Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Poliziano, Angelo - Polje - Polk, James Knox - Polka - Polkamasurka - Polkett - Pollaiuolo, Antonio - Pollaiuolo, Fr. di G. di M. - Pllaiuolo, Piero - Pollaiuolo, Simone del - Pollantin - Pollard, Albert Frederick - Pollen, Ståndarmjöl, Frömjöl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1183
Polje—Pollen
1184
operan. Han blev lärare för Lorenzo de’
Me-dicis söner och 1480 prof, i antika
litteraturen i Florens. Som filolog, särskilt inom
textkritiken, var han banbrytande. Hans
filologiska uppsatser, »Miscellana» (1489), blevo
länge beundrade och efterliknade. På latin
diktade han större poem (»Manto»,
»Am-bra», »Rusticus», »Nutricia»). Hans lyriska
dikter (»Rime») äro toscanska sånger i
folklig ton. Vidare märkes samlingen av hans
brev, »Epistolæ» (1519). P:s dagbok 1477—
79 utgavs 1929 av A. Wesselski. Hans »Opera
omnia» utgåvos bl. a. 1534, de italienska
dikterna 1863 av Carducci (ny uppl. 1912). övers,
till sv. äro »Orfeo» av E. Meyer (i
»Världslitteraturen», utg. av H. Schück, ser. 3, 1902)
■och »Stanze» av A. Randel (i
»Världslitteraturen. Den italienska epiken», 1928). (O. W-n.)
Polje [på’-], serbokroat., eg. »fält»,
kittel-dalar i de adriatiska karstlandskapen, oftast
avloppslösa, något slingrande dalar med plan
botten (se bild på pl. vid art. Jugoslavien).
Man förklarar dem antingen som urspr.
tek-toniska el. som bildade genom instörtning av
kalklager på grund av upplösning genom
underjordiskt framrinnande vatten. P. ha ofta
bottnen täckt av terra rossa, som utgör den
enda odlingsbara jorden i karstlandskapen.
Om bottnen av en p. upptages av en sjö, har
denna i regel intet ytligt avlopp utan
dräne-ras underjordiskt. K. A. G.
Polk [påuk], James K n o x, president i
U. S. A. (1795—1849). P. blev 1820
advokat, 1825 led. av kongressens
representanthus, där han 1835—39 var talman, samt var
1839—40 guvernör i
Tennessee. Han valdes
1844 som
demokratiska partiets
kandidat till president för
tiden 4 mars 1845—4
mars 1849. I U. S.
A. införlivades under
hans ämbetstid Texas
samt, genom
erövringskriget mot
Mexiko 1846—-48, New
Mexico och Kalifornien.
Energisk
expansions-iver och demokratisk
partitrohet kännetecknade P. Biogr. av E. I.
McCormac (1922). Jfr Amerikas
förenta s t a t e r, sp. 821—822. V. S-g.
Polka (av tjeck, pulka, halvt steg), dans i
2In takt, utbildad i Böhmen och på 1840-talet
spridd över hela Europa. Rytmen är 2/s,
punkterad åttondel och sextondel. P. dansas
livligt men ej hastigt, i början med flera turer,
nu blott med enkelt fotombyte. Som
allmogedans kallas den vanl. p o 1 k e 11. — H a
m-bopolkett, polka i 3/4 takt. T. N.
Polkamasurka, dans med blandade
polka-och masurkasteg, utbildad kort efter 1850.
Polke’tt, se P o 1 k a.
Pollaiuolo [pålajoå’lå], Antonio,
florentinsk skulptör och målare (1429—98), bror
till P. P. Utmärkes särskilt av sitt intresse
för skildrandet av livligt rörliga
människokroppar, varpå en målning av S:t Sebastians
martyrium (National gallery, London) samt
två små tavlor ur Herakles’ historia
(Uffizi-erna, Florens) äro goda ex. P. var bronsgju-
tare och visar på detta område en detaljerad
behandling, som han förenat med en viss
monumentalitet i helhetsuppfattningen. Av de
båda påvegravar han utförde för den gamla
Peterskyrkan är Sixtus IV-s katafalkformade
frigrav (omkr. 1490—93; nu överförd till det
nya Vatikanska museet) kanske den
konstnärligt förnämligare, under det att
Innocen-tius VIII:s vägg-grav (1498) fått stor betydelse
som förebild för Michelangelos Medicigravar
(i Florens) och för några av barocktidens
påvegravar. P:s mångsidiga verksamhet
omfattade även grafik samt kartonger för
broderier. — Litt.: R. van Marie, »The italian
schools of painting», XI (1929). H. C-l.
Pollaiuolo [pålajoå’lå], Fr. di G. di M.,
se Francesco di Giorgio Martin i.
Pollaiuolo [pålajoå’lå], P i e r o, florentinsk
målare (1443—96), yngre bror till den honom
betydligt överlägsne A. P., med vilken han
ofta samarbetat. P. sökte med uppbjudande
av ett övermått av yttre prakt ersätta det
som brast i verklig konstnärlighet. Bland
hans verk må nämnas en målning av
bebå-delsen i Berlin och en serie allegoriska
framställningar av kardinaldygderna för
Mercan-zia i Florens. H. C-l.
Pollaiuolo [pålajoå’lå], Simone del,
florentinsk arkitekt, 1457—1508, se C r o n a c a.
Pollantin, med., serum mot höfeber (se d.o.).
Pollard [på’lød], Albert Frederick,
engelsk historiker (f. 1869). Var 1893—1901
biträdande red. av »Dictionary of national
biography», 1907—27 prof, i engelsk historia
vid Londons univ. samt är sedan 1927 dir. för
Institute of historical research. P. är
specialist på Englands historia under huset
Tu-dor och har bl. a. skrivit del VI (åren 1547—
1603) i »Political history of England» (1910)
samt monogr. över Thomas Cranmer (1898; ny
uppl. 1926), Henrik VIII (1902) och Henrik
VII (3 bd, 1913—14) och »Evolution of
par-liament» (1920). Han har även flitigt bidragit
till »Cambridge modern history». V. S-g.
Pollare, ståndare på fartyg eller kajer för
fastgöring av trossar el. annat tågvirke m. m.,
på fartyg av trä el. järn, på mindre båtar
stundom av mässing, på kajer även av sten.
Pollenkorn från följande växter: 1 vit näckros,
Nym-phaea alba; 2 mistel, Viscum album; 3 Carlina
acau-lis; 4 maskros, Taraxacum officinale; 5 Cirsium
nemorale; 6 Buphthalmum grandiflorum; 7 Hibiscus
ternatus; 8 kattost, Malva neglecta; 9 stor blåklocka,
Campanula persicifolia.
Omkr. 100 ggr förstoring.
Po’llen (lat. po’llen, mjölstoft), S tån
dar-m j ö 1, Frömjöl, bot., kallas de stoftartade
cellmassor, som bildas och frigöras ur
stån-darknapparna. De enskilda, vanl. rundade
celler, varav p. består, kallas pollenkorn
el. mikrosporer. Diametern hos ett
pollenkorn växlar hos olika växter mellan 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
