Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1165
Polen (Historia)
1166
Vilhelm gjorde Preussen fullkomligt
oberoende av P. (fördragen i Wehlau och Bromberg
1657), och stora eftergifter gjordes till
kosackerna (överenskommelsen i Gadjatj 1658).
Freden i Oliva 1660 försonade P. och Sverige;
stillestår.det i Andrussov 1667 gjorde Dnjepr
till gränslinje i Ukraina, men Byssland behöll
Kiev och Smolensk.
Knappt hade den »röda syndafloden» slutat,
förrän krig med Turkiet började. Under den
oduglige Michal (Mikael) Wisniowiecki
(reg. 1669—73) övergingo Kamenets, P dolien
och större delen av Ukraina i turkarnas
händer. Ett krig på liv och död med turkarna
för att återvinna dessa fruktbara provinser
sysselsatte därefter landets bästa krafter.
Man tänkte föga på att bota riksdagens och
regeringens brister. Johan Kasimir hade jämte
sin gemål, Marie Gonzaga, intrigerat mot
fria kungaval men lidit nederlag i Lubomirskis
uppror 1665—66. Hjältekonungen Jan
(Johan) Sobieski (reg. 1674—96) segrade vid
Chotin 1673 och Wien 1683 över turkarna
men visade sig kraftlös i kampen mot den
inre oordningen. Ännu mindre kunde denna
bemästras av två sachsiska furstar, av vilka
den ene, August II (reg. 1697—1733),
inledde förhandlingar med grannarna om
delning av P., medan den andre, hans son A
u-gust III (reg. 1733—63), totalt försummade
regering och lagstiftning (jfr
Konfederation och L i be rum veto). Redan 1697
övade Ryssland påtryckning vid kungavalet.
Under stora nordiska kriget tog det Livland,
vilket det lovat avträda till P.; efter Poltava
körde ryssarna bort den av svenskarna
insatte motkonungen S t ani s la w L e s
z-c z y n s k i och återkallade August för att
senare, under ett inbördeskrig med
konfederationen i Tarnogröd, påtvinga landet sitt
protektorat (1717). Preussen strävade ihärdigt
efter att vinna Pommerellen, Danzig och
Storpolen. Österrike, Frankrike och Turkiet
vakade också över bibehållandet av »den
gyllene friheten», vars nackdelar familjen
Czar-toryski strävade att undanröja i kamp mot
familjen Potocki. En frände till den förra,
S t an i siaw August Poniatowski,
liksom August III vald under påtryckning av
ryska bajonetter, var P:s siste konung (reg.
1764—95). För att undertrycka dennes
reformiver uppviglade Ryssland och Preussen
å ena sidan anhängarna av det sachsiska
partiet, som voro förälskade i den gamla
oordningen, å andra sidan protestantiska och
ortodoxa dissidenter till en konfederation
1767. Sedan kejsarinnan Katarina II infört
en stor här i P. och garanterat P:s gamla
författning, uppstod den patriotiska
konfederationen i Bar (1768—72).
Begagnande sig av detta virrvarr, förmådde
Fredrik II av Preussen först Ryssland, sedan
Österrike till Polens första delning.
Preussen tog Pommerellen med
Chelmnolan-det och en landsträcka vid Netze, Ryssland
Vitryssland och Polska Livland, Österrike det
landområde, som sedan kallades Galizien.
Fastän anarkien i P. var förevändning för
delningen, tilläto de tre makterna ingen
förbättring i styrelsen på riksdagen 1773—75,
som tvangs att godkänna delningen och i
återstoden av landet insätta ett permanent
råd, beroende av Ryssland. Fredstiden 1775
—88 använde polackerna till att förbättra
folkupplysningen och folkhushållningen.
Under loppet av 1700-talet utarbetade sålunda en
rad politiska skriftställare (S. Leszczynski, S.
Konarski, S. Staszic, H. Kollataj) ett program
för sanering av riksdagen och stärkande av
regeringsmakten, och då Rysslands förbund
med Preussen brast, företog den s. k.
fyraåriga riksdagen 1788—92 med Preussens goda
minne — förbund slöts med Preussen — en
rad reformer, krönta av författningen av 3
maj 1791. Borgerskapets tillträde till
riksdagen och införandet av arvrike förbittrade
till den grad oligarkien, att en del av denna
bad om hjälp hos Katarina II och ingick den
reaktionära konfederationen i Targowica 1792.
Fosterlandsvännernas unga här kunde icke
motstå de ryska bajonetternas massa;
konungen måste biträda
Targovvicakonfedera-tionen och se reformerna förintas.
Emellertid bröt Preussen förbundet med P. och
överenskom med Ryssland om Polens andra
delning (23 jan. 1793), då Preussen tog
Storpolen, Danzig och Poznan, medan
Ryssland annekterade Ukraina och en del av
Litauen. Skaparna av författningen (I. Potocki,
Kollataj m. fl.) förberedde från utlandet en
resning och kallade Tadeusz Kosciuszko
till diktator. Efter kortvariga framgångar
(seger vid Raclawice, befriandet av Warschau
och Vilna) kvävdes denna resning av de tre
svarta örnarnas härar (P. har i sitt vapen en
vit örn), ledaren tillfångatogs 10 okt. vid
Maciejowice (legenden om »Finis Poloniae»),
och Warschau intogs av Suvorov efter en
blodig kamp. Ryssland och Österrike dikterade
så Preussen villkoren för Polens tredje
delning (Ryssland fick Vilna, Preussen
Warschau, Österrike Krakau och Lublin).
Stanislaw August abdikerade, och polska
staten — enl. en konvention av 1797 även polska
namnet — upphörde att existera. Man
började nu även söka förinta den polska
nationaliteten. Detta anslag besvarade de polska
legioner, som i Italien bildats av general
Dabrowski under franska revolutionens lösen,
med sången »Jeszcze Polska nie zgingla»
(Änpu Polen ej gått under), medan furst Adam
Czartoryski hos kejsar Alexander I väckte en
önskan att återuppväcka P. i union med
Ryssland.
Legionärerna avvaktade den tidpunkt, då
Napoleon efter att ha besegrat Preussen och
Ryssland skulle upphäva P:s delningar.
Genom freden i Tilsit 7 juli 1807 bildades i
samförstånd med Alexander I av Preussens
byte i andra och tredje delningarna
her-tigdömet Warschau under en
konstitutionell regent, konung Fredrik August av
Sachsen; Danzig förklarades för fri stad.
Efter två år vann polska armén under Jözef
Poniatowskis ledning Krakau, Lublin och
Za-mosc för hertigdömet. Men detta första
åter-uppståndna P. i förbund med Frankrike måste
frambesvärja ett ryskt anfall. För att
förekomma detta företog Napoleon 1812 års
fälttåg, i vilket 80,000 polacker deltogo; dess
katastrof drog hertigdömet Warschau med i
fallet men begravde icke den polska frågan,
som Alexander tog upp på Wienkongressen.
Trots att Österrikes ombud (Metternich),
Eng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
