Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polska legioner - Polska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1195
Polska litteraturen
1196
brigader, den l:a under Pilsudski; de
förvandlades 1916 till en »polsk hjälpkår». I
Ryssland bildades 1914 den s. k.
Pulawylegio-nen, som 1917 förvandlades till en
skytte-brigad. — Jfr Pilsudski. A. A-t.
Polska litteraturen. Liksom Polens hela
andliga kultur har även dess litteratur från
början en västeuropeisk prägel. Under
medeltiden bildar den en del av den
latinsk-kristna litteraturen och odlas uteslutande av
det andliga ståndet. Dess första verk är eg.
en krönika från början av 1200-talet av
Wincenty Kadlubek. Med
Krakau-universitetets blomstringpå 1400-talet uppstår
en rik skolastisk-teologisk litteratur, och
historieskrivningen riktas med JanDlugosz’
(sed. o.) ryktbara verk. Under 1300-och
1400-talet äro både språk och litteratur utsatta för
tjeckiskt inflytande. En religiös dikt av högt
värde är »Bogurodzica» (se d. o.). Borgare,
boktryckare och förläggare arbeta först på
att åt modersmålet vinna en tillbörlig plats,
men snart blir den polskspråkiga litteraturen
organ för adeln. Denna är icke ett fåtal utan
en massa med skiftande ekonomiska villkor,
förälskad i den personliga friheten och med
stormande kollektivt liv; det är adeln, som
gestaltar den polska kulturen.
De tre kulturella strömningarna
reformation, renässans och motreformation motsvaras
i p:s s. k. guldålder av tre
förgrundsgestalter. Det protestantiska framhävandet av det
egna språket över latinet är M i k o 1 a j
R e j s (1506—69) lösen. Han är moralisator
men på samma gång skapare av färgrika fast
primitivt gripna bilder av livet. Hans
skrifter (1543 ff.) höra ihop med
reformationsrörelsen, som skapar en rik polemisk-religiös
litteratur. Lyrikern Jan Kochanowski (1530
—84) tillägnade sig renässansens
konstnärliga fulländning och gav sitt land en
klassisk poesi på landets eget språk. Hans »Treny»
vid en dotters död (1580) äro en enastående
förening av antika element och nyare tids
religiositet. Både han och den yngre M
i-kolaj S§p Szarzyfiski gjorde
skaldekonsten till ett verkligt uttryck för den egna
personligheten. Den katolska reaktionen
förkroppsligas i Piotr Skargas (1535—
1612) mäktiga gestalt; jämte Görnicki
och Orzechowski för han den polska
retoriska prosan till dess höjdpunkt; hans
»Kazania sejmowe» är det mest kända verket
inom guldålderns rika politiska litteratur.
Under 1600-talet uppehållas renässansens
lysande traditioner av Szymonowic med
»Sielanki» (1614) på polska och av lyrikern
Sarbiewski på latin. Barocken
representeras bäst av den framstående
marinis-ten Andrzej Morsztyns lyrik.
Adels-kulturen tecknas i Wespazjan K o c h o
w-s k i s lyrik, ännu rikare och med ett
outtömligt ordförråd av Waclaw Potocki;
med honom rivaliserar memoarförfattaren
P a s e k i att ge förträffliga detaljer av
polskt liv. Denna tids litteratur, till stor del
ännu outgiven, präglas av episk läggning och
realism; dragningen till heroiska och
romantiska motiv betingas av tiden, som i Polen
var adelns epok. Men det saknades kraft att
organisera de rikt flödande livssafterna. Den
härskande panegyriken har ödesdigra
verk
ningar; stilen fördärvas av barockinfall och
latinska vändningar i den polska prosan. En
rad ödeläggande krig har liknande verkningar
som trettioåriga kriget i Tyskland; förra
hälften av 1700-talet bildar p:s djupaste vågdal.
Den store folkuppfostraren Stanislaw
K onar sk i inleder liksom Gottsched i
Tyskland en reaktion mot barocken. Under
konung Stanislaw August Poniatowski, ledare
för den polska upplysningen (reg. 1764—95),
söker den nyklassiska, rationalistiska poesien
sina förebilder i Frankrike. Furstbiskopen
av Ermeland Ignacy Krasicki (1735—
1801) representerar i motsats till den kort
förut härskande överdriften enkelhet, klarhet
och konstnärlighet i stil; i sina »Bajki i
przypowieäci» (1779) når han idealet för en
väl utmejslad, intellektuell poesi. Jämsides
med strävandet efter en genomgripande
reform av samhället frodas i denna tids
litteratur fabel, satir, poetiska brev och
skämtsam epik; språket fulländas och behandlas
särskilt av Trembecki och Zablocki
mästerligt; komedien (Zablocki) och
berättelsen (genom Krasicki) få betydelse. Kloka
politiska verk (Staszic, Kollataj) röjde
upp bland förlegade idéer, men Polens
delningar avbröto arbetet på förnyelsen.
Litteraturen efter Polens delningar blev
snart medveten om sina nya uppgifter: att
bevara minnet av den flydda storhetstiden
och hävda folkets andliga egenart. Förste
förespråkaren för denna nationella uppgift
blev Julian UrsynNiemcewicz; med
sin publicistiska rörlighet och mångsidighet
erinrar han något om Voltaire. Först nu —
under 1800-talets två första årtionden —
komma rationalismen och pseudoklassicismen
till fullt uttryck; under dessa uppstår det
polska dramat (F e 1 i fi s k i); samtidigt
härskar sentimentaliteten, som tack vare engelskt
och tyskt inflytande övergår i förromantik
(Kazimierz Brodzifiski).
Skapare av den stora romantiska polska
poesien, så dominerande opinionsbildare, att
ingen annan litteratur har dess like — det
är Adam Mickiewicz (1798—1855). Till
den litterära revolution, som han åstadkom
med sina två första diktsamlingar (1822 och
1823), lägger han en mera politisk gärning
och visar i »Konrad Wallenrod» en stor mans
skyldighet att rädda sitt folk, hans smärta
och hjältemodiga arbete. Sedan resningen
1831 misslyckats, förkunnar han i Paris, som
genom emigrationen blivit liksom Polens
andliga huvudstad, sitt nationella evangelium, och
i tredje delen av »Dziady» reser han ett
minnesmärke över Polens martyrium. Den soliga,
ljusa kärleken till fosterlandet har givit
form åt hans storslagna epos »Pan Tadeusz»
(1834), ett mästerverk av romantisk realism.
Mickiewicz’ verksamhet visar, att den
polska romantiken, starkt förenad med allmänt
europeiska strömningar, framför allt är ett
uttryck för Polens speciella villkor. Den
färgas dessutom av territoriella faktorer: den
skapas främst av skalder från avlägsna
landsändar, och dess viktigaste verk stamma från
emigrantlitteraturen. Dess koryféer äro före
1831 Malczewski, Zaleski och G
o-szczy fi sk i, som i olika tonarter besjunga
sin hembygd, Ukraina, efter 1831 Z y g m u n t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
