Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pollination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
Pollination
1190
1 protogyn blomma hos Parietaria ramiflora, a honstadium, b hanstadium; 2 fjärilsblomma hos vildkaprifol,
Lonicera periclymenum; 3 humleblomma hos Salvia; 4 protandri hos ängsnäva, Geranium pratense, A
hanstadium, B honstadium.
individ, talar man om
grannpollina-t i o n el. g e i t o n o g a m i, i annat fall om
äkta k orspolli nation el. x e n
o-g a m i. P. mellan olika arter el. varieteter
kallas korsning, bastardering el.
hybridise-ring och kan leda till uppkomsten av
bastarder (se d. o.). Självpollination är naturligtvis
endast möjlig i samkönade el. monoklina
blommor och utmärker särskilt kleistogama,
d. v. s. ständigt slutna, blommor. Växter
såsom korn, vete, havre, störböna m. fl., vilka
visa god frösättning efter självpollination,
sägas vara självfertila. Som regel tycks dock
gälla, att avkomman blir kraftigare och
talrikare efter korspollination än efter
självpollination (Knight-Darwins lag). Hos
de självsterila växterna, råg, vissa
fruktsorter o. s. v., leder självpollination icke till
något resultat. Självsteriliteten kan ha flera
olika orsaker. Praktiskt betydelsefulla ha
undersökningarna över de egendomliga
sterili-tetsförhållandena hos en del äpple-, päron-,
plommon- och körsbärssorter blivit. Vissa
blomanordningar försvåra el. omöjliggöra
självpollination. En sådan är utesluten i
enkönade eller diklina blommor; hos dioika
växter kan endast äkta korspollination
komma i fråga, medan hos de monoika även
grannpollination är möjlig. I samkönade
blommor försvåras självpollination genom
dikoga-mi, heterostyli (se dessa ord) och
herko-gami (se nedan). Allteftersom ståndare el.
märken mogna först, urskiljer man
protandri (»försthanlighet») och protogyni
(»försthonlighet»). Kompositer, umbellater
o. s. v. ha protandriska, Plantago, Juncus
m. fl. protogyna blommor. Då ståndare och
märken bli pollinationsdugliga samtidigt,
föreligger homogami. Flertalet
hetero-styla växter kännetecknas av blomdimorfism,
d. v. s. ha två slags blommor, dels longistyla
med lågt fästa ståndarknappar och långa
stift, dels brevistyla med högt fästa knappar
och korta stift. De båda blomslagen äro
fördelade på olika individ, och eftersom endast
p. mellan knappar och märken, som sitta på
samma nivå, ger fullgott resultat, kan
heterostyli sägas gynna korspollination. Dimorft
he-terostyla äro många P rimula-ar ter, Uottonia,
lungört m. fl. Stundom kan som hos
fackelrosen (se d. o.) stiftlängd, resp,
ståndarknap-parnas läge, växla på tre olika sätt (trimorf
heterostyli). Andra slag av blomdimorfism
förekomma även, t. ex. hos underviol och
mjukplister (Lamium amplexicaule), som ha
både kleistogama och kasmogama blommor (se
Blomma, sp. 560). Med herkogami betecknas
det förhållandet, att autogam p. helt el.
tidtals omöjliggöres på grund av könsorganens
inbördes ställning el. andra specifika
anordningar i en blomma.
P. kan förmedlas av vind, vatten el. djur,
och i enlighet därmed urskiljas följ, slag av p.
1) Vindpollination, anemogami, anemofili: p. sker med
luftströmningar.
2) Vattenpollination, hydrogami, hydrofili: p. sker
med vattenströmningar.
3) Djurpollination, zoogami, zoofili: p. sker med djur.
a) Insektpollination, entomogami, entomofili: p.
sker med insekter.
b) Fågelpollination, ornitogami, ornitofili: p. sker
med fåglar.
c) Snigelpollination, malachofili: p. sker med
sniglar el. snäckor.
d) Fladdermuspollination, chiropterofili: p. sker
med fladdermöss.
De vindblomstriga el. anemofila växterna,
dit barrträd, hängeväxter och gräs höra,
kännetecknas av s. k. vindblommor, som vanl.
sakna lysande färger, doft och honung men ha
stora, ofta greniga märken och alstra stora
mängder s. k. vindpollen. Detta består
av små, glatta pollenkorn utan pollenkitt,
varför dessa lätt isoleras och länge kunna
hålla sig svävande i luften.
Endast ett fåtal vattenväxter, t. ex.
Zo-stera, Elodea, har hydrofil pollination. De
allra flesta växter äro insektsblomstriga el.
entomofila, d. v. s. deras blommor visa en
mer el. mindre utpräglad anpassning för p.
med insekter. Insektsblommor äro vanl.
vackert färgade (skyltande hylle etc.) och
doftande samt ofta utrustade med
honungs-körtlar (se d. o.). Insektsblommornas
pollen-korn äro näringsrika och klibba ihop av ett
vanl. gult, oljeartat ämne, pollenkitt.
Såväl honungssaft som pollen tjänar de
besökande insekterna till näring. I s. k. p o 1-
Heterostyli. 1 och 2 blommor med långt och kort stift
hos Primula minima; 3 och 4 hos lungört, Pulmonaria.
officinalis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
