Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pollination - Pollinering - Pollinier, Pollinium - Pollock, sir Frederick - Pollock, sir George - Pollopas - Pollutioner - Pollux - Polning - Polo, Marco - Polo, hästpolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1191
Pollinering—Polo
1192
Vindblommor hos knölhavre, Arrhenatherum elatius.
le nhlo m m o r, såsom hos Anemone,
Papa-ver, Rosa, bjudes insekterna endast
ståndar-mjöl. Bland insekterna äro framför allt
stek-lar (särskilt humlor och bin), fjärilar och
flugor av betydelse för p. S. k. fjärilsblommor,
humleblommor och flugblommor äro anpassade
för och besökas mest av fjärilar, humlor och
flugor. Fjärilsblommor (t. ex. kaprifol, Phlox)
alstra honungssaft, som samlas nere i en
lång blompip el. sporre, dit endast en fjärils
sugrör kan nå. Insekterna vägledas säkerligen
till blommorna genom deras färger och
dofter; dock är insekternas förmåga att uppfatta
färger mycket olik människans.
I tropikerna förekomma ganska talrika
or-nitofila växter (Fuchsia-arter, Strelitzia m. fl.)
med fågelblommor, vilka pollineras av
kolibrifåglar och bonungssugare.
Vid ärftlighetsförsök etc. överföres
ståndar-mjöl på konstlad väg till märket med små
penslar el. stickor (artificiell
pollinering). På Réunion måste den dit införda
vaniljen pollineras artificiellt.
C a m e r a r i u s (se d. o.) klarlade 1694 p :s
nödvändighet för frösättningen, och Konrad
Sprengel uppdagade insekternas roll för
p. Pollinations- och befruktningsprocesserna
förblandades länge. Pollinationsbiologien har
vuxit ut till en stor vetenskap, som framför
allt riktats av Darwin, H e r m a n n
Muller, Anton Kerner von Marilaun
och Fritz K noll.
Litt.: P. Knuth, »Handbuch der
Blüthen-biologie» (3 bd, 1898—1905); A. Kerner v.
Marilaun, »Pflanzenleben» (3:e uppl., 3 bd,
1913—16); F. Knoll, »Insekten und Blumen»
(1921—26). H. Sv-n.
Pollinering, bot., se Befruktning, sp.
1101, och Pollination.
Polllnier, PollFnium, bot., se A s k 1 e p i
a-d a c é e r, Orkidéer och Pollen.
Pollock [påTok], sir F r e d e r i c k, engelsk
jurist (f. 1845), brorsons son till G. P. Var
prof, i juridik 1882—83 vid University college
i London och 1883—1903 vid Oxfords univ.
P. är mest känd genom det av honom och F.
W. Maitland utg., för engelsk rättshistoria
banbrytande verket »History of english law
before the time of Edward I» (2 bd, 1895; 2:a
uppl. 1898). Förutom en rad mycket spridda
handböcker inom olika juridiska discipliner
har P. ytterligare skrivit »Spinoza. Life and
philosophy» (1880; 2:a uppl. 1899), »Essays
in jurisprudence and ethics» (1882),
»Introduc-tion to the history of the Science of politics»
{1890; ny, tillökad uppl. 1912), »The League
of nations» (1920; 2:a uppl. 1922) och
»Essays in the law» (1922). V. S-g.
Pollock [påTok], sir George, engelsk
krigare (1786—1872). Gick 1803 som
artilleriofficer i Ostindiska kompaniets tjänst, blev
1841 överbefälhavare över trupperna v. om
Indus och vann 1842 stort rykte genom sitt
skickligt planerade och lyckosamt
genomförda fälttåg i Afganistan. Han forcerade i
april Khaibarpasset (se d. o.), undsatte
general Sare i Jalalabad, besegrade afganerna i
flera drabbningar, framträngde, samverkande
med general Nott, till Kabul. Där hissade P.
16 sep t. ånyo engelska flaggan i borgen Bala
Hissar och förde de i Kabul förvarade
engelska fångarna jämte sina egna trupper oskadda
tillbaka genom Khaibarpasset till Indien.
1846 nödgades han av hälsoskäl återvända till
England. Han blev 1859 general, 1870
fältmarskalk och 1872 baronet. — Biogr. av C.
R. Low (1873). V.S-g.
Pollopäs, en genomskinlig, glasliknande
massa, som fått användning som splitterfritt
glas. Det utgöres av en kondensationsprodukt
av urinämne och tiourinämne med
formal-dehyd. I. B.
Pollutiöner (lat. pollütio, orenande),
ofrivilliga sädesuttömningar, förekomma normalt
hos könsmogna manliga individer under
sömnen, vanl. med en erotisk dröm, och äro ej
skadliga el. oroande. Liknande inträffar hos
kvinnor (se I. Broman m. fl., »Sexuell hygien»,
1927). P. kan ibland inträffa flera ggr samma
natt el. på dagen vid långvarig återhållsamhet.
Inträffar detta ofta, så är det en följd
a v nervös el. psykisk rubbning, som bör
behandlas, och ej orsak till denna. »Sexuell
neu-rasteni» är ett tomt ord och ej någon
sjukdom. Kvacksalvares kurer mot p. äro i bästa
fall oskadliga, alltid onyttiga. Man bör
behandla grundlidandet i nervsystemet och ej
symtomen från sexualorganen. J. B-m.
PoTlux. 1. (As tron.) Se C a s to r och Po
1-1 u x samt Tvillingarna. — 2. (Miner.)
Se C e s i u m. — 3. (Myt.) Se Dioskurerna.
Polning, se Koppar, sp. 1191.
Polo [på’lå], Marco, se Marco Pol o.
Pölo (eng. polo), i Sverige stundom kallat
hästpolo till skillnad från vattenpolo
(se d. o.), är ett bollspel till häst, till sina
grundprinciper i stort sett
överensstämmande med fotboll. Planen är dock betydligt
större, 230—275 m lång och 145—180 m
bred, bollen däremot endast av ung. en
tennisbolls storlek och spelas med långa klubbor
(se bild). Spelarna äro uppdelade på två lag om
vartdera fyra man. Spelet äger rum i sju
perioder om vardera åtta min. (i England)
och föres i en så rasande fart, att hästar
måste bytas 4—5 gånger. Om dem, s. k. polo
ponies, se P o n n y. — P. är tidigast känt i
Persien — i det persiska eposet »Schähnäme»
(jfr F i r d a u s i) skildras den första
internationella polomatchen —, vandrade därifrån
till Konstantinopel och österut till Tibet,
Kina och Japan. Under 1500-talet
blomstrade spelet i Indien men synes där
sedermera ej ha förekommit förrän 1863, då p.
infördes av engelska officerare till Bengalen
från Manipur. 1869 kom p. till England,
varifrån spelet nu har spritts till U. S. A.,
Argentina, Frankrike, Spanien m. fl. länder. I Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
