt
land; 1843), och föihärligade det gamla
adels-samhället i hjältesånger och poetiska
berättelser på ett arkaiserande språk. Dessutom
utgav han några geografiska arbeten. Biogr.
(på eng.) av S. Niemcöwna (1923).
Pola [på’-], huvudstad och fästning i it.
prov. Pola (3,704 kvkm, 315,363 inv. 1929),
nära s. spetsen av halvön Istrien, vid järnväg
från Trieste; 54.477 inv. (1928). P.
omskapades efter 1850 till huvudhamn för
österrikiskungerska flottan med fästningsverk,
marinarsenal, dockor, varv m. m., kom 1920 till
Italien och är nu bas för ital. Adriaflottan.
Biskopssäte. — P. har lämningar från
romersk tid, såsom en amfiteater, Porta Aurea,
ett Augustustempel m. m. Domen (ett
ombyggt romerskt tempel) förstördes genom
eldsvåda 1922 och restaurerades 1928. M.
Poläbiska, ett vid 1700-talets mitt utdött
slaviskt språk, som talades av polaberna,
vilka bodde v. om nedre Elbe (jfr slav.
Laba = Elbe), företrädesvis kring dess biflod
Jeetzel. P:s fåtaliga litterära minnesmärken
(mest religiös litteratur, ord- och namnlistor)
stamma från tiden omkr. 1700 och följ,
årtionden. Märkligast äro prästen Kristian
Hennigs och krögaren Parum Schultzes
anteckningar. P. är besläktad med polskan,
särskilt med detta språks nordliga utlöpare
kasjubiskan, och tillhör den lechiska
(nordliga) gruppen av de västslaviska språken.
Ordförrådet är starkt uppblandat med tyska
ord, och texterna härleda sig mestadels från
tyskar. P. har under 1800-talets senare hälft
behandlats av A. Hilferding, Pfuhl och A.
Schleicher. Förefintliga texter ha utgivits av
K. E. Muka (»Szczatki j§zyka polabskiego»,
1904) och P. Rost (»Die Sprachreste der
Dra-wäno-Polaben im Hannöverschen», 1907).
Under senare tid ha T. Lehr-Splawinski (i
»Gra-matyka polabska», 1929) och N. Trubetzkoy
(i »Polabische Studien», 1929) sökt ur det
bristfälliga textmaterialet i detalj
rekonstruera en enhetlig polabisk språkform. R. E-m.
Polacca [påla’ka], it., mus., se P o 1 o n ä s.
Pola’ck, i Medelhavet förekommande, större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
